Mina tankar då jag anmälde mig till Ironman Kalmar 2017 var att jag skulle se om jag kunde träna min kropp så pass att jag skulle klara av att i ett streck simma 3,8 km, cykla 180 km och avsluta med att springa 42 km. Det skulle vara en once in a life time-grej. Jag klarade av det. Veckan efter anmälde jag mig till Ironman Kalmar 2018.
Hösten 2017 ägnade jag mest åt löpning i allmänhet och traillöpning i synnerhet. Trots att det i princip regnade från september till december och var lera precis överallt i skogarna var det underbart att komma ut i naturen och springa. Ofta sprang jag i sällskap med andra löpare som jag träffat genom Facebook-gruppen Upplevelselöparna. Höstens löpupplevelser kulminerade i att jag sprang 50 km trail i början av december. Nu i efterhand minns jag det som helt magiskt. Tänker jag efter vet jag att bland annat mina höftböjare inte höll med när vi stod på andra sidan mållinjen. Nå väl, en minns alltid det positiva. Att tänka på det som gjorde ont är tämligen destruktivt.
Jag drog igång den triathlon-inriktade träningen först efter årsskiftet. Aningen senare än inför Ironman Kalmar 2017 men samtidigt väldigt skönt att göra något annat en längre tid. Aktiv återhämtning. Rolig återhämtning. Inledningsvis körde jag vidare efter den träningsplan som jag köpte via Trilaro. Men under årets inledande månader funderade jag mer och mer på om träningsupplägget egentligen var så bra för mig. Det var mycket intervallträning och jag kände mig nästan alltid lite sliten i kroppen. Efter flera diskussioner om triathlonträning med en kollega kollade jag på det upplägget han hade och fortfarande har via TrainingPeaks. På den portalen kan en välja mellan många olika träningsplaner för olika ändamål att köpa. Efter att ha fått se en massa statistik och data på kollegans utveckling med hjälp av ett träningsupplägg som bygger på principen 80% lågintensiv träning och 20% intervall, valde jag en träningsplan med det upplägget.
Hela våren passerade och jag kände mig inte alls i form. Hade genomfört så gott som samtliga träningspass. En helt annan känsla i kroppen jämfört med året innan. Tvivlade starkt på min förmåga och form. I träningsupplägget låg två lopp över halva Ironman-sträckan. Ett av dem var Ironman 70.3 Elsinore och på det loppet fick jag en bekräftelse av att 80/20-upplägget verkligen funkade för mig. Simningen gick som vanligt långsamt men cyklingen var mycket snabbare. Tyvärr gick min cykelkedja av efter 65 km och jag stod vid vägkanten och väntade på motorcykelburen mekaniker i en timme och tio minuter. När kedjan väl var lagad fortsatte jag på lite stela ben men kraften fanns där hela tiden. Löpningen var kontrollerad och min enda drivkraft efter kedjebrottet var att få en medalj. Att spekulera i efterhand är kanske inte helt relevant men om jag tar bort stopptiden hade jag förmodligen satt ett präktigt personbästa på distansen. Det fick mig att bli lite tryggare i vetskapen om att jag var bra tränad även om det inte kändes så.
Det var en lång inledning för att komma till Kalmar.
Ironman Kalmar 2018
Detta året hade jag hyrt en studentlägenhet bara hundra meter från starten och tvåhundra meter från målet. Helt perfekt läge. Jag körde upp själv precis som förra året. Men detta året hade jag bestämt träff med en gammal kollega som skulle köra sin första Ironman. Jag lovade att hjälpa henne och visa lite av simbanan samt berätta lite om mina erfarenheter från året innan. Efter att vi hade checkat in och spenderat lite pengar i Ironman-butiken träffade vi på en kille, Milton, som Emma hade träffat på Ironman 70.3 Jönköping tidigare i sommar. Vi tre gjorde sällskap resten av kvällen. Det var roligt att slippa vara ensam. Tiden går fortare och en slipper sitta och få huvudet fullt med funderingar och tvivel. Kvällen avslutades på race briefing. Den var lite längre än förra året och det var betydligt varmare i tennishallen detta året. Kul och inspirerande var det dock även detta året. På fredagen simmade jag ett kort avslappnande pass tillsammans med Milton direkt på morgonen. Var skönt i havet och lugnande för nerverna att få kroppen i lite rörelse. Efter lunch checkade jag in min cykel och hängde upp mina växlingspåsar på för mig avsedd plats. Efter yoga och middag blev det tidigt sänggående.
Klockan ljöd 03.30 och jag kände mig faktiskt rätt utvilad. Åt frukost efter bästa förmåga. Tvingade i mig lite extra. Hade ju en lång dag framför mig så bäst att fylla på ordentligt. Strax efter 05 gick jag till växlingsområdet för att sätta flaskor, gel och cykeldator på min cykel, Black Betty. Däcken pumpades när jag väl lyckades hitta en lånepump som funkade på mina ventiler. I efterhand är jag benägen att mer lägga skulden på den som hanterade de pumparna än på själva pumparna. Saker blir inte enklare när en är nervös! Träffade Emma i växlingsområdet. Vi gjorde sällskap till starten. Pratade och jag försökte göra mitt bästa för att peppa Emma som var märkbart mer nervös än jag. Innan vi skiljdes önskade vi varandra lycka till. Jag ställde mig någon meter bakom skylten för de som tro sig simma de 3,8 kilometrarna på en timme och tio minuter.
När en står där och väntar på att få starta finns det mycket nervositet, tvivel och oro för allt möjligt som snurrar i huvudet. Hoppas att cykeln håller. Hoppas att magen är lugn. Fan jag måste kissa. Mysigt äckligt och lite tillfälligt varmt i våtdräkten. Så framfördes vår nationalsång. Fanns inte en chans att sjunga med i år heller. Munnen var torr som en gräsmatta i Sverige sommaren 2018. Traditionsenligt spelades Kentas Just idag är jag stark strax före start. Det märktes att där var några Bajen fans i startleden. Starten gick. Sakta men säkert och oundvikligt rörde jag mig framåt mot startlinjen. Med tjugo meter kvar satte jag simglasögonen på plats och valde Triathlon som aktivitet på min träningsklocka. Strax före startlinjen startade jag min träningsklocka. Ett par steg senare gick jag i havet. Min resa mot målet på Stortorget i Kalmar hade börjat.
Simning 01:14:58
Min simning var inte alls lika behaglig som förra året och ändå gick det en dryg halv minut snabbare. I princip samma tid men med tanke på att min upplevelse i år var obehaglig i form av trängsel, att jag blev påsimmad och att jag tvingades stanna upp och parera för simmare som sam helt snett, känns det som att jag har blivit en starkare simmare under året som gått. Jag hade en muskel i ena axeln som trilskats mer eller mindre sen jag sam 100×100 meter tidigare i våras. Sam Ironman Kalmar med tejpad axel. Hämmade inte min rörelseförmåga jättemycket men det gav lite avlastning till den ömmande muskeln vilket var syftet. När jag klev upp för uppstigningsrampen och in i växling till cykelmomentet kändes det skönt att simningen var över.
T1 05:54
I år var växlingsområdet ombyggt mot förra året. Borta var det stora tältet mitt emellan växlingspåsarna för cykling och dem för löpning. Nu hängde båda påsarna under varandra vid samma plats på ställningen. Längs ställningen stod bänkar. Nu sprang en till sin påse, satte sig på bänken och tog på strumpor och cykelskor. Stoppade utrustningen från simningen i cykelpåsen och hängde upp den på sin plats. På med cykelhjälmen och nummerlappen sen lätt jogg till cykeln, ner med den från cykelställningen och vidare jogg ut från växlingsområdet där en får hoppa på sin cykel efter att ha passerat på- och avstigningslinjen.
Cykling 05:29:03
Det var skönt att få komma iväg på cykeln. Redan efter några hundra meter fick jag peppande tillrop från en klubbkamrat. Härlig energitankning. Den inledande sträckan från centrala Kalmar till Ölandsbron är tämligen smal och en får ta det lite lugnt om en, som jag, hamnar i en grupp av cyklister. En vill ju inte dra på sig någon onödig varning så det är bara att anpassa farten då det inte är helt enkelt att köra om. Ölandsbron inleds med en lång uppförsbacke följd av en lång nedförsbacke så det är först efter den sistnämnda som en kan börja söka sig till sin planerade kraft, kadens, pulszon och snitthastighet. Jag kom snabbt in i mitt planerade tempo och det gick väldigt lätt. Kände mig stark.
Min näringssplan för cykeln var att ha tre flaskor med dubbla portioner Umara sportdryck i varje flaska och att dricka en halv flaska per timme. En gång i halvtimmen skulle jag äta en gel och under lunchtid skulle jag äta tre havregrynsbaserade bars. För att släcka törsten hade jag en flaska mellan mina tempopinnar fylld med vatten. På energikontrollerna tog jag en flaska med vatten och fyllde på i min egen flaska. Jag tog också en halv banan på varje energikontroll. Enervit har köpt rättigheterna att få servera på samtliga Ironman-lopp i Europa och deras produkter fixar inte min mage så det var till att ha med egna produkter under hela loppet.
De första tolv milen går på Öland och hela den resan gick grymt bra. Min kropp kändes som en maskin. Jag var aldrig låg på energi eller hade någon mental dipp. På vägen in mot ett ärevarv i rondellen på Ängöleden i Kalmar fick jag igen höra bekanta stämmor ropa mitt namn och ge mig uppmuntrande hejarop. Underbart! Att cykla genom rondellen är det närmaste jag kan komma att känna mig som en rockstjärna sen jag slutade spela i coverband. Fullt med folk, en speaker så speedad att en Duracellkanin framstår som en sömngångare, bra tryck på musiken och en stor härlig fest. Ett varv i rondellen och sen ut igen på Ängöleden för den avslutande loopen på fastlandet.
De sista två milen valde jag att slå av lite på tempot och på den sista milen ökade jag kadensen, det är antalet tramptag per minut, för att spara krafter och göra musklerna lite fräschare. Cyklingen gick otroligt bra. Hela 22 minuter snabbare än förra året. Jag stannade inte en enda gång för toabesök vilket visar att min näringsplan funkade perfekt.
T2 07:30
Växlingen från cykel till löpning gick galant via en snabb kissepaus. Jag valde att byta strumpor och att ta på ett par kompressionsstrumpor inför löpningen. Det tar lite extratid men med tanke på problemen jag har haft hela året med svullna fötter valde jag att ta den tiden med förhoppning om att fötterna skulle behålla någorlunda normala proportioner under hela löpningen. Min näringsplan för löpningen var att ta en gel var tjugonde minut sen komplettera med vatten på stationerna, saltgurka och citronklyftor så innan jag gav mig ut på löpningen stoppade jag totalt tolv gel i fickorna på min tridräkt och tog ytterligare en gel innan jag gav mig av.
Löpning 4:29:30
Löpningen på Ironman Kalmar är en publikfest. Det är 42 km av alla möjliga känslor för deltagarna. Jag kom direkt in i tänkt tempo. Kroppen kändes fortfarande som en maskin. Stark. Jag upplevde att jag hade full kontroll. Direkt om jag fick ont i en höftböjare kollade jag av min hållning och korrigerade för att minska belastningen. Kilometrarna flöt på. Sen får en enormt mycket energi från publiken. Mest energi fick jag då jag kom till en plats där fyra härliga klubbkompisar stor två på varje sida av banan. High five med två av dem. Slog mig först efteråt att jag precis lämnat en vätskekontroll och hällt stora mängder vatten över huvudet så jag var rätt blöt om händerna när high five delades ut. Stackars dem, de trodde säkert att det var svett och att jag var groteskt läbbig. Hahaha!
Jag är väldigt emotionell under i synnerhet de sista två milen. Kom både en och fem tårar i ögonvråna när jag fick energigivande hejarop av för mig helt okända människor. De ropade mitt namn eftersom det är synligt på nummerlappen och peppade mig att jobba på. Det här är Ironman Kalmar. Det är den upplevelsen som etsade sig fast i mitt hjärta 2017 och begäret av att få återuppleva just det stod över all smärta i min sargade kropp dagarna efter mitt första Ironman Kalmar.
Målgången var lika magisk i år som förra året. Raksträckan fram till en får vika in på den röda mattan istället för att ta till höger och springa ännu ett varv är lång och en ser målet hela vägen. Känslan av att fortsätta in på den röda mattan och ta emot ovationerna från all publik på de uppbyggda läktarna. Att höra Jens you are an Ironman. Igen. Gåshud. Tårar. En ofantlig lycka.
När jag kom i mål i år var där inte någon jag kände som väntade på mig men jag såg en gammal kollega, min tidigare chef Anders, sittandes på prispallen och pusta ut. Jag hade sett hans ryggtavla de sista sex kilometrarna. Min hjärna ville jaga i kapp men mina ben hade inte förmågan. Anders slog mig med tre minuter. Nästa år Anders, då…
Ironman Kalmar 2018 var en fantastisk upplevelse. Jag är väldigt glad för hur min kropp reagerade. Att den kändes som en maskin. Definitivt inte den snabbaste av maskiner men lik väl en trygg maskin som bara matade på. Under hela loppet, förutom simningen då med all trängsel, kände jag en total kontroll över mig själv och varje situation jag ställdes inför så väl fysiskt som psykiskt. Min totaltid blev 11 timmar, 26 minuter och 54 sekunder det var ett nytt personbästa med hela 29 minuter. Fantastiskt kul och det visar att jag är på rätt väg mot mitt mål.
Nördig fakta
Jag blev 57 av 220 i min åldersgrupp.
2006 deltagare fick höra You are an Ironman! av dem var jag den 683.
Snittiden för Ironman Kalmar 2018 12:11:47.
Snabbaste tiden var 8:44:29 och sista officiella tiden blev 15:57:08.
Snabbast simtid 45:34 och den genomsnittliga medeltiden 1:22:01.
Snabbast cykeltid 4:32:12 och den genomsnittliga medeltiden 5:51:45.
Snabbast löptid 3:04:53 och den genomsnittliga medeltiden 4:45:44.
Jag var således lite vassare än den genomsnittliga deltagaren. Inte något som betyder så mycket jämfört med upplevelsen och att ha en kropp som tillåter mig få uppleva det här. Är så tacksam.
Det visar också att min träning är någorlunda bra. Vet vad jag behöver förbättra i mitt träningsprogram inför nästa gång. Just do it!
Nej, jag har inte anmält mig till Ironman Kalmar 2019. Än. Är dock väldigt sugen för min kärlek till Ironman Kalmar är stark.
Jens Rydén 