Halleluja!

 

En vinnande kombination

En vinnande kombination

 
När jag började att simma för Kerstin Nordén skaffade jag mig en Tempo Trainer på hennes rekommendation. Det är en liten blippelibloppsak som man har under simmössan. På en Tempo Trainer ställer man in i vilken takt den ska avge ett kort ljud. Jag hade svårt att höra ljudet när vatten trängde in i mitt öra. Provade med dubbla simmössor och olika placeringar av Tempo Trainer men jag hittade inte något sätt som gjorde att jag kunde höra ljudet. Det slutade med att jag stod och gungade in en känsla för takten innan jag simmade. Funkade inte så bra och jag slutade att använda min Tempo Trainer.

Idag fick jag så uppleva ett äkta Halleluja Moment. 

För några veckor sen fick jag ett erbjudande om att köpa de nya öronpropparna för simning, SwimEars, och jag kunde inte motstå tillfället. Det är en öronpropp som stänger ute vatten från öronen men släpper in ljud. Öronpropparna har jag nu använt en tid och de är riktigt bra. När jag planerade kvällens simpass kom jag att tänka på min Tempo Trainer. Jag letade upp den och stoppade ner den i min träningsväska.

Efter insim var det så dags att prova kombinationen SwimEars och Tempo Trainer. Jag ställde in takten på Tempo Trainer och stoppade den innanför simmössan ovanpå mitt öra. Konstaterade att jag kunde höra pipet genom mina SwimEars. Vad bra!

Tog några djupa andetag, fokuserade och sköt ifrån. Blev alldeles lycklig! Pipet hördes klart och tydligt. Det lät till och med högre under vattnet än ovanför. Sam den inledande taktens 200 m. Pausade och ökade takten på Tempo Trainer. Det är inte skönt att ha den på örat så jag flyttade den till en behagligare position. Stack iväg på nästa tvåhundring. Halleluja! Jag hörde pipet lika tydligt.

En del träningspass är bättre än andra och det kan ibland handla om helt andra saker än själva träningen.

Tack SwimEars!

2-3 and work out like crazy

Here we go!

Here we go!

Om en månad fyller jag 50 år. Det är inte något jag ser fram emot alls. Känns som att kliva över ett backkrön för att sen rulla ut på upploppet. Men antalet levnadsår kan jag inte göra något åt. Det är bara att gilla läget. Vad jag kan göra något åt är hur jag åldras. Med en aktiv och någorlunda hälsosam livsstil har jag idag en kropp med en metabolisk ålder på 34 år. Det innebär att min kropp är i motsvarande skick som en gängse 34-åring.

Nu tänker jag se om jag kan klippa något år av den där metaboliska åldern och samtidigt ge mig själv en present. Presenten är något jag aldrig har haft och egentligen inte haft någon ambition att vilja få. Men det kan vara en kul grej att få magrutor som nybakad 50-åring. Jag får kanske inte presenten exakt på min födelsedag men jag tar sats och siktar på det.

Jag kommer att köra enligt upplägget:

Two shaky-shaky, three tabli-tabli, and work out like crazy

Det innebär att jag kommer att byta ut frukost och lunch mot en näringsriktig måltidsshake. Jag är en människa som gillar att tugga så frukostshaken kommer jag att inta blandad i naturell yoghurt och med havregryn, solroskärnor, krossade linfrö och lite ekologiska russin. Lunchshaken kommer jag att komplettera med två knäckebröd med skinka. Jag äter en vanlig middag. Mellan frukost, lunch och middag blir det en proteinbar så att jag aldrig har mer än 2,5-3 timmar mellan måltiderna. Frukost, lunch och middag kompletteras med vitamin-, mineral- och omega 3-tabletter. Inför träning fyller jag på med extra energi och efter träning gör jag det samma. Det blir träning så gott som varje dag. I varje fall aldrig mer än en vilodag i veckan. Och vilodag är då inte det samma som att halvligga i soffan.

Jag kör på i 30 dagar initialt. Har gjort en kroppsanalys och tagit några strategiska kroppsmått. Ska bli spännande att se vilka resultat jag kan uppnå på en månad.

En trettiosjua i Köpenhamn

Christiansborg Rundt

Christiansborg Rundt

Lördagen den 29 augusti deltog jag för första gången i simloppet Christiansborg Rundt i centrala Köpenhamn. Fram till för nästan exakt ett år sen var loppets existens helt okänt för mig. I år genomfördes det för tionde gången. Att något så lockande som är så nära kan vara så okänt!

Det var när några simmare i Facebook-gruppen Simning i Lomma pratade lyriskt om loppet efter att de deltagit förra året som jag först hörde talas om det. Jag fick en omedelbar lust att simma loppet och så fort möjligheten öppnades att anmäla sig till årets lopp gjorde jag det på studs. Gillar du också tanken om att simma i kanaler mitt inne i en huvudstad så anmäl dig till loppet 2016.

Logistiken på plats var som ett väloljad maskineri, helt friktionsfri. Loppet pågår under en hel dag och alla simmare, i år 3300 stycken, delas in i heat. Jag startade i heat 46 ungefär klockan 14.00. Gissningsvis runt 70 simmare i varje heat.

Att simma i en kanal mitt inne i Köpenhamn lockade mig till loppet. Dock var det inte fullt lika lockande tankar om att simma just i en kanal i en storstad som även förekom i mitt huvud. Vattnet var dock rent och tjänligt enligt tester. När jag sen hoppade i vid starten var det första jag slogs av hur salt vattnet var. Redan på startbryggan såg jag tecken på salthalten i vattnet då en brännmanet simmade lite lugnt precis vid bryggans början. Jag gick längst ut på bryggan och hoppade i. Där såg jag inte några maneter.

Starten gick och det var som vanligt i simlopp lite kaotiskt i början. Jag körde på lite extra i början för att snabbare få fritt vatten och slippa kryssa mig fram. Taktiken visade sig vara bra och redan efter några hundra meter kunde jag slå av på vevandet och falla in i en mer rytmisk takt med fullt fokus på tekniken.

Loppet går genom två kanaler och när jag vek upp i den mindre och grundare av de två blev det tydligt hur klart vattnet var. Man såg botten under hela sträckan genom den mindre kanalen. Jag såg ytterligare några brännmaneter och slogs igen av hur salt vattnet var. På andra sidan Öresund är havet inte i närheten av den salthalten. Brännmaneter ser man frekvent först då man har passerat Helsingborg. Jag kom inte i kontakt med någon brännmanet under loppet och det var skönt.

Redan innan jag svängde upp i den mindre av kanalerna var jag ifatt långsammare simmare i föregående heat. Nu fick jag titta upp lite oftare för att navigera fritt från breda bröstsimtag. Bättre att simma några meter extra än att riskera en fot eller hand mitt i ansiktet och i värsta fall tvingas stanna för att justera simglasögonen.

Jag märkte en tydlig skillnad när jag höll mig till bra teknik och när jag tappade den samma. Vid samtliga tillfälle då jag kom jämsides med en annan simmare och började slugga så sam jag i samma tempo som den andre men när jag lugnade ner mig och fokuserade på total immersion-tekniken med lång kropp, glid, bra drag framför kroppen, kick, höft och tjoff då ökade jag min fart rejält och simmade ifrån. Det är bara till att fortsätta nöta på den där tekniken. De gånger den sitter nu har jag en lugn harmonisk simning och får inte känslan av syreskuld.

De 2000 metrarna som loppet var tog mig 37 minuter exakt enligt den officiella tidtagningen. En tid som förvånade mig. Jag trodde att en tid på 40 minuter var rimlig så det var en positiv överraskning att jag sam tre minuter snabbare. Tiden var i och för sig oviktig, upplevelsen var och är alltid det jag prioriterar. Christiansborg Rundt var sannerligen en upplevelse och jag rekommenderar alla som gillar simning i öppet vatten att simma detta loppet.

Jag ska lätt simma det även nästa år.

Kom i form – Träningsgrupp Bjärred

Min resa började på +120 kg och den fortsätter hela tiden med nya mål i sikte.

Min resa började på +120 kg och den fortsätter hela tiden med nya mål i sikte.

Nu har jag startat en ny träningsgrupp i Bjärred. Vi tränar måndagar och torsdagar 18.00-19.00. Sluttiden kommer att dra över något om du väljer att stanna kvar och stretcha under min ledning. Att stanna kvar och stretcha är inte obligatoriskt, det går lika bra att göra det hemma. Träningen är uppbyggd så att alla kan vara med oavsett om man är otränad eller tränad. Metodiken ger alla maximal träning efter sin egen förmåga.

Utöver dessa träningspass kommer jag att arrangera löppass med inslag av löpskolning och andra träningsmoment inriktade på löpning. Jag kommer även att ta in en extern föreläsare som lär gruppen mer om kost och träning.

Det kostar 400 SEK att vara med på en period. Vill du vara med på ett enstaka pass kostar det 40 SEK per pass.

I varje pass ingår en proteindryck som avslutning. Proteindrycken jag använder heter H24 Rebuild Strength och tillverkas av Herbalife. Jag började att använda H24 Rebuild Strength sensommaren 2014 och den har gett mig en helt ny dimension på min egen träning. Det är en återhämtningsdryck som om den tas på rätt sätt ger kroppen perfekta förutsättningar för att återhämta sig efter ett träningspass.

Pågående period inleddes måndagen den 10 augusti och det går utmärkt att hoppa in nu.

För den som vill gör jag en så kallad bodyscanning med hjälp av specialutrustning där du får ett papper med olika värde på hur din kropp mår för tillfället. Syftet med detta är att du ska mäta dina resultat och inspireras av dina framgångar under träningsperiodens gång.

Vad har du att förlora? Kom med i vårt grymma gäng med människor som har bestämt sig för att komma i gång och att komma i form.

Kontakta mig om du vill vara med eller om du har några frågor.

Från en plats till en annan

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Havet låg nära nog som en spegel då ett större gäng simmare samlades längst ut på Långa bryggan i Bjärred. Vi skulle simma de knappa fem kilometrarna till fyren på piren i Lomma småbåtshamn. Förutsättningarna var de allra bästa med den lilla vind och havsrörelse som fanns från rätt håll d.v.s medvind och medström. Det var söndagen den 9 augusti, en dag som jag kommer att minnas för en underbar simning och för att Malmö FF skickade IFK Göteborg norrut på E6 med noll poäng i bagaget.

Några få ville simma på i ett svep men den stora massan höll ihop så gott det gick och stannade upp för att samla gruppen under simningen. På den här typen av längre simningar bör man ha någon form av säkerhet. I synnerhet om man, som vi gjorde, simmar genom farvatten där det kan förekomma många surfare och fritidsbåtar. Vår säkerhet bestod i en kille som paddlade SUP (Stand Up Paddling). Efter ungefär halva sträckan stannade vi och guppade runt SUP-brädan för att dricka några klunkar vatten, sportdryck, blåbärssoppa eller vad nu var och en hade med sig.

När havet är så här pass lugnt blir siktdjupet bra och jag såg botten under nära nog hela simningen. En och annan skrubba, både döda och levande, såg jag. Dock såg jag inte skymten av vare sig tumlare eller gammeldanskar.

Sträckan vi simmade

Sträckan vi simmade

Med pauserna inkluderade tog simningen cirka två timmar. Det var många som klättrade uppför räddningsstegen ytterst på piren i Lomma med ett saligt leende på läpparna. Simningen var fantastisk, episk, underbar och härligt social. Att simma långt i öppet vatten är meditativt och avstressande. Man faller snabbt in i sin egna lilla värld och finner en rytm där tid och rum inte spelar någon roll. Man är allra högst närvarande i nuet. Snacka om mindfulness. Fler borde börja simma i öppet vatten, det är radikalt billigare än att gå på KBT och andra terapiformer för att varva ner och finna ett lugn.

Börja simma. Kan du inte, gå och lär dig. Det finns många duktiga simpedagoger. Personligen håller jag Kerstin Nordén som favorit och jag har gått för henne till och från under en längre tid för att effektivisera min teknik och lära mig energisnål frisim. Du finner henne på Simstart. Andra duktiga simtränare är Magnus Nambord och Johan Nyman i Openwater Swimclub.

Tack till Mats Schöld som organiserade simningen.

Nu planerar vi för nya simäventyr. Vill du följa med, håll koll på Facebook-grupperna Simning i Bjärred samt Simning i Lomma.

Malmö Triathlon – Racerapport

En kampmil pågår

En kampmil pågår

Armen i vinkel, blicken i skyn

Söndagen den 2 augusti körde jag Malmö Triathlon för andra gången. Min ambition inför loppet var att försöka sätta personbästa på Olympisk distans samt att njuta av loppet, ta in publikfesten, känslan av att köra på avspärrade vägar samt att ha kul.

Simning – 1,5 km

Havet låg i det närmaste helt spegelblankt när jag kom till Daniaparken i Västra Hamnen. Solen började titta fram och höja temperaturen från de dryga 11 °C som termometern visade när jag åt frukost. Det var en underbar morgon. Jag checkade in i växlingsområdet och gjorde iordning mina prylar innan jag tog på mig våtdräkten. Lämnade min väska med ombyteskläder i väskförvaringen och begav mig till starten. Var på plats i god tid och hann med att värma upp lite grann samt även simma lite innan det var dags att ta position vid startlinan.

Med ett tut från en gastuta gick starten och ett myller av armar och ben gick igång med en frenesi som fick vattnet att bubbla. Insåg snabbt att jag hade gjort ett dumt val när jag positionerade mig vid startlinan. Det blev trångt och kaotiskt flera hundra meter innan simmarna föll på plats och in i sitt egna tempo. Att kriga för sin plats när man simmar är inte kul så när jag väl kunde släppa fokuset på simmarna omkring mig kändes det befriande skönt. Jag kom in i ett behagligt tempo och tekniken satt bättre än vad den har gjort på något simpass den senaste perioden. Havet fortsatte att ligga spegelblankt. Sikten var klar och man såg botten hela tiden även när det var som djupast (runt 8 meter tror jag).

Med knappt 500 meter kvar att simma spelade min konstiga hjärna mig ett spratt. Vid en inandning noterade något i hjärnan min vinklade vänsterarm i rörelse framåt för att ta ett nytt simtag. Plötsligt fick jag en snapsvisa i huvudet och kunde inte släppa den. Där låg jag simmandes och nynnade:

Armen i vinkel, blicken i skyn
Whiskey och Renat, så var det menat
Vårt mål alkohol
SKÅL

Efter en stund började fantasin att formulera om texten till ett alkoholfritt alternativ men då tappade jag tekniken och sa till mig själv på skarpen att genast sluta. Hjärnan lydde och jag fick snabbt upp farten igen. Tog sikte på målbojarna och kom upp ur vattnet efter 31 minuters simning. Öronpropparna gjorde susen även denna gång och jag kände inte av någon yrsel alls. Var aningen instabil i balansen och gick de första tio metrarna innan jag började att springa mot min plats i växlingsområdet. Växlingen från simning till cykling tog fyra minuter.

Simningen gick aningen långsammare än förra gången jag körde Malmö Triathlon men växlingen gick radikalt snabbare. Summa sumarum låg jag nära nog på samma tid nu som då när jag klev upp på min cykel. Personbästa fanns således kvar inom räckhåll.

Cyklingen

Cykelbanan på Malmö Triathlon är rätt knivig med många tvära svängar och tre vändpunkter. Vid vändpunkterna får man bromsa in rejält och flera av kurvorna är alldeles för skarpa för att jag ska våga köra fort. Det är med andra ord inte en bana som man sätter nytt hastighetsrekord på över fyra mil. Förra gången jag körde Malmö Triathlon tog cykelmomentet 1 timme och 16 minuter vilket gav en snitthastighet på 32 km/h.

Inför detta året hade jag tagit en bikarbonatkur för att se om det skulle ge effekten på mig att jag blev mer tålig mot mjölksyra. Med denna kur i åtanke körde jag på allt vad jag orkade. För att ytterligare minska risken för att få för mycket mjölksyra såg jag till att hela tiden hålla koll på min kadens (antalet tramptag per minut). Planen var att ligga över 80 hela tiden, helst över 90. Cykelmomentet gick mycket bättre än förra gången jag körde Malmö Triathlon.  Jag avverkade de fyra milen på 1 timme och 11 minuter vilket gav en snitthastighet på 34 km/h. I snitt höll jag en kadens på 89. Helt okej för mig och min kapacitet.

Nu låg jag på en bättre tid än förra gången och enbart en mils löpning stod mellan mig och målet att sätta personbästa. Växlingen gick riktigt bra och tog bara två minuter.

Löpningen

Redan på de första löpstegen kände jag mig helt stum i låren. Brottades med tankarna som ville påtala hur jobbigt det var och att jag inte skulle orka att springa en mil. Det blev en kampmil. På Malmö Triathlon springer man fyra varv på en bana. De två första varven var en ren kamp och jag fick inte upp någon fart alls. På det tredje varvet släppte stumheten något och jag kände att där plötsligt fanns något att trycka på med lite grann. Fjärde varvet var jag trött men den stumma känslan från de två första varven höll sig borta. Jag avverkade milen på 50 minuter och 34 sekunder. Klart missnöjd över tiden men grymt stolt över att jag vann över de tankarna som ville att jag skulle sluta springa och att benen gjorde ont av trötthet. I min planering hade jag satt en tid på löpningen på 45 minuter vilket kändes helt realistiskt efter hur det har känts på löppassen under juli.

Jag kom på nionde plats i min åldersgrupp och det låter jättebra ända till jag skriver att det var nio deltagare i den klassen. Det var min premiär i en tävlingsklass och jag väljer att se det som att jag kom nia. Hur många som deltog har jag redan glömt.

After Work

Målet var att sätta personbästa på Olympisk distans och jag klarade av min målsättning. För det är jag riktigt nöjd. Mitt gamla personbästa var 2 timmar och 43 minuter, det nya lyder 2 timmar och 39 minuter. Känslan i benmusklerna under löpningen vill jag inte uppleva fler gånger så nu ska jag träna för att bli starkare och ännu mer uthållig. Gubben ska komma runt på under 2,5 timme!

Efter målgång fick vi ölen Erdinger Alkoholfrei. Satt som en keps! Hade inte smakat den ölen tidigare men nu lär jag köpa den. Riktigt god alkoholfri öl. Bra återhämtningsdryck!

Malmö Triathlon är fantastiskt att köra som deltagare. Organisationen är prickfri och precis allt fungerar helt klanderfritt. En enorm eloge till arrangörerna. Ni gör ett grymt arbete och det uppskattas ovärderligt mycket av oss deltagare. Det ligger mer än tre sund mellan Malmö Triathlon och Challenge Denmark om man ser till organisationen.

I’ll be back.

Officiella tider

Tidtagningen på loppet gav mig följande tider:

  • Simning: 0:31:13
  • T1: 0:04:00
  • Cykling: 1:11:19
  • T2: 0:02:07
  • Löpning: 0:50:34

Totaltid: 2:39:12

Sally Bauer Open Water – ett simäventyr vid Kullaberg

Simsträckan för provsimningen av Sally Bauer Open Water

Simsträckan för provsimningen av Sally Bauer Open Water

Den 13 juli var jag med i en grupp som simmade första sträckan av ett simlopp till minne av den mänskliga torpeden från Helsingborg, Sally Bauer. Loppet ska heta Sally Bauer Open Water och det ska gå från Solviken i Möller där vi även startade nu men till skillnad från oss ska simmarna inte kliva upp ur havet vid Paradishamn utan fortsätta runt hela Kullaberg. Vi simmade knappt 4 km, om loppet blir av kommer det att bli betydligt längre.

Vi samlades vid Kullens fyr och idésprutan och initiativtagaren till alla äventyr som sorterar under Kullamannen, Per Sjögren höll en race briefing där han gick genom säkerhetsaspekter och vad som gällde ifall man behövde hjälp. Det kändes tryggt att ha kajaker som följde bredvid oss samt en snabb ribbåt från Sjöräddningen som puttrade fram och övervakade oss alla. Jag är säker på att hela sällskapet var lika peppade, inspirerade och ivriga att få hoppa i havet och simma längs Kullabergs magiska kustlinje.

Jag hade blivit inbjuden av min klubbkompis Anna Eriksmo och tyckte att det hela lät alldeles för roligt för att kunna motstås. Min vän och simcoach Kerstin Nordén skulle också simma och det kändes både skoj och tryggt. Skoj för att hon är en härlig person att umgås med och tryggt för att jag visste att hon kunde simma saktare och hålla min takt så att jag fick sällskap under hela simningen.

Delar av sällskapet på plats vid Solviken

Delar av sällskapet på plats vid Solviken

Vi organiserade oss i bilar så att all kom till Solviken från Kullens fyr samtidigt som det fanns bilar kvar vid Kullens fyr så att vi kunde hämta bilarna vid Solviken efter simningen. Väl i Solviken gled alla i sina neoprendräkter och gjorde några mindre pretentiösa uppvärmningsövningar. Säkerhetsansvarig för gruppen av kajakpaddlande samlade oss på bryggan och gick genom säkerhetsgreglerna än en gång innan vi hoppade i. Per gjorde tummen upp från ribbåten, alla vi simmare svarade med vars en tumme upp och sen bar det iväg.

Simning längs Kullabergs kustlinje

Simning längs Kullabergs kustlinje

Vi hade tur med vindarna. Det blåste endast 5 m/s vilket kan ses som nära nog vindstilla runt Kullaberg. Vågorna var inte höga. Ganska breda men de påverkade inte simningen direkt. Där var mycket brännmaneter i havet och det var inte direkt trevligt. Vi fick alla träna på att snabbt byta vattenläge vid ett flertal tillfällen. Jag undkom all form av närkontakt med dessa djur tack och lov. Simningen var helt magiskt. Det var oerhört imponerande och storslaget att få uppleva Kullaberg ur lägsta möjliga grodperspektiv. Berget är magnifikt att uppleva på torra land och det är definitivt inte mindre magnifikt när man befinner sig i havet vid berget fot.

Vid målet i Paradishamn

Vid målet i Paradishamn

Efter simningen var alla lyriska av upplevelsen. Den snabbaste simmaren förärades med en tångruska och dask i rumpan av ett stycke drivved. På vägen hem stannade vi på en restaurang i Höganäs och åt en ljuvlig räktrålare. Det är dock en helt annan historia som innehåller så väl en enorm pung som jättestora pattar.

Vän av ordning kanske undrar hur jag kan ha foto på någon som simmar. Nu är det så att Anna Eriksmo är inte som vilken Anna som helst, nej hon är en helt annan Anna. Före race briefing provsimmade Anna den avslutande kilometern för att kunna ge Per information om hur starka strömmarna runt spetsen av Kullaberg var. De var uppenbart inte tillräckligt starka för att ställa in simningen. Anna bytte till en torr våtdräkt och sen simmade hon med oss andra från Solviken till Paradishamn.

Om du någon gång får möjligheten att simma runt Kullaberg så ta chansen. Det är lätt värt att plaska i Kullamannens fot(?)spår.