Ironman 70.3 Jönköping – Racerapport

Stolt finisher

Stolt finisher

Då har jag smakat på en tävling arrangerad av företaget Ironman och smaken var god.

Söndagen den 10 juli arrangerade Ironman sin första tävling av typen 70.3 i Sverige, det vill säga halva Ironman-distansen (1,9 km simning, 90 km cykling, 21 km löpning). Platsen för loppet var centrala Jönköping och de vackra omgivningarna till staden.

Vi körde till Jönköping redan på fredagen. Arrangören ville att alla deltagare skulle vara på plats redan på torsdagen. I startavgiften ingick nämligen en välkomstmiddag och den var förlagd till torsdagskvällen. Jag tycker dock att det känns lite överdrivet att vara på platsfyra dagar före ett lopp när loppet ligger så pass nära. Nå väl, vi var där på fredagskvällen och det kändes bra.

Lördagen inleddes med att jag registrerade mig och plockade ut mitt startpaket. Gick en runda i expot (utställningen) och tittade på allt möjligt tränings- och tävlingsorienterat som såldes där. Lyckades dock att hålla mig från att köpa något. Väl tillbaka på hotellet packade jag mina växlingsområdespåsar med kläder och utrustning som jag skulle byta om till mellan de olika momenten. Märkte min cykel och hjälm med klistermärken innehållande mitt startnummer samt satte min nummerlapp på mitt nummerlappsbälte. Noterade att den lilla magneten på bakhjulet som ger impuls till kadensmätaren hade ramlat av under färden till Jönköping. Inte bra. Den viktigaste uppgiften jag vill ha under cyklingen är vilken kadens (antal tramptag per minut) jag ligger på. Jag försöker hålla mig runt 90 tramptag i minuten och sen över 100 den sista milen. Allt för att jag inte ska dra på mig mjölksyra.

Vi körde in till centrum igen och jag checkade in i växlingsområdet. Hängde min cykel på min plats och mina påsar på respektive plats för växling från simning till cykling och från cykling till löpning. Dubbelkollade var jag kom in i och var jag skulle lämna växlingsområdet mellan de olika momenten. Lämnade sen växlingsområdet och kände att allt var på plats och förberett. Ja allt utom den där lilla magneten då. Besökte en av Jönköpings större sportbutiker men de hade inte vad jag sökte. Var inom Kjell & Co för de brukar ha det mesta. De hade dock inte något jag behövde nu.

Allt förberett i växlingsområdet

Allt förberett i växlingsområdet

På vägen tillbaka mot hotellet stannade vi till på Sportson  som en sista chans att kunna hålla koll på kadensen under cyklingen. Fick direkt hjälp av personalen och tre personer engagerade sig i det hela. En mekaniker var övertygad om att det inte alls behövs någon magnet från originaltillverkaren av utrustningen som mäter kadensen. Det handlar om att givaren ska känna av ett magnetfält och det borde funka med vilken magnet som helst. Jag fick en ekermagnet av dem och jag blev oerhört glad och lättad. Med en övertygelse om att det här kommer att funka lämnade jag butiken.

Vi valde sen att köra från Jönköping för att turista lite. Lunch på en golfrestaurang och godis i Gränna. På kvällen blev det middag på hotellet. Jag kolhydratladdade och drack en god uppladdningsdryck. Kom i säng tidigt och somnade relativt snabbt.

Uppladdningsdryck

Uppladdningsdryck

Race day

Telefonen väckte mig 05:45 och vid 06 var jag i färd med att äta en rejäl frukost. Kände mig inte jättehungrig men vet skillnaden mellan att ha en bra näringsgrund att stå på och att inte ha det. Tryckte i mig:

  • en tallrik naturell yoghurt med havregryn, solroskärnor och russin
  • två grova mackor: en med ost och paprika och en med leverpastej och gurka
  • två kokta ägg
  • tre glas vatten
  • ett glas apelsinjuice
  • en mugg kaffe

Fick skjuts till växlingsområdet, sa hej då och fick en lycka till-spark. Pumpade däcken på min cykel och monterade ekermagneten från Sportson. Kollade mina växlingspåsar och försäkrade mig om att jag hade full koll på var jag kom in på området från respektive moment och var jag skulle lämna det samma. Allt var på plats, i ordning och redo att användas. Med en trygg känsla lämnade jag växlingsområdet och gick till startområdet.

Träffade på en klubbkompis. Vi pratade lite och önskade varandra lycka till. Han var riktigt fokuserad och försvann joggandes för att värma upp ordentligt. Seriöst! Min uppvärmning inför ett långt triathlon är sällan mer än en historia på fem minuter med lite aktiv gång på stället och att sträcka ut de stora muskelgrupperna.

I vimlet träffade jag på några triathlon-kompisar från Triathlon Syd. Vi pratade under det att vi tog på oss våra våtdräkter. Två av dem gick för att värma upp genom att simma lite i kanalen som binder samman Vättern med Munksjön. Vi andra avstod den möjligheten. Jag gick till startfållan för de som tror sig simma den 1,9 kilometer långa banan på runt 38 minuter. Har prioriterat löpträning hela året eftersom jag sprang Copenhagen Marathon så jag visste att jag inte skulle simma på 36 minuter vilket jag borde klara av. Bättre att vara ärlig mot sig själv och placera sig i en grupp där man snabbt kan komma in i sitt eget tempo och är minst i vägen för snabbare simmare.

Deltagare fyllde på i de olika fållorna. Speakern peppade så väl publik som deltagare. Stämningen gick nästan att ta på. Jag kände mig ovanligt lugn. Med några minuter till godo före proffsklassen startade annonserade speakern den svenska nationalsången. Du gamla du fria framfördes riktigt bra. Har ingen aning om det var en etablerad sångerska eller en lokal förmåga. Sången gav mig gåshud och tårar i ögonen. Riktigt mäktigt. Nu blev stämningen om möjligt än mer påtaglig.

Proffsen startade och fem minuter senare släpptes första startfållan av oss övriga deltagare iväg. Sen vandrade vi sakta startfålla för startfålla mot rampen ner i vattnet.

Simning 1,9 km

Funktionärerna vid startlinjen släppte iväg oss deltagare i grupper om fyra personer. Jag gick ner för rampen men då jag passerade avläsningsmattan och hörde hur det pep till i mitt tidtagningschip tog jag några löpsteg och kastade mig i Munksjön. Vattnet var skönt. Runt 18 grader. Banan var utlagd som ett 1,9 km långt U så det var inte svårt att veta var man skulle simma. Bojarna syntes tydligt på utvägen. Knallgula och i nästan en rak linje ut mot första vänstersvängen. Jag kom direkt in i mitt eget tempo och tekniken kändes okej med tanke på hur lite simning jag har tränat i år.

Två vänstersvängar och sen var det bara sträckan in till uppstigningsrampen kvar. På den sträckan var bojarna orange. Jag tyckte att färgen var svår att se. Kanske berodde på att bakgrunden mot stadens byggnader var betydlig mer rörig och full av färger än vad bakgrunden på utvägen var. En boj såg jag inte alls utan jag fick lita på att de framför mig hade koll och jag sam efter dem. Bojen visade sig stå i skugga under bron som går över Munksjön.

Simmomentet avklarat och på väg till växlingsområdet

Simmomentet avklarat och på väg till växlingsområdet

Simningen genomförde jag på tiden 0:38:14. En helt okej tid tycker jag med tanke på förutsättningarna jag har gett mig själv med årets träningsupplägg.

Första växlingen

Efter att ha klivit upp ur vattnet väntade en över 500 meter lång löpning till växlingsområdet. Löpningen gick på kullerstensgator. I och för sig hade man lagt en matta på gatorna men det var ändå över 500 meter löpning barfota på ett inte helt jämnt underlag. Skönt att jag har starka fötter nu mera. Jag var som vanligt lite yr när jag klev upp ur vattnet och tog det lugnt de första hundra metrarna innan jag började att springa mot växlingsområdet. Väderprognoserna i veckan hade lovat regn så jag hade packat min påse för växlingen från simning till cykling med kläder för värsta tänkbara förhållande med kyla och regn. Nu regnade det inte men himlen såg ut att kunna lämna ifrån sig regn lik väl som att inte göra det. Jag beslöt mig för att strunta i damasker, handskar samt arm- och benvärmare. Tog på en kortärmad cykeltröja och packade ihop vind- och regnjackan i sin lilla påse igen. Jag hade packat upp den då jag förberedde påsen men då hade jag ett eventuellt regnväder i åtanke. Det tog lite väl lång tid att få ner jackan i sin lilla påse och jag fick förmånen att tänka många olustiga saker om den som har gjort designen.

Efter många om och men kom jag så ut från ombytningstältet. Gav min påse till en funktionär och sprang, eller vad man nu kan kalla den löpning som utförs i cykelskor, till min cykel och vidare ut genom utgången till cykelbanan.

Den första växlingen genomförde jag på tiden 0:13:27. På tok för lång tid!

Cykling 90 km

Redan under de första hundratalet metrarna noterade jag på min klocka att utrustningen för att mäta kadens funkade klockrent. Den funkade till och med bättre än originalmagneten. Förmodligen för att den magnet jag nu hade monterat har ett starkare magnetfält. Stort tack Sportson, den här tjänsten kommer jag aldrig att glömma.

Av informationen jag fick före loppet genom banprofilen i materialet och samtal med andra deltagare, var jag övertygad om att cyklingen hade en ordentlig stigning i början och i övrigt skulle vara relativt enkel. Den övertygelsen visade sig vara lite fel. Vi cyklade ut från Jönköping och mot Huskvarna. Min släkt på pappas sida kommer från Huskvarna. Cykelbanan gick på Sylviagatan och passerade korsningen in på Norra Parkgatan där mina farföräldrar bodde. Under den korta tid från det att jag såg gatunamnet Norra Parkgatan och jag for längs med Stadsparken bubblade en massa barndomsminnen upp. Det var ett känslomässigt ögonblick och för en stund fick jag en stor saknad efter farmors köttbullar. De var de godaste köttbullarna i världen i den tävling jag själv hade utsett som barn.

Nu började klättringen upp på berget bakom Husqvarna Vapenfabrik och jag fick skaka av mig barndomsminnen och tankar för att fokusera på att ta mig upp så snabbt som möjligt utan att dra på mig mjölksyra. Klättringen gick perfekt. Skönt, tänkte jag, nu var den värsta delen av cykelbanan avklarad. Tanken hade jag knappt hunnit tänka klart förrän det blev mer uppförsbackar. Banan var i stort sett uppför hela vägen till 60 km. Givetvis var det lite nerför mellan uppförsbackarna men cyklingen blev inte alls så jämn och skön som jag hade föreställt mig att den skulle vara.

Cykelbanan gick genom ett fantastisk landskap. Bitvis underbart vackert. Tyvärr kan man inte riktigt ge sig tid att njuta när man ligger med armarna i tempobågarna och matar på men det jag såg var en fin upplevelse. När jag passerade 30 km kom det lite regn. Ska den där prognosen slå in trots allt, tänkte jag. Det gjorde den inte. Det småskvätte lite men utvecklade sig aldrig till ett ordentligt regnväder. Samma sak runt 70 km. Jag behövde aldrig använda min regn- och vindjacka.

Längs cykelbanan var det oväntat mycket publik. De var helt underbara. Hejade och peppade oss cyklister konstant. Så väl större som mindre publikmassor, den minsta bestående av tre personer, gjorde vågen och tjoade glatt. Jag tycker att man ska bjuda igen så jag log, gjorde tummen upp och sa tack så mycket jag kunde.

Runt 75 km kände jag att musklerna i höftböjarna och nacken gjorde sig påminda. Har i ärlighetens namn inte cyklat så mycket heller i år beroende på Copenhagen Marathon. Avsaknaden av mängdträning på cykel gjorde sig påmind. Det var bara att bita ihop. Smärta går över, den är bara tillfällig. En detalj jag noterade speciellt på vägen in mot Huskvarna var passagen vid Vista kulle vilken även motorvägen (E4) passerar. Där motorvägen går har man sprängt bort Vista Kulle. Det har man inte gjort på den gamla vägen, där cykelbanan gick.

Det var skönt att komma tillbaka till Jönköping och vägen in gick mestadels utför. Jag höll en genomsnitthastighet över de 90 kilometerna på 32,1 km/h. Som snabbast cyklade jag i 56,8 km/h. Jag hade en plan att hålla igen på cyklingen just för att jag inte har en tillräcklig mängdträning i benen. Lyckades inte att hålla mig helt till planen men hade bra koll på min kadens. I genomsnitt hade jag en kadens på 82 varv/minut och det är ett bra värde för mig.

På väg ut ur Jönköping

På väg ut ur Jönköping

Cyklingen genomförde jag på tiden 2:48:32. Helt klart över förväntan.

Andra växlingen

Jag cykelskorsprang till min plats i växlingsområdet och hängde upp min cykel. Var tvungen att stanna till vid en urinoar och kissa vägen från min cykeln till min ombytespåse. Jösses vad skönt det var! Jag fick snabbt av mig hjälmen, cykeltröjan och cykelskorna. På med löparskorna och iväg ut på löparbanan via en plats där funktionärer samlade in deltagarnas ombytespåsar.

Den andra växlingen genomförde jag på tiden 0:04:49. Helt okej. Min cykelplats var längst bort från ut- och ingång för cykelmomentet så det var en bra bit att springa. Sen en kissepaus och att jag hade skor med vanliga skosnören.

Löpning 21 km

Det var skönt att få börja springa. Kände mig trygg och stark i löpningen. Nu hade jag två och ett halvt varv genom centrala Jönköping framför mig. Mina höftböjare ömmade dock snabbt och jag slog av från min tänkta takt på 4:50 per kilometer. Fick jobbba en stund innan jag hittade en komfortabel zon där jag kunde ignorera smärtan och bara låta benen gå. Publiken var helt fantastisk. Det var underbart roligt och peppande att få förmånen att springa genom ett så engagerat publikhav. Löpbanan gick genom Rådhusparken ,som för övrigt var tävlingens centrum och målgång,  längs Munksjön ut till en vändpunkt och via Munksjöbron tillbaka in mot centrala delarna av stan igen. Den sträckan var tung. Där var inte så mycket publik. Här fick jag kriga med hjälp av andra verktyg. Mentala verktyg. Man kan utföra mycket med rätt mental styrka och rätt tankar.

Have a run and a smile

Have a run and a smile

Känslan under de sista två kilometerna är svåra att beskriva med ord. En entusiastisk publik på båda sidor av löpbanan som blev mer och mer högljudd ju närmare målet man kom. Över den lilla träbron till Rådhusparken och in på en av parkens grusgångar. Lycka. Gåshud. Tårar.

Målgång

Målgång

Löpningen genomförde jag på tiden 1:54:02. Tio minuter över mitt personbästa på en halv maraton. Godkänt med tanke på att jag hade värmt upp med lite annat före löpningen.

I mål

Att gå i mål på ett långlopp är alltid en fantastisk känsla. Ni som har gjort det vet, ni som inte har gjort det – prova! Efter målgången fick jag min medalj och en värmefilt i folie. Jag möttes av Marie-Louise och Ziggy. Ziggy blev väldigt glad av att se husse och ännu gladare när han märkte hur salt och gott det var att slicka husse i ansiktet. Jag lämnade dem och gick in i Athletes Zone dit enbart deltagare fick gå. Här fanns mat och dryck. Jag tog en alkoholfri öl. Minns inte märket. Den fanns i tre varianter i vilket fall och jag valde den ofiltrerade varianten som hade en större kropp enligt företagets representant som delade ut öl till alla deltagare som ville ha. Riktigt god var den. Perfekt återhämtningsdryck. Jag var dock noga med att hämta ut min påse med ombyteskläder så fort jag kunde. I den hade jag en portion av den återhämtningsdryck jag har använt de senaste två åren, Heralife H24 Rebuild Strength. Den funkar kanon och efter över fem och en halv timmes fysiskt arbete behöver kroppen bra näring för bästa möjliga återhämtning.

En annan anledning till att jag ville ha min påse med ombyte snabbt var att jag ville slippa stå i en gigantisk kö till duscharna. Nu fick jag köa i knappt fem minuter innan jag fick ta en dusch. Vattnet var omärkbart varmare än det i Munksjön. Förhoppningsvis renare dock. Där var fem duschar i rad och vi stod som förpackade sardiner. Man fick vara noga med att det verkligen var sin egna armhåla man tvålade in och inte grannens.

Ironman 70.3 Jönköping genomförde jag på totaltiden 05:39:03. Jag kom på 63:e plats av 135 deltagare i min åldersgrupp (50-54). Klart nöjd. Ungefär samma tid som jag hade på Challenge Denmark förra året med skillnaden att banan i Jönköping var betydligt tuffare än den på Jylland.

Avslutningsvis

Startavgiften till Ironman 70.3 Jönköping tyckte jag var dyr men om jag nu jämför organisationen, arrangemanget och funktionärerna från detta loppet med motsvarande från Challenge Denmark så är en Ironman-tävling helt klart värd att betala extra för. Kanske inte fullt ut dubbla priset mot en tävling arrangerad av Challenge Family men man får valuta för pengarna. I rättvisans namn ska tilläggas att när jag körde Challenge Denmark 2015 var det första året som Challenge Family arrangerade tävlingen där. Det förklarar säkert en hel del av alla de barnsjukdomar och arrangörsmissar som man gjorde. Å andra sidan var Ironman 70.3 Jönköping den första 70.3-tävlingen som Ironman arrangerar i Sverige och den första Ironman-tävlingen som arrangeras i Jönköping så helt klart är där mer erfarenhet och kompetens i bagaget när företaget Ironman arrangerar ett lopp.

Jag provade ett nytt upplägg av näringsintag under loppet och det funkade riktigt bra. Tog en Herbalife H24 Formula 1 shake en timme före loppet, en i växlingen från simning till cykling och en i växlingen från cykling till löpning. Under loppet drack jag Herbalife H24 Prolong samt tog en High5 Energy Gel vid varje vätskestation under cyklingen samt på var annan vätskestation på löpningen. Under löpningen slog jag en mugg vatten över huvudet vid varje vätskestation samt drack en mugg sportdryck på varannan. Under loppets sista tredjedel drack jag Coca Cola istället för sportdryck. Kände inte vid något tillfälle under loppet att jag blev dränerad på näring. Upplägget funkade riktigt bra för mig. Det tar jag med mig för framtiden. Jag hade salttabletter med på cykeln men nu var det inte någon värme att räkna med direkt så jag kände aldrig att jag svettades så pass mycket att jag riskerade saltbrist och tog därför inte någon salttablett alls.

Mitt enda problem under loppet var mina höftböjare. Slutsatsen av det är att jag ska införa bättre styrketräning för de muskelgrupperna och se till att bli ännu starkare i dem.

Nu är jag inte anmäld till fler lopp i år men känner ett stort sug efter att köra fler så jag får se vad som dyker upp. Spontanitet är också kul!

 

Ringsjön Runt

Vad härligt att få cykla MTB i och runt Höör igen!

Jag minns inte om jag cyklade Ringsjön Runt under tonåren. I vilket fall så fanns inte alternativet med en runda terrängcykling på den tiden. Terrängrundan är cirka 35 km. Min klocka visade att den var runt 39 km men GPS-signalen beter sig ofta lite märkligt när man kör i tät skog. Min ambition innan den gemensamma starten för MTB gick var att ta det lugnt och njuta av ett pass terrängcykling. Sen blev det som det blev när väl starten gick. Jag såg många cyklister som jag bedömde skulle bli bromsklossar när rundan gick på single track. Många hade cyklar som definitivt skulle få det svårt att ta sig fram om underlaget blev lite stenigt och mer tekniskt. Redan på transportsträckan från Höör mot Skånes Djurpark tryckte jag på och avancerade i gruppen. Sen gick det inte att hålla igen. Det var hårdkörning från början till slutet.

Underlaget var hårt, torrt och dammigt. Bitvis lite tekniskt och skojigt. Det gick väldigt snabbt i några utförsbackar och jag var uppe i drygt 50 km/h som mest. Tampades med en gammal klubbkompis från Malmö Terrängcyklister under mer än halva loppet. Han tog mig på de sista trehundra metrarna. När vi gick i mål reflekterade vi båda över hur få MTB-cyklister som hade kommit i mål. Anders räknade till cirka 15. Ringsjön Runt är ett lopp för motionärer och de tar tyvärr inte tiden på cyklisterna. Spelar dock ingen som helst roll hur många cyklister som var före mig eller vilken tid jag fick, huvudsaken var att jag hade en riktigt rolig upplevelse med bra terrängcykling. Jag hade nästan glömt hur kul det är att cykla MTB. I målområdet lovade jag Anders att följa med ut och cykla med honom och de andra. Det löftet tänker jag hålla.

Herbalife stod som namnsponsor för MTB-rundan och som sponsor med sportdryck och proteinbars på samtliga rundor. Vi som jobbar med Herbalife fick startavgiften reducerad av företaget samt vars en funktionströja att ha på oss under cyklingen. I själva verket stod Herbalife för hela startavgiften. Vi som cyklade för företaget skänkte 150 SEK var till företagets arbete att förbättra livet för barn, Herbalife Family Foundation, och det var vår startavgift. Det kändes kul att representera Herbalife och få prata med nyfikna om produkterna, hur jag använder dem och vilka resultat de har gett mig i kombination med bra träning.

Ringsjön Runt var kul och ett lopp jag gärna cyklar fler gånger.

2-3 and work out like crazy

Here we go!

Here we go!

Om en månad fyller jag 50 år. Det är inte något jag ser fram emot alls. Känns som att kliva över ett backkrön för att sen rulla ut på upploppet. Men antalet levnadsår kan jag inte göra något åt. Det är bara att gilla läget. Vad jag kan göra något åt är hur jag åldras. Med en aktiv och någorlunda hälsosam livsstil har jag idag en kropp med en metabolisk ålder på 34 år. Det innebär att min kropp är i motsvarande skick som en gängse 34-åring.

Nu tänker jag se om jag kan klippa något år av den där metaboliska åldern och samtidigt ge mig själv en present. Presenten är något jag aldrig har haft och egentligen inte haft någon ambition att vilja få. Men det kan vara en kul grej att få magrutor som nybakad 50-åring. Jag får kanske inte presenten exakt på min födelsedag men jag tar sats och siktar på det.

Jag kommer att köra enligt upplägget:

Two shaky-shaky, three tabli-tabli, and work out like crazy

Det innebär att jag kommer att byta ut frukost och lunch mot en näringsriktig måltidsshake. Jag är en människa som gillar att tugga så frukostshaken kommer jag att inta blandad i naturell yoghurt och med havregryn, solroskärnor, krossade linfrö och lite ekologiska russin. Lunchshaken kommer jag att komplettera med två knäckebröd med skinka. Jag äter en vanlig middag. Mellan frukost, lunch och middag blir det en proteinbar så att jag aldrig har mer än 2,5-3 timmar mellan måltiderna. Frukost, lunch och middag kompletteras med vitamin-, mineral- och omega 3-tabletter. Inför träning fyller jag på med extra energi och efter träning gör jag det samma. Det blir träning så gott som varje dag. I varje fall aldrig mer än en vilodag i veckan. Och vilodag är då inte det samma som att halvligga i soffan.

Jag kör på i 30 dagar initialt. Har gjort en kroppsanalys och tagit några strategiska kroppsmått. Ska bli spännande att se vilka resultat jag kan uppnå på en månad.

Kom i form – Träningsgrupp Bjärred

Min resa började på +120 kg och den fortsätter hela tiden med nya mål i sikte.

Min resa började på +120 kg och den fortsätter hela tiden med nya mål i sikte.

Nu har jag startat en ny träningsgrupp i Bjärred. Vi tränar måndagar och torsdagar 18.00-19.00. Sluttiden kommer att dra över något om du väljer att stanna kvar och stretcha under min ledning. Att stanna kvar och stretcha är inte obligatoriskt, det går lika bra att göra det hemma. Träningen är uppbyggd så att alla kan vara med oavsett om man är otränad eller tränad. Metodiken ger alla maximal träning efter sin egen förmåga.

Utöver dessa träningspass kommer jag att arrangera löppass med inslag av löpskolning och andra träningsmoment inriktade på löpning. Jag kommer även att ta in en extern föreläsare som lär gruppen mer om kost och träning.

Det kostar 400 SEK att vara med på en period. Vill du vara med på ett enstaka pass kostar det 40 SEK per pass.

I varje pass ingår en proteindryck som avslutning. Proteindrycken jag använder heter H24 Rebuild Strength och tillverkas av Herbalife. Jag började att använda H24 Rebuild Strength sensommaren 2014 och den har gett mig en helt ny dimension på min egen träning. Det är en återhämtningsdryck som om den tas på rätt sätt ger kroppen perfekta förutsättningar för att återhämta sig efter ett träningspass.

Pågående period inleddes måndagen den 10 augusti och det går utmärkt att hoppa in nu.

För den som vill gör jag en så kallad bodyscanning med hjälp av specialutrustning där du får ett papper med olika värde på hur din kropp mår för tillfället. Syftet med detta är att du ska mäta dina resultat och inspireras av dina framgångar under träningsperiodens gång.

Vad har du att förlora? Kom med i vårt grymma gäng med människor som har bestämt sig för att komma i gång och att komma i form.

Kontakta mig om du vill vara med eller om du har några frågor.

Från en plats till en annan

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Gänget som simmade från Långa bryggan i Bjärred till fyren i Lomma småbåtshamn

Havet låg nära nog som en spegel då ett större gäng simmare samlades längst ut på Långa bryggan i Bjärred. Vi skulle simma de knappa fem kilometrarna till fyren på piren i Lomma småbåtshamn. Förutsättningarna var de allra bästa med den lilla vind och havsrörelse som fanns från rätt håll d.v.s medvind och medström. Det var söndagen den 9 augusti, en dag som jag kommer att minnas för en underbar simning och för att Malmö FF skickade IFK Göteborg norrut på E6 med noll poäng i bagaget.

Några få ville simma på i ett svep men den stora massan höll ihop så gott det gick och stannade upp för att samla gruppen under simningen. På den här typen av längre simningar bör man ha någon form av säkerhet. I synnerhet om man, som vi gjorde, simmar genom farvatten där det kan förekomma många surfare och fritidsbåtar. Vår säkerhet bestod i en kille som paddlade SUP (Stand Up Paddling). Efter ungefär halva sträckan stannade vi och guppade runt SUP-brädan för att dricka några klunkar vatten, sportdryck, blåbärssoppa eller vad nu var och en hade med sig.

När havet är så här pass lugnt blir siktdjupet bra och jag såg botten under nära nog hela simningen. En och annan skrubba, både döda och levande, såg jag. Dock såg jag inte skymten av vare sig tumlare eller gammeldanskar.

Sträckan vi simmade

Sträckan vi simmade

Med pauserna inkluderade tog simningen cirka två timmar. Det var många som klättrade uppför räddningsstegen ytterst på piren i Lomma med ett saligt leende på läpparna. Simningen var fantastisk, episk, underbar och härligt social. Att simma långt i öppet vatten är meditativt och avstressande. Man faller snabbt in i sin egna lilla värld och finner en rytm där tid och rum inte spelar någon roll. Man är allra högst närvarande i nuet. Snacka om mindfulness. Fler borde börja simma i öppet vatten, det är radikalt billigare än att gå på KBT och andra terapiformer för att varva ner och finna ett lugn.

Börja simma. Kan du inte, gå och lär dig. Det finns många duktiga simpedagoger. Personligen håller jag Kerstin Nordén som favorit och jag har gått för henne till och från under en längre tid för att effektivisera min teknik och lära mig energisnål frisim. Du finner henne på Simstart. Andra duktiga simtränare är Magnus Nambord och Johan Nyman i Openwater Swimclub.

Tack till Mats Schöld som organiserade simningen.

Nu planerar vi för nya simäventyr. Vill du följa med, håll koll på Facebook-grupperna Simning i Bjärred samt Simning i Lomma.

Jens 4.9.5

Att tvingas ta ett vuxet beslut

Då och då kommer man till tidpunkter i livet där man tvingas att ta obekväma beslut. På grund av influensan jag råkade ut för och följderna av den stod jag i maj månad i ett läge där jag låg fem veckors träning efter min planering. Hjärtat längtade efter att få köra Challenge Denmark på fulldistans (4 km simning • 180 km cykling • 42 km löpning) men hjärnan var ytterst tveksam. Jag körde ett par brickpass där löpdelen aldrig gick över mer än tio kilometer. Kroppen funkade bra på samtliga brickpass men jag kände att där var en del muskler som tog mycket stryk av cyklingen och som kändes stela och trötta under löpningen. Tveksamheten blev inte mindre och hjärtat kapitulerade. Jag skulle kanske ta mig genom ett lopp över fulldistans men risken att jag skulle dra på mig en skada kändes för stor för att det skulle vara värt att chansa. En inaktiv sommar vill jag absolut inte ha och där kommer fler chanser. Nu var jag dock anmäld och tyckte att det var slöseri med pengar om jag skulle avstå helt från att köra. Challenge Denmark har lopp över både fulldistans och halvdistans (2 km simning • 90 km cykling • 21 km löpning). Jag kontaktade arrangören, förklarade min situation och frågade om jag kunde byta från hel- till halvdistans. Det var inte några problem. En sten av oro och tveksamhet föll från mitt bröst. En halvdistans kände jag mig redo för och direkt efter att jag fått beskedet var jag heltänd på uppgiften och såg fram mot den.

Man ska alltid ta lärdom av projekt och lärdomen jag tar med mig ur detta är att ett triathlon över fulldistans är svårt att träna tillräckligt mycket för om det går tidigt på säsongen. Sjukdom kan man inte styra över men den största problemet är att hinna få tillräckligt mycket cykelträning om man, som jag, inte har en trainer att tillgå. Nästa lopp över fulldistans som jag anmäler mig till ska vara ett som går tidigast i augusti. Finns många att välja på och det får bli en uppgift för 2016.

Mot nya mål.

Mot nya mål.

Jens 4.9.4

Man får ta sig tid att stanna och njuta någon gång ibland

Man får ta sig tid att stanna och njuta någon gång ibland

Det är i motvind en drake lyfter

April blev en månad av medgång och lön för slitet under årets inledande månader. Kände mig starkare och starkare i kroppen ju längre in i månaden vi kom. Vädret slog om och det blev vår på riktigt. Det gjorde att jag äntligen kunde börja cykla på tempocykeln. En underbar känsla efter några månader på en motionscykel stirrandes på en iPad.

Premiärtur på tempocykeln

Premiärtur på tempocykeln

Den största utvecklingen hade jag på löpningen. Farten börjar att komma och min allmänna takt, min komfortzon, ligger nu på en takt som jag bara i mina bästa stunder orkade hålla förra året. På ett formtest över tio kilometer satte jag nytt personbästa med tiden 46 minuter och 33 sekunder. Under 50 före 50 eller hur var det nu? Oavsett är jag stolt över prestationen samt peppad och inspirerad att fortsätta mitt träningsupplägg. Bevisligen ger det resultat!

Börjar att få fart i löpningen igen

Börjar att få fart i löpningen igen