Borås Triathlon 2017

Ett riktigt bra arrangemang som helt ändrade min syn på Jonas Colting.

Jag minns inte när jag senast var i Borås annat än när Malmö FF har spelat bortamatch mot IF Elfsborg. Men helgen som gick var förmodligen den första gången i vuxen ålder. Denna gången var jag inte heller där med huvudmålet att besöka Hobbex för att köpa allt möjligt jag int hade en aning om att jag behöver. Helgen som gick var det triathlon som var mitt mål och anledning till besöket. Målet var Jonas Coltings lopp Borås Triathlon.

Läs mer

Omstart

För två veckor sen började jag så smått att springa och cykla igen. Knäskadan jag fick på tomtelöpningen i december har gjort att jag fått ägna tiden åt rehab och stretch. Den enda träning jag kunde utföra under skadeperioden var simning och funktionell styrketräning som inte belastade mitt knä. All simning körde jag med flythjälp för benen eftersom jag inte kunde göra benkick utan att det gjorde ont.

Förra helgen myssprang jag 6,5 km loppet av Stävie Trail. Det var helt underbart att känna löpglädjen och att inte få ont. Sakta gick det men tid är aldrig något jag fokuserar på. Allt handlar om upplevelser och att leva.

Veckan som gick var testvecka enligt mitt träningsprogram. För att få nya tider till mina träningspass beslöt jag att köra de tre testerna: 1500 m simning, 5 km löpning och 20 minuter cykling på motionscykel. Löpningen var absolut jobbigast och jag kände mig som en klumpig blobb när jag genomförde testet. Tog nästan fem minuter längre tid än senaste gången men jag gjorde det och knäet höll.

Glädje!

Nu är det 160 dagar kvar till Ironman Kalmar. Jag känner mig hoppfull att tiden är tillräcklig.

Racerapport – Helsingborg Triathlon

Foto 2016-06-12 08 21 21

Incheckad och redo för race.

Idag har jag kört en helt ny tävling, Helsingborg Triathlon. Jag körde loppet över olympisk distans d.v.s. 1,5 km simning – 40 km cykling – 10 km löpning. Tävlingen var även min premiär i age group 50-55. Mina tidigare triathlontävlingar i en age group för yngre har alltid slutat med att jag kommit sist. Var jag hamnar är egentligen irrelevant, jag är helt tillfreds med att jag kan hålla på med det jag gör och att min kropp fungerar. Dock är det alltid kul att ha en morot så jag satte som mål att inte bli sist av de elva som tävlade i min age group.

Simningen

Starten på simningen gick från stranden. Tut i luren och sen var det bara att springa ut i det långgrunda vattnet. Jag siktade och höll ut ordentligt från första bojen. Ville inte hamna i en trång innerkurva. När vi rundade den första bojen blev det simning i motström några hundra meter ner till en varvbana. Strömmen kändes och jag fokuserade på att hålla ihop benen och använda dem sparsamt för att få en bättre strömlinjeform.

Det var skönt att komma till varvbanan och få växla mellan att simma i vågornas riktning, diagonalt mot strömmen och sen med strömmen. Två varv sam vi. Vattnet var salt och maneterna stora och tjocka.

På det andra varvet sam jag ikapp de som låg sist i motionsklassen. Nu blev det slalomsimning eftersom de flesta av dessa simmade bröstsim. Inte helt optimalt och en längre varvbana som på t.ex Malmö Triathlon hade varit bättre och gett alla en smidigare simning.

Jag avverkade de 1500 metrarna på 28:30.

Cyklingen

Det var en bra bit att springa från trappan upp ur havet och till min cykel i växlingsområdet. Jag noterade att nästan alla cyklar var borta från ställningen. Mina strumpor ville inte alls åka på mina lätt fuktiga fötter så det blev en liten kamp innan jag kom iväg från växlingsområdet och kunde börja cykla.

Cykelbanan gick genom Pålsjö skog och på lite knixiga vägar med många kurvor innan den kom ut på rakare och större vägar. Framför allt vägar med bra asfalt. Några få vägar var avspärrade från annan trafik men annars gick hela cykelbanan på allmänna vägar med trafik. Även om bilister tar det lugnt och försöker att visa hänsyn är det oundvikligt med situationer. Vi som kör bil vet själva hur svårt det kan vara att upptäcka cyklister i backspeglarna. När sen banan går över sträckor med hastighetsgräns på 30 km/h respektive 40 km/h då blir det ännu lättare situationer eftersom många av oss cyklister då kör fortare än bilarna.

Jag tyckte det var obehagligt bitvis där det blev många bilar och många cyklister när alla klasser och distanser samsades om samma vägar samtidigt. Även här hade arrangören kunnat göra det hela mer säkert och smidigt genom att ha längre tid mellan starterna.

Cyklingen kändes bra och jag fokuserade på att hålla en hög kadens genom hela sträckan. Det skulle visa sig smart när jag kom till löpningen.

Jag avverkade de 40 km på 1:12:04, vilket gav en snitthastighet på 33,3 km/h.

Löpningen

Växlingen från cykling till löpning gick riktigt smidigt. Det tog bara 1:24 från det att jag kom in i växlingszonen till dess att jag lämnade den samma. Direkt när jag började att springa kände jag att benen var pigga och starka. Hög kadens på cykling är grejen!

Jag kände mig stark i kroppen och kom in i ett bra tempo och en bekväm zon tämligen omgående. Löpbanan var en varvbana över 2,5 km. Vi sprang på sundspromenaden. Det var gott om publik som kantade banan vilket gav energi och kändes roligt. Kul med en så kort varvbana.

Jag avverkade de tio kilometrarna på 46:58 vilket ger ett kilometertempo på 4:42.

Summa sumarum

Helsingborg Triathlon var en trevlig tävling med duktiga arrangörer bakom. I det stora hela funkade allt bra men där finns så klart några detaljer som kan förändras för att göra tävlingen ännu bättre. Framför allt mer säker.

I målfållan fick alla deltagare glass från Helsingborgs glassfabrik. Bara en sån sak gör tävlingen värd att köra.

Hur gick det med min ambition då?

Vi var som jag skrev, elva i min age group 50-55 år. Jag kom på åttonde plats. Jättekul och jag är riktigt stolt över min insats.

Å-simmet

Målgång Å-simmet

Målgång Å-simmet

För tredje året i rad utgjorde Å-simmet i Löddeköpinge min årspremiär för simning i öppet vatten. I år var vädret och vattentemperaturen radikalt bättre än förra året. Alla deltagare kunde i år stå och njuta av värmen så väl före som efter loppet. Förra året stod vi alla rejält påklädda och ombytet till våtdräkt skedde i ungefär samma hastighet som Stålmannen svidar om till sina trikåer. Detta året var det så varmt att våtdräkten kändes som ett gissel och jag längtade ner i ån för att svalka av mig innan start.

Simningen i Lödde å är en fantastisk upplevelse där alla söker bästa möjliga spår för att simma de knappa 3,5 km så snabbt som möjligt. Bästa möjliga spår är att försöka följa strömfåran hela tiden. Det är inte helt lätt och i år var det ännu fler deltagare än förra året och betydligt trängre att simma. Med många simmare tar det en längre stund innan alla har hittat sin plats.

Jag simmade i en helt ny våtdräkt, en Orca 3.8 Enduro, och den ger mig ett lite annorlunda vattenläge jämfört med min gamla våtdräkt. Simningen kändes dock bra ändå. Bitvis hittade jag helt rätt i teknik. Dräkten satt riktigt bra, kändes bekväm och gav mig inte något skav eller annat obehag någonstans. Lite mer simning i min Orca så kommer det att bli hur bra som helst.

Under våren har jag haft mest fokus på löpträning med sikte på Copenhagen Marathon och simträning har inte alls prioriterats. Det märkte jag av under Å-simmet. Konditionen är bra men tekniken sämre än vad den borde vara. Jag sam nästan fem minuter långsammare än förra året.

Simningen var dock lika rolig som vanligt. En fantastisk simupplevelse helt enkelt. Har du aldrig simmat Å-simmet så skriv in sista helgen i maj 2017 i din kalender och håll utkik på loppets hemsida när anmälningarna släpps.

Rolig simning är aldrig tråkig!

Halleluja!

 

En vinnande kombination

En vinnande kombination

 
När jag började att simma för Kerstin Nordén skaffade jag mig en Tempo Trainer på hennes rekommendation. Det är en liten blippelibloppsak som man har under simmössan. På en Tempo Trainer ställer man in i vilken takt den ska avge ett kort ljud. Jag hade svårt att höra ljudet när vatten trängde in i mitt öra. Provade med dubbla simmössor och olika placeringar av Tempo Trainer men jag hittade inte något sätt som gjorde att jag kunde höra ljudet. Det slutade med att jag stod och gungade in en känsla för takten innan jag simmade. Funkade inte så bra och jag slutade att använda min Tempo Trainer.

Idag fick jag så uppleva ett äkta Halleluja Moment. 

För några veckor sen fick jag ett erbjudande om att köpa de nya öronpropparna för simning, SwimEars, och jag kunde inte motstå tillfället. Det är en öronpropp som stänger ute vatten från öronen men släpper in ljud. Öronpropparna har jag nu använt en tid och de är riktigt bra. När jag planerade kvällens simpass kom jag att tänka på min Tempo Trainer. Jag letade upp den och stoppade ner den i min träningsväska.

Efter insim var det så dags att prova kombinationen SwimEars och Tempo Trainer. Jag ställde in takten på Tempo Trainer och stoppade den innanför simmössan ovanpå mitt öra. Konstaterade att jag kunde höra pipet genom mina SwimEars. Vad bra!

Tog några djupa andetag, fokuserade och sköt ifrån. Blev alldeles lycklig! Pipet hördes klart och tydligt. Det lät till och med högre under vattnet än ovanför. Sam den inledande taktens 200 m. Pausade och ökade takten på Tempo Trainer. Det är inte skönt att ha den på örat så jag flyttade den till en behagligare position. Stack iväg på nästa tvåhundring. Halleluja! Jag hörde pipet lika tydligt.

En del träningspass är bättre än andra och det kan ibland handla om helt andra saker än själva träningen.

Tack SwimEars!

En trettiosjua i Köpenhamn

Christiansborg Rundt

Christiansborg Rundt

Lördagen den 29 augusti deltog jag för första gången i simloppet Christiansborg Rundt i centrala Köpenhamn. Fram till för nästan exakt ett år sen var loppets existens helt okänt för mig. I år genomfördes det för tionde gången. Att något så lockande som är så nära kan vara så okänt!

Det var när några simmare i Facebook-gruppen Simning i Lomma pratade lyriskt om loppet efter att de deltagit förra året som jag först hörde talas om det. Jag fick en omedelbar lust att simma loppet och så fort möjligheten öppnades att anmäla sig till årets lopp gjorde jag det på studs. Gillar du också tanken om att simma i kanaler mitt inne i en huvudstad så anmäl dig till loppet 2016.

Logistiken på plats var som ett väloljad maskineri, helt friktionsfri. Loppet pågår under en hel dag och alla simmare, i år 3300 stycken, delas in i heat. Jag startade i heat 46 ungefär klockan 14.00. Gissningsvis runt 70 simmare i varje heat.

Att simma i en kanal mitt inne i Köpenhamn lockade mig till loppet. Dock var det inte fullt lika lockande tankar om att simma just i en kanal i en storstad som även förekom i mitt huvud. Vattnet var dock rent och tjänligt enligt tester. När jag sen hoppade i vid starten var det första jag slogs av hur salt vattnet var. Redan på startbryggan såg jag tecken på salthalten i vattnet då en brännmanet simmade lite lugnt precis vid bryggans början. Jag gick längst ut på bryggan och hoppade i. Där såg jag inte några maneter.

Starten gick och det var som vanligt i simlopp lite kaotiskt i början. Jag körde på lite extra i början för att snabbare få fritt vatten och slippa kryssa mig fram. Taktiken visade sig vara bra och redan efter några hundra meter kunde jag slå av på vevandet och falla in i en mer rytmisk takt med fullt fokus på tekniken.

Loppet går genom två kanaler och när jag vek upp i den mindre och grundare av de två blev det tydligt hur klart vattnet var. Man såg botten under hela sträckan genom den mindre kanalen. Jag såg ytterligare några brännmaneter och slogs igen av hur salt vattnet var. På andra sidan Öresund är havet inte i närheten av den salthalten. Brännmaneter ser man frekvent först då man har passerat Helsingborg. Jag kom inte i kontakt med någon brännmanet under loppet och det var skönt.

Redan innan jag svängde upp i den mindre av kanalerna var jag ifatt långsammare simmare i föregående heat. Nu fick jag titta upp lite oftare för att navigera fritt från breda bröstsimtag. Bättre att simma några meter extra än att riskera en fot eller hand mitt i ansiktet och i värsta fall tvingas stanna för att justera simglasögonen.

Jag märkte en tydlig skillnad när jag höll mig till bra teknik och när jag tappade den samma. Vid samtliga tillfälle då jag kom jämsides med en annan simmare och började slugga så sam jag i samma tempo som den andre men när jag lugnade ner mig och fokuserade på total immersion-tekniken med lång kropp, glid, bra drag framför kroppen, kick, höft och tjoff då ökade jag min fart rejält och simmade ifrån. Det är bara till att fortsätta nöta på den där tekniken. De gånger den sitter nu har jag en lugn harmonisk simning och får inte känslan av syreskuld.

De 2000 metrarna som loppet var tog mig 37 minuter exakt enligt den officiella tidtagningen. En tid som förvånade mig. Jag trodde att en tid på 40 minuter var rimlig så det var en positiv överraskning att jag sam tre minuter snabbare. Tiden var i och för sig oviktig, upplevelsen var och är alltid det jag prioriterar. Christiansborg Rundt var sannerligen en upplevelse och jag rekommenderar alla som gillar simning i öppet vatten att simma detta loppet.

Jag ska lätt simma det även nästa år.

Från en plats till en annan

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Havet låg nära nog som en spegel då ett större gäng simmare samlades längst ut på Långa bryggan i Bjärred. Vi skulle simma de knappa fem kilometrarna till fyren på piren i Lomma småbåtshamn. Förutsättningarna var de allra bästa med den lilla vind och havsrörelse som fanns från rätt håll d.v.s medvind och medström. Det var söndagen den 9 augusti, en dag som jag kommer att minnas för en underbar simning och för att Malmö FF skickade IFK Göteborg norrut på E6 med noll poäng i bagaget.

Några få ville simma på i ett svep men den stora massan höll ihop så gott det gick och stannade upp för att samla gruppen under simningen. På den här typen av längre simningar bör man ha någon form av säkerhet. I synnerhet om man, som vi gjorde, simmar genom farvatten där det kan förekomma många surfare och fritidsbåtar. Vår säkerhet bestod i en kille som paddlade SUP (Stand Up Paddling). Efter ungefär halva sträckan stannade vi och guppade runt SUP-brädan för att dricka några klunkar vatten, sportdryck, blåbärssoppa eller vad nu var och en hade med sig.

När havet är så här pass lugnt blir siktdjupet bra och jag såg botten under nära nog hela simningen. En och annan skrubba, både döda och levande, såg jag. Dock såg jag inte skymten av vare sig tumlare eller gammeldanskar.

Sträckan vi simmade

Sträckan vi simmade

Med pauserna inkluderade tog simningen cirka två timmar. Det var många som klättrade uppför räddningsstegen ytterst på piren i Lomma med ett saligt leende på läpparna. Simningen var fantastisk, episk, underbar och härligt social. Att simma långt i öppet vatten är meditativt och avstressande. Man faller snabbt in i sin egna lilla värld och finner en rytm där tid och rum inte spelar någon roll. Man är allra högst närvarande i nuet. Snacka om mindfulness. Fler borde börja simma i öppet vatten, det är radikalt billigare än att gå på KBT och andra terapiformer för att varva ner och finna ett lugn.

Börja simma. Kan du inte, gå och lär dig. Det finns många duktiga simpedagoger. Personligen håller jag Kerstin Nordén som favorit och jag har gått för henne till och från under en längre tid för att effektivisera min teknik och lära mig energisnål frisim. Du finner henne på Simstart. Andra duktiga simtränare är Magnus Nambord och Johan Nyman i Openwater Swimclub.

Tack till Mats Schöld som organiserade simningen.

Nu planerar vi för nya simäventyr. Vill du följa med, håll koll på Facebook-grupperna Simning i Bjärred samt Simning i Lomma.