Mina tankar då jag anmälde mig till Ironman Kalmar 2017 var att jag skulle se om jag kunde träna min kropp så pass att jag skulle klara av att i ett streck simma 3,8 km, cykla 180 km och avsluta med att springa 42 km. Det skulle vara en once in a life time-grej. Jag klarade av det. Veckan efter anmälde jag mig till Ironman Kalmar 2018.
Med blixtens hastighet har så ännu ett år gått. Månne är det ett ålderstecken men jag upplever att åren går väldigt mycket fortare ju äldre jag blir. I vilket fall ska året summeras och jag gör det helt utifrån ett aktivitetsperspektiv.
Mitt sista lopp 2017 var även det en premiär. Lördagen den 9 december blev jag ultralöpare. Det innebär att en har sprungit en distans som är längre än de 42 km som ett maraton löps. Jag sprang Tjörnarparen och fick en upplevelse jag inte lär glömma i första taget.
Det här ska jag göra en gång och aldrig mer var den tanke jag hade under hela träningsperioden från oktober 2016 fram till det att starten av Ironman Kalmar gick i arla morgonstund lördagen den 19 augusti 2017. Sen gick starten. Sen fick jag uppleva folkfesten och den kärlek, pepp och energi som publiken i Kalmar ger alla deltagare. Nu kan jag definitivt tänka mig att köra loppet fler gånger.
Så går jag in i Ironman-veckan och har bara några korta träningspass framför mig innan det är dags för mitt livs hittills största uthållighetsutmaning. Några korta pass för att hålla igång kroppen och bevara känslan för de olika teknikerna i muskelminnet.
Alla förberedelser är gjorda efter bästa förmåga och förutsättningar. I den bästa av världar hade jag klarat mig från skador och sjukdom under det knappa året av förberedelser för att ge mig själv chansen att bli en Ironman. Tyvärr drog jag på mig skador i tre muskelfästen i mitten av december 2016 och kunde varken springa eller cykla förrän i mars i år. Under den perioden blev det rehab, stötvågsbehandling, styrketräning och simning med så kallad dolme – ett flythjälpmedel som en klämmer mellan låren för att benen ska flyta och en behöver inte använda benspark.
Mina förberedelser under knappt tolv månader har bestått av totalt 400 timmars träning fördelat på i runda slängar 90 timmars simning, 110 timmars löpning och 160 timmars cykling. Övrig tid är till stora delar styrketräning samt lite yoga. Mycket träning och många timmar som ska klämmas in utöver heltidsarbete, eget företag och familjelivet i allmänhet. Ett pussel.
Nu är pusslet lagt. Jag är väldigt inspirerad och sugen på att köra loppet. Mina målbilder, tankar och planer är fastställda. Jag känner mig förberedd. Det ska bli fantastiskt roligt att köra Ironman Kalmar på lördag.
Den som vill följa mig kan göra det på Ironman Kalmars webbplats där en Live-funktion lär dyka upp när loppet är igång. Jag har startnummer 2429.
Jag minns inte när jag senast var i Borås annat än när Malmö FF har spelat bortamatch mot IF Elfsborg. Men helgen som gick var förmodligen den första gången i vuxen ålder. Denna gången var jag inte heller där med huvudmålet att besöka Hobbex för att köpa allt möjligt jag int hade en aning om att jag behöver. Helgen som gick var det triathlon som var mitt mål och anledning till besöket. Målet var Jonas Coltings lopp Borås Triathlon.
För två veckor sen började jag så smått att springa och cykla igen. Knäskadan jag fick på tomtelöpningen i december har gjort att jag fått ägna tiden åt rehab och stretch. Den enda träning jag kunde utföra under skadeperioden var simning och funktionell styrketräning som inte belastade mitt knä. All simning körde jag med flythjälp för benen eftersom jag inte kunde göra benkick utan att det gjorde ont.
Förra helgen myssprang jag 6,5 km loppet av Stävie Trail. Det var helt underbart att känna löpglädjen och att inte få ont. Sakta gick det men tid är aldrig något jag fokuserar på. Allt handlar om upplevelser och att leva.
Veckan som gick var testvecka enligt mitt träningsprogram. För att få nya tider till mina träningspass beslöt jag att köra de tre testerna: 1500 m simning, 5 km löpning och 20 minuter cykling på motionscykel. Löpningen var absolut jobbigast och jag kände mig som en klumpig blobb när jag genomförde testet. Tog nästan fem minuter längre tid än senaste gången men jag gjorde det och knäet höll.
Glädje!
Nu är det 160 dagar kvar till Ironman Kalmar. Jag känner mig hoppfull att tiden är tillräcklig.
I veckan fick jag min nya hörapparat. Det är en ReSound ENZO² och den är utvecklad i samarbete med Apple. Hörapparaten är smart, går att kontrollera med en app i så väl iPhone som Apple Watch. Ett fantastiskt stort kliv framåt för mig som hörselskadad. Livet blev genast lite lättare vad gäller att höra.
I en tid då telefontillverkare tävlar om att tiden för att öppna en app, en webbsida, eller ett dokument ska vara 0,5 sekunder snabbare än konkurrenterna tycker jag det är härligt befriande med en tillverkare som ser utanför boxen och utvecklar andra funktioner i sina smartphones. Sen spelar det faktiskt inte mig någon roll om det tar fyra sekunder istället för tre och en halv att öppna något på min telefon.
Min gamla hörapparat fick jag hantera genom att trycka på tre olika sätt på en liten knapp på hörapparatens ovansida. Jag var dessutom tvungen att memorera i vilken ordning de fyra olika programmen låg. Det är program för att höra i olika miljöer samt för att höra via en t-slinga.
Den nya hörapparaten är parkopplad med min iPhone och min Apple Watch och på båda enheterna har jag en app med vilken jag kan kontrollera hörapparaten. Jag kan nu snabbt och enkelt byta program på hörapparaten antingen via appen på iPhone eller Apple Watch och jag behöver inte memorera i vilken ordning programmen ligger.
När jag kommer i en miljö där jag behöver höja eller sänka volymen i hörapparaten gör jag det snabbt via appen.
Jag kan enkelt justera bas och diskant för att optimera inställningen för hur hörapparaten ska uppfatta och förmedla ljud in i mitt öra.
Jag kan även ändra ljudbild på hörapparaten så att dess mikrofoner blir antingen mer riktade framåt eller mer omgivningshörande. Suveränt i en miljö med mycket sorl där jag enkelt och snabbt kan ställa in hörapparaten till att jobba med riktade mikrofoner mot en person som jag pratar med. Det går även att justera inställningen för ljuduppfattning, eller filtrering, i en bullrig miljö eller när det är mycket vind.
Om jag har gjort en inställning i en speciell miljö t.ex. matsalen på jobbet kan jag spara den i hörapparaten. Då använder hörapparaten sin inbyggda GPS och geotaggar platsen så att den minns miljön. Nästa gång jag kommer till den platsen känner hörapparaten igen sig och ställer om sig själv automatiskt till den inställningen som jag optimerat för miljön i fråga.
Allt ljud i min iPhone streamas till hörapparaten. Telefonsamtal, musik, filmer eller ljud från spel, allt skickas trådlöst direkt till hörapparaten och vidare in i mitt öra. Jag behöver inte ens försöka att placera hörlurar på något udda sätt så att hörapparatens mikrofoner dels uppfattar ljudet och dels undviker att blockeras och börja att tjuta på grund av rundgång. Problemet med att få in-ear hörlurar som passar ens hörselgångar är ett minne blott. Tack.
Hörapparaten är dessutom byggd så att den är vattentålig vilket underlättar enormt. Obegripligt att det har varit så få tillverkare av hörapparater som har utvecklat vattentåliga modeller tidigare. Nu behöver jag inte vara orolig för regn eller att glömma ta av hörapparaten innan jag kliver in i duschen.
GPS-funktionen använder även hörapparaten för att hålla reda på var den befinner sig. Det finns en kartfunktion i telefon-appen där en kan se var hörapparaten befinner sig. Perfekt om jag råkar glömma den någonstans.
Jag är så tacksam att det finns företag som ser till oss handikappade och utvecklar befintliga produkter för att utnyttja funktioner optimalt. Kan enbart rekommendera dig som också använder hörapparat att använda ReSound ENZO² i kombination med iPhone och Apple Watch.
Två par Hoka One One, Bondi 4 och Clayton
Etthundratio mil senare är det dags att pensionera de gamla luggslitna Hoka One One Bondi 4 – de till vänster i bilden. Bondi 4 har varit helt okej. Meshen har slitits lite märkligt mycket. Förstår inte riktigt hur vissa partier kan slitas så att det nästan går hål på dem. Högt upp på insidan, vilken nötning är där? Dämpningen i skorna har varit toppen och med dropp på 4 mm har de bjudit på skön löpning.
De tog mig runt på min första marathon. På det loppet, Köpenhamn Marathon, blev jag också varse om att Bondi 4 är aningen tunga för långa lopp. Men i övrigt har jag bara gott att säga om Hoka One One Bondi 4. Hoppas att de ger grym energi när de nu hamnar i stora ugnen på återvinningsföretaget.
Jag valde att fortsätta med Hoka One One när nya distansskor för asfalt skulle köpas. Nu valde jag dock modellen Clayton. De har samma dropp på 4 mm men aningen mindre volym på det dämpande materialet. Skorna väger bara 200 gram vilket är nästan 100 gram mindre än Bondi 4. Rent krasst innebär detta att mina ben tvingas lyfta hela tio kilo mindre var tionde steg. På ett maratonlopp blir det en hel del vikt. Mina benmuskler tackar mig redan!
Nu ger jag mig ut på premiärtur!
En blöt cykel
Igår köpte jag träningsprogram för att köra Ironman-distans. Jag valde att anlita Mit DNA i Danmark och ett program där jag lätt kan anpassa träningen efter jobb och andra aktiviteter så väl mina egna som familjens.
Idag körde jag ett första pass på motionscykel. Regnet hängde i luften därför föll valet på inomhuscykling. En timme i ansträngsningszon två av fem direkt följt av en dryg halvtimmes löpning i samma zon.
Till cyklingen passade jag på att se första avsnittet av Narcos säsong 2.
Jens Rydén 