Kom i form – Träningsgrupp Bjärred

Min resa började på +120 kg och den fortsätter hela tiden med nya mål i sikte.

Min resa började på +120 kg och den fortsätter hela tiden med nya mål i sikte.

Nu har jag startat en ny träningsgrupp i Bjärred. Vi tränar måndagar och torsdagar 18.00-19.00. Sluttiden kommer att dra över något om du väljer att stanna kvar och stretcha under min ledning. Att stanna kvar och stretcha är inte obligatoriskt, det går lika bra att göra det hemma. Träningen är uppbyggd så att alla kan vara med oavsett om man är otränad eller tränad. Metodiken ger alla maximal träning efter sin egen förmåga.

Utöver dessa träningspass kommer jag att arrangera löppass med inslag av löpskolning och andra träningsmoment inriktade på löpning. Jag kommer även att ta in en extern föreläsare som lär gruppen mer om kost och träning.

Det kostar 400 SEK att vara med på en period. Vill du vara med på ett enstaka pass kostar det 40 SEK per pass.

I varje pass ingår en proteindryck som avslutning. Proteindrycken jag använder heter H24 Rebuild Strength och tillverkas av Herbalife. Jag började att använda H24 Rebuild Strength sensommaren 2014 och den har gett mig en helt ny dimension på min egen träning. Det är en återhämtningsdryck som om den tas på rätt sätt ger kroppen perfekta förutsättningar för att återhämta sig efter ett träningspass.

Pågående period inleddes måndagen den 10 augusti och det går utmärkt att hoppa in nu.

För den som vill gör jag en så kallad bodyscanning med hjälp av specialutrustning där du får ett papper med olika värde på hur din kropp mår för tillfället. Syftet med detta är att du ska mäta dina resultat och inspireras av dina framgångar under träningsperiodens gång.

Vad har du att förlora? Kom med i vårt grymma gäng med människor som har bestämt sig för att komma i gång och att komma i form.

Kontakta mig om du vill vara med eller om du har några frågor.

Från en plats till en annan

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Havet låg nära nog som en spegel då ett större gäng simmare samlades längst ut på Långa bryggan i Bjärred. Vi skulle simma de knappa fem kilometrarna till fyren på piren i Lomma småbåtshamn. Förutsättningarna var de allra bästa med den lilla vind och havsrörelse som fanns från rätt håll d.v.s medvind och medström. Det var söndagen den 9 augusti, en dag som jag kommer att minnas för en underbar simning och för att Malmö FF skickade IFK Göteborg norrut på E6 med noll poäng i bagaget.

Några få ville simma på i ett svep men den stora massan höll ihop så gott det gick och stannade upp för att samla gruppen under simningen. På den här typen av längre simningar bör man ha någon form av säkerhet. I synnerhet om man, som vi gjorde, simmar genom farvatten där det kan förekomma många surfare och fritidsbåtar. Vår säkerhet bestod i en kille som paddlade SUP (Stand Up Paddling). Efter ungefär halva sträckan stannade vi och guppade runt SUP-brädan för att dricka några klunkar vatten, sportdryck, blåbärssoppa eller vad nu var och en hade med sig.

När havet är så här pass lugnt blir siktdjupet bra och jag såg botten under nära nog hela simningen. En och annan skrubba, både döda och levande, såg jag. Dock såg jag inte skymten av vare sig tumlare eller gammeldanskar.

Sträckan vi simmade

Sträckan vi simmade

Med pauserna inkluderade tog simningen cirka två timmar. Det var många som klättrade uppför räddningsstegen ytterst på piren i Lomma med ett saligt leende på läpparna. Simningen var fantastisk, episk, underbar och härligt social. Att simma långt i öppet vatten är meditativt och avstressande. Man faller snabbt in i sin egna lilla värld och finner en rytm där tid och rum inte spelar någon roll. Man är allra högst närvarande i nuet. Snacka om mindfulness. Fler borde börja simma i öppet vatten, det är radikalt billigare än att gå på KBT och andra terapiformer för att varva ner och finna ett lugn.

Börja simma. Kan du inte, gå och lär dig. Det finns många duktiga simpedagoger. Personligen håller jag Kerstin Nordén som favorit och jag har gått för henne till och från under en längre tid för att effektivisera min teknik och lära mig energisnål frisim. Du finner henne på Simstart. Andra duktiga simtränare är Magnus Nambord och Johan Nyman i Openwater Swimclub.

Tack till Mats Schöld som organiserade simningen.

Nu planerar vi för nya simäventyr. Vill du följa med, håll koll på Facebook-grupperna Simning i Bjärred samt Simning i Lomma.

Malmö Triathlon – Racerapport

En kampmil pågår

En kampmil pågår

Armen i vinkel, blicken i skyn

Söndagen den 2 augusti körde jag Malmö Triathlon för andra gången. Min ambition inför loppet var att försöka sätta personbästa på Olympisk distans samt att njuta av loppet, ta in publikfesten, känslan av att köra på avspärrade vägar samt att ha kul.

Simning – 1,5 km

Havet låg i det närmaste helt spegelblankt när jag kom till Daniaparken i Västra Hamnen. Solen började titta fram och höja temperaturen från de dryga 11 °C som termometern visade när jag åt frukost. Det var en underbar morgon. Jag checkade in i växlingsområdet och gjorde iordning mina prylar innan jag tog på mig våtdräkten. Lämnade min väska med ombyteskläder i väskförvaringen och begav mig till starten. Var på plats i god tid och hann med att värma upp lite grann samt även simma lite innan det var dags att ta position vid startlinan.

Med ett tut från en gastuta gick starten och ett myller av armar och ben gick igång med en frenesi som fick vattnet att bubbla. Insåg snabbt att jag hade gjort ett dumt val när jag positionerade mig vid startlinan. Det blev trångt och kaotiskt flera hundra meter innan simmarna föll på plats och in i sitt egna tempo. Att kriga för sin plats när man simmar är inte kul så när jag väl kunde släppa fokuset på simmarna omkring mig kändes det befriande skönt. Jag kom in i ett behagligt tempo och tekniken satt bättre än vad den har gjort på något simpass den senaste perioden. Havet fortsatte att ligga spegelblankt. Sikten var klar och man såg botten hela tiden även när det var som djupast (runt 8 meter tror jag).

Med knappt 500 meter kvar att simma spelade min konstiga hjärna mig ett spratt. Vid en inandning noterade något i hjärnan min vinklade vänsterarm i rörelse framåt för att ta ett nytt simtag. Plötsligt fick jag en snapsvisa i huvudet och kunde inte släppa den. Där låg jag simmandes och nynnade:

Armen i vinkel, blicken i skyn
Whiskey och Renat, så var det menat
Vårt mål alkohol
SKÅL

Efter en stund började fantasin att formulera om texten till ett alkoholfritt alternativ men då tappade jag tekniken och sa till mig själv på skarpen att genast sluta. Hjärnan lydde och jag fick snabbt upp farten igen. Tog sikte på målbojarna och kom upp ur vattnet efter 31 minuters simning. Öronpropparna gjorde susen även denna gång och jag kände inte av någon yrsel alls. Var aningen instabil i balansen och gick de första tio metrarna innan jag började att springa mot min plats i växlingsområdet. Växlingen från simning till cykling tog fyra minuter.

Simningen gick aningen långsammare än förra gången jag körde Malmö Triathlon men växlingen gick radikalt snabbare. Summa sumarum låg jag nära nog på samma tid nu som då när jag klev upp på min cykel. Personbästa fanns således kvar inom räckhåll.

Cyklingen

Cykelbanan på Malmö Triathlon är rätt knivig med många tvära svängar och tre vändpunkter. Vid vändpunkterna får man bromsa in rejält och flera av kurvorna är alldeles för skarpa för att jag ska våga köra fort. Det är med andra ord inte en bana som man sätter nytt hastighetsrekord på över fyra mil. Förra gången jag körde Malmö Triathlon tog cykelmomentet 1 timme och 16 minuter vilket gav en snitthastighet på 32 km/h.

Inför detta året hade jag tagit en bikarbonatkur för att se om det skulle ge effekten på mig att jag blev mer tålig mot mjölksyra. Med denna kur i åtanke körde jag på allt vad jag orkade. För att ytterligare minska risken för att få för mycket mjölksyra såg jag till att hela tiden hålla koll på min kadens (antalet tramptag per minut). Planen var att ligga över 80 hela tiden, helst över 90. Cykelmomentet gick mycket bättre än förra gången jag körde Malmö Triathlon.  Jag avverkade de fyra milen på 1 timme och 11 minuter vilket gav en snitthastighet på 34 km/h. I snitt höll jag en kadens på 89. Helt okej för mig och min kapacitet.

Nu låg jag på en bättre tid än förra gången och enbart en mils löpning stod mellan mig och målet att sätta personbästa. Växlingen gick riktigt bra och tog bara två minuter.

Löpningen

Redan på de första löpstegen kände jag mig helt stum i låren. Brottades med tankarna som ville påtala hur jobbigt det var och att jag inte skulle orka att springa en mil. Det blev en kampmil. På Malmö Triathlon springer man fyra varv på en bana. De två första varven var en ren kamp och jag fick inte upp någon fart alls. På det tredje varvet släppte stumheten något och jag kände att där plötsligt fanns något att trycka på med lite grann. Fjärde varvet var jag trött men den stumma känslan från de två första varven höll sig borta. Jag avverkade milen på 50 minuter och 34 sekunder. Klart missnöjd över tiden men grymt stolt över att jag vann över de tankarna som ville att jag skulle sluta springa och att benen gjorde ont av trötthet. I min planering hade jag satt en tid på löpningen på 45 minuter vilket kändes helt realistiskt efter hur det har känts på löppassen under juli.

Jag kom på nionde plats i min åldersgrupp och det låter jättebra ända till jag skriver att det var nio deltagare i den klassen. Det var min premiär i en tävlingsklass och jag väljer att se det som att jag kom nia. Hur många som deltog har jag redan glömt.

After Work

Målet var att sätta personbästa på Olympisk distans och jag klarade av min målsättning. För det är jag riktigt nöjd. Mitt gamla personbästa var 2 timmar och 43 minuter, det nya lyder 2 timmar och 39 minuter. Känslan i benmusklerna under löpningen vill jag inte uppleva fler gånger så nu ska jag träna för att bli starkare och ännu mer uthållig. Gubben ska komma runt på under 2,5 timme!

Efter målgång fick vi ölen Erdinger Alkoholfrei. Satt som en keps! Hade inte smakat den ölen tidigare men nu lär jag köpa den. Riktigt god alkoholfri öl. Bra återhämtningsdryck!

Malmö Triathlon är fantastiskt att köra som deltagare. Organisationen är prickfri och precis allt fungerar helt klanderfritt. En enorm eloge till arrangörerna. Ni gör ett grymt arbete och det uppskattas ovärderligt mycket av oss deltagare. Det ligger mer än tre sund mellan Malmö Triathlon och Challenge Denmark om man ser till organisationen.

I’ll be back.

Officiella tider

Tidtagningen på loppet gav mig följande tider:

  • Simning: 0:31:13
  • T1: 0:04:00
  • Cykling: 1:11:19
  • T2: 0:02:07
  • Löpning: 0:50:34

Totaltid: 2:39:12

Sally Bauer Open Water – ett simäventyr vid Kullaberg

Simsträckan för provsimningen av Sally Bauer Open Water

Simsträckan för provsimningen av Sally Bauer Open Water

Den 13 juli var jag med i en grupp som simmade första sträckan av ett simlopp till minne av den mänskliga torpeden från Helsingborg, Sally Bauer. Loppet ska heta Sally Bauer Open Water och det ska gå från Solviken i Möller där vi även startade nu men till skillnad från oss ska simmarna inte kliva upp ur havet vid Paradishamn utan fortsätta runt hela Kullaberg. Vi simmade knappt 4 km, om loppet blir av kommer det att bli betydligt längre.

Vi samlades vid Kullens fyr och idésprutan och initiativtagaren till alla äventyr som sorterar under Kullamannen, Per Sjögren höll en race briefing där han gick genom säkerhetsaspekter och vad som gällde ifall man behövde hjälp. Det kändes tryggt att ha kajaker som följde bredvid oss samt en snabb ribbåt från Sjöräddningen som puttrade fram och övervakade oss alla. Jag är säker på att hela sällskapet var lika peppade, inspirerade och ivriga att få hoppa i havet och simma längs Kullabergs magiska kustlinje.

Jag hade blivit inbjuden av min klubbkompis Anna Eriksmo och tyckte att det hela lät alldeles för roligt för att kunna motstås. Min vän och simcoach Kerstin Nordén skulle också simma och det kändes både skoj och tryggt. Skoj för att hon är en härlig person att umgås med och tryggt för att jag visste att hon kunde simma saktare och hålla min takt så att jag fick sällskap under hela simningen.

Delar av sällskapet på plats vid Solviken

Delar av sällskapet på plats vid Solviken

Vi organiserade oss i bilar så att all kom till Solviken från Kullens fyr samtidigt som det fanns bilar kvar vid Kullens fyr så att vi kunde hämta bilarna vid Solviken efter simningen. Väl i Solviken gled alla i sina neoprendräkter och gjorde några mindre pretentiösa uppvärmningsövningar. Säkerhetsansvarig för gruppen av kajakpaddlande samlade oss på bryggan och gick genom säkerhetsgreglerna än en gång innan vi hoppade i. Per gjorde tummen upp från ribbåten, alla vi simmare svarade med vars en tumme upp och sen bar det iväg.

Simning längs Kullabergs kustlinje

Simning längs Kullabergs kustlinje

Vi hade tur med vindarna. Det blåste endast 5 m/s vilket kan ses som nära nog vindstilla runt Kullaberg. Vågorna var inte höga. Ganska breda men de påverkade inte simningen direkt. Där var mycket brännmaneter i havet och det var inte direkt trevligt. Vi fick alla träna på att snabbt byta vattenläge vid ett flertal tillfällen. Jag undkom all form av närkontakt med dessa djur tack och lov. Simningen var helt magiskt. Det var oerhört imponerande och storslaget att få uppleva Kullaberg ur lägsta möjliga grodperspektiv. Berget är magnifikt att uppleva på torra land och det är definitivt inte mindre magnifikt när man befinner sig i havet vid berget fot.

Vid målet i Paradishamn

Vid målet i Paradishamn

Efter simningen var alla lyriska av upplevelsen. Den snabbaste simmaren förärades med en tångruska och dask i rumpan av ett stycke drivved. På vägen hem stannade vi på en restaurang i Höganäs och åt en ljuvlig räktrålare. Det är dock en helt annan historia som innehåller så väl en enorm pung som jättestora pattar.

Vän av ordning kanske undrar hur jag kan ha foto på någon som simmar. Nu är det så att Anna Eriksmo är inte som vilken Anna som helst, nej hon är en helt annan Anna. Före race briefing provsimmade Anna den avslutande kilometern för att kunna ge Per information om hur starka strömmarna runt spetsen av Kullaberg var. De var uppenbart inte tillräckligt starka för att ställa in simningen. Anna bytte till en torr våtdräkt och sen simmade hon med oss andra från Solviken till Paradishamn.

Om du någon gång får möjligheten att simma runt Kullaberg så ta chansen. Det är lätt värt att plaska i Kullamannens fot(?)spår.

Jens 4.9.5

Att tvingas ta ett vuxet beslut

Då och då kommer man till tidpunkter i livet där man tvingas att ta obekväma beslut. På grund av influensan jag råkade ut för och följderna av den stod jag i maj månad i ett läge där jag låg fem veckors träning efter min planering. Hjärtat längtade efter att få köra Challenge Denmark på fulldistans (4 km simning • 180 km cykling • 42 km löpning) men hjärnan var ytterst tveksam. Jag körde ett par brickpass där löpdelen aldrig gick över mer än tio kilometer. Kroppen funkade bra på samtliga brickpass men jag kände att där var en del muskler som tog mycket stryk av cyklingen och som kändes stela och trötta under löpningen. Tveksamheten blev inte mindre och hjärtat kapitulerade. Jag skulle kanske ta mig genom ett lopp över fulldistans men risken att jag skulle dra på mig en skada kändes för stor för att det skulle vara värt att chansa. En inaktiv sommar vill jag absolut inte ha och där kommer fler chanser. Nu var jag dock anmäld och tyckte att det var slöseri med pengar om jag skulle avstå helt från att köra. Challenge Denmark har lopp över både fulldistans och halvdistans (2 km simning • 90 km cykling • 21 km löpning). Jag kontaktade arrangören, förklarade min situation och frågade om jag kunde byta från hel- till halvdistans. Det var inte några problem. En sten av oro och tveksamhet föll från mitt bröst. En halvdistans kände jag mig redo för och direkt efter att jag fått beskedet var jag heltänd på uppgiften och såg fram mot den.

Man ska alltid ta lärdom av projekt och lärdomen jag tar med mig ur detta är att ett triathlon över fulldistans är svårt att träna tillräckligt mycket för om det går tidigt på säsongen. Sjukdom kan man inte styra över men den största problemet är att hinna få tillräckligt mycket cykelträning om man, som jag, inte har en trainer att tillgå. Nästa lopp över fulldistans som jag anmäler mig till ska vara ett som går tidigast i augusti. Finns många att välja på och det får bli en uppgift för 2016.

Mot nya mål.

Mot nya mål.

Jens 4.9.4

Man får ta sig tid att stanna och njuta någon gång ibland

Man får ta sig tid att stanna och njuta någon gång ibland

Det är i motvind en drake lyfter

April blev en månad av medgång och lön för slitet under årets inledande månader. Kände mig starkare och starkare i kroppen ju längre in i månaden vi kom. Vädret slog om och det blev vår på riktigt. Det gjorde att jag äntligen kunde börja cykla på tempocykeln. En underbar känsla efter några månader på en motionscykel stirrandes på en iPad.

Premiärtur på tempocykeln

Premiärtur på tempocykeln

Den största utvecklingen hade jag på löpningen. Farten börjar att komma och min allmänna takt, min komfortzon, ligger nu på en takt som jag bara i mina bästa stunder orkade hålla förra året. På ett formtest över tio kilometer satte jag nytt personbästa med tiden 46 minuter och 33 sekunder. Under 50 före 50 eller hur var det nu? Oavsett är jag stolt över prestationen samt peppad och inspirerad att fortsätta mitt träningsupplägg. Bevisligen ger det resultat!

Börjar att få fart i löpningen igen

Börjar att få fart i löpningen igen

Jens 4.9.3

Gubben börjar att komma i form

Gubben börjar att komma i form

Mars månad blev en rejäl motgång!

Den 13 mars gjorde jag en bodyscanning och den visade på resultat som jag absolut inte hade räknat med. Min muskelmassa hade minskat med cirka två kilo sen förra mätningen och det var raka motsatsen till vad jag trodde om utvecklingen. Övriga värden var mer enligt de tankar jag haft och efter den planering jag följt. Jag tog upp en diskussion om resultatet med andra som jobbar med produkterna jag använder från Herbalife. En av dem undrade om jag hade varit sjuk och att det kunde påverka resultatet. Förkylningen i februari var av det lättare slaget så den trodde jag inte var en orsak. Det som följde dagarna efter mätningen var nog en större anledning till resultatet om det nu inte var så enkelt att jag hade gjort ett dåligt upplägg. Bara några dagar efter mätningen åkte jag på en influensa. Kaboom och sex dagar med 39,0 °C som lägst. Influensa hade jag inte haft på trettio år vad jag kunde minnas. Googlade och läste mycket om det under sjukdomen för att kunna bilda mig en uppfattning kring min träning. Det är en ökad risk för följdsjukdomar efter en influensa i och med att den bryter ner kroppen ordentligt. Någon lunginflammation eller annat elände ville jag inte ha och från det att febern försvunnit höll jag mig lugn i hela nio dagar för att minska alla risker.

När jag började att träna igen var min kondition usel och andningen så ansträngd att det blev psykiskt jobbigt att ta hand om alla negativa tankar som ville ta plats. För andra månaden i rad fick jag borra ner huvudet och kriga. Det tog över två veckor innan jag kände att andningen och konditionen var lite på banan igen under löpning och cykling. För simningen tog det längre tid. Av det blev så klart tekniken lidande och simningen förvandlades från att ha varit en trivsam favoritgren till en ren kamp mot syreskuld och teknik som en skadeskjuten väderkvarn.

Jag lämnade mars bakom mig och gick vidare mot ljusare och bättre tider.