Borås Triathlon 2017

Ett riktigt bra arrangemang som helt ändrade min syn på Jonas Colting.

Jag minns inte när jag senast var i Borås annat än när Malmö FF har spelat bortamatch mot IF Elfsborg. Men helgen som gick var förmodligen den första gången i vuxen ålder. Denna gången var jag inte heller där med huvudmålet att besöka Hobbex för att köpa allt möjligt jag int hade en aning om att jag behöver. Helgen som gick var det triathlon som var mitt mål och anledning till besöket. Målet var Jonas Coltings lopp Borås Triathlon.

Distansen var en halv Ironman-distans det vill säga 1,9 km simning följt av 90 km cykling som avslutningsvis följs av 21 km löpning. Loppet låg perfekt i min träningsplanering inför Ironman i Kalmar då dubbla sträckan ska avverkas på varje moment. Efter skadan i december som gjorde att jag fick avstå från löpning och cykling fram till mars var jag rätt osäker på hur min kropp skulle svara på ansträngningen. Min ambition var att prova de tempo jag planerat för Ironman Kalmar på cykel- och löpningsmomenten. Det var före jag såg banprofilen på cyklingen.

Banprofilen på cyklingen var fullt i klass med den bästa av berg- och dalbanor. Min tanke att prova en jämn hög kadens (antal tramptag per minut) med låg belastning och snittfart på 31-32 km/h var bara att glömma. När jag förberedde min cykel och plats i växlingsområdet pratade jag med några av mina konkurrenter i gubbaklassen 50-54 år. Två av dem hade kört loppet tidigare och pratade om inledningen på cyklingen som brutal och ett grymt sätt att få maxpuls innan en knappt har hunnit börja att cykla. Ja nog såg det brutalt ut på banprofilen men inte så pass tänkte jag. En tanke jag senare fick svälja flera gånger.

Simning 1,9 kilometer

Simningen genomfördes i Öresjö och vi fick veta att vattentemperaturen var 14,2 °C. Det här blir kallt tänkte jag när jag klev ner i sjön för att värma upp med några simtag och få in vatten innanför våtdräkten. Låta kroppen få den första chocken någorlunda kontrollerat. Starten gick. Colting uppmanade alla att placera sig i startgruppen efter sin egen simförmåga. Snabba längst fram och sen i fallande skala till de längst bak som simmar saktare och till och med tillämpar bröstsim istället för frisim. Jag ställde mig några led upp från det främre ledet. Starten gick och alla for iväg.

Foto: Johan Valkonen

Även om jag hade varit i vattnet och kylt ner mig lite före starten var de första 500 metrarna obehagliga på grund av kylan. Jag upplevde det som att bröstkorgen drog ihop sig av kylan och jag fick en känsla av andnöd. Valde att simma med en betydligt högre frekvens än vad jag normalt sett håller när jag ska simma den här sträckan. Efter cirka 500 meter var jag tillräckligt varm för att obehagskänslan av kyla skulle släppa. Jag minskade frekvensen och kunde avverka återstående sträcka av det första varvet på simbanan med en mer kontrollerad simning.

Jag i våtdräkten med orange inslag. Foto: Johan Valkonen

Efter det första varvet skulle vi upp på land och springa över en udde för att dyka ner i Öresjö igen och avverka ett varv till. Det andra varvet gick riktigt bra. Fick en jämn fin simning med bra tryck i armtagen och synkroniserade kickar och höftrotationer. Kände mig lite som en torped emellanåt. Navigeringen satt som en simmössa. I princip prickfri. Härligt! Väl i land sprang jag till min cykel för att växla till cyklingen.

Officiell tid på simningen blev 00:34:16.

Cykling 90 kilometer

Efter att ha sprattlat av mig våtdräkten, fått på strumpor, cykelskor, nummerlapp och hjälm greppade jag min cykel och sprang med den ut genom växlingsområdet och vidare en bra bit till den linje där en fick börja att cykla. Det tog mig 3 minuter 54 sekunder att växla från simning till cykling. Nu fick jag uppleva den inledningen som mina medtävlande konkurrenter pratade om med respekt. Det var brant. Ohyggligt brant. Sen bröt det av och blev ännu lite brantare. Jag körde på den lättaste växeln. Tror inte ens att jag har använt den tidigare. Kul för kedjan att få bekanta sig med fräscha kuggar.

Foto: Johan Valkonen

Det fanns precis som jag gissade inte en möjlighet att hålla något kontrollerat tempo och jämn kadens på cyklingen. Det var bara att låta hornen växa ut och köra järnet. Min näringsplan visade sig vara perfekt och jag kände mig aldrig sliten eller orkeslös. Tryckte på hela tiden och lät cykeln flyga fram. Banan var rätt teknisk med mer eller mindre tvära kurvor i nedförsbackar. Jag vet mina begränsningar i och med den sämre balansen jag har på grund av Ménièrs sjukdom och håll god uppsikt framåt och full kontroll på kurvorna. Cyklingen var ett rent nöje när allt flöt på som det nu gjorde. Helt galen cykelbana där jag för första gången någonsin använde samtliga växlar på min cykel. Hastigheten varierade från krypfart i de brantaste stigningarna till nästan 70 km/h utför.

Officiell tid på cyklingen blev 03:01:45 – på min egen klocka 02:57:35.

Löpning 21 kilometer

Jag kände mig stark och full med energi när jag sprang in i växlingsområdet för att ställa min cykel och byta om till löparskor. Växlingen från cykling till löpning tog bara 2 minuter och 19 sekunder. Direkt från starten av löpningen höll jag koll på min klocka för att snabbt hitta det tempo jag planerat för den avslutande maran på Ironman Kalmar. Det gick bra men ganska snabbt började jag få problem med båda mina fötter. De svullnade rejält och det blev smärtsamt. Under det första varvet av tre stannade jag några gånger och justerade mina skosnören för att försöka ge framfötterna mer utrymme i skorna. Det funkade inte tillräckligt bra. På det andra varvet stannade jag vid den första vätskestationen lånade en sax och klippte av skosnörena längst fram. Drog bort skosnörena från de nedersta öglorna. Nu släppte smärtan vid fotisättning och jag kunde äntligen sjunka in i min egen zon och en behaglig rytm.

Foto: Johan Valkonen

Vid målgång väntade Jonas Colting med öppen famn. Han tog emot varenda deltagare med en öppen famn och en stor kram. Han pratade med varenda deltagare. Frågade hur loppet hade varit, om det hade varit några problem med mera med mera. Ett fantastiskt trevligt mottagande. Tack Jonas! Jag lyssnar på Jonas podd och har fått en uppfattning om honom som kanske inte var helt positiv. Nu har jag ändrat min uppfattning radikalt. En arrangör som agerar som Jonas Colting ska ha all heder.

Officiell tid på löpningen blev 01:56:28

Sammanfattningsvis

Min officiella tid blev 05:38:40 och det känns med lit perspektiv helt okej med tanke på cykelbanan och mina problem med fötterna på löpningen. Jag kom på fjärde plats av sex startande i min gubbaklass och totalt bland alla tävlande kom jag på 41 plats. En riktigt trevlig tävling med ett sagolikt vackert tävlingsområde på Almenäs i Borås. Kan varmt rekommendera loppet. Bra arrangemang, bra funktionärer, bra service och en startavgift som inte avskräcker.

På söndagen och måndagen blev det yoga. Sen fokus på nästa uppgift och träningen fram till dess.

65 dagar kvar till Ironman Kalmar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s