Stolthet… En enorm stolthet

Igår spelade Malmö FF returmötet mot Dinamo Zagreb i play off till Champions League gruppspel. Nere i Zagreb bjöd vi kroaterna på åtminstone två väldigt enkla mål och pågarna var förmodligen lite tagna av matchens innebörd. Vi nådde på inget sätt upp till en normal standard i en enda lagdel. Många misstag både individuella och i lagdelarna fällde oss och siffrorna skrev till 1-4 i favör till Dinamo Zagreb. Har man som jag följt Malmö FF länge så vet man vad laget är kapabelt till. Vilken historia som sitter i emblemet och vilken karaktär som danas av att representera Sveriges mest meriterade fotbollsförening. Dock… Ingen människa trodde att vi skulle ha en chans att vända på matchen och slå ut Dinamo Zagreb efter den insats vi presterade i bortamötet. Ingen. För att det skulle ske var vi tvungna att vinna med tre mål mot noll. Kändes inte hopplöst men väldigt svårt. Men, som sagt, räkna aldrig bort Malmö FF. Vi kan vända och har gjort det förr även i stora sammanhang, faktiskt även i Champions League på den tiden turneringen hette Europacupen. Men ändå… Fast! Vi kan. Ja vi kan. Vi vet, vi kan 3-0 till Malmö!


Den nedgående solen smekte vår hemmaborg med varma strålar och färgtoner. Jag anade hur himlen ville titta fram genom molnen. Var det ett tecken? Och var fan har jag gjort av min halsduk? Glömde jag den hemma. Måste ringa och kolla. Vill veta för att känna mig trygg. Får inte ta in osäkerhet på arenan. Absolut inte. Vi vet, vi kan…


Halsduken hade jag glömt hemma. Bra att veta. Skönt med kontroll igen. Jag steg in på läktaren, stannade upp som vanligt. Slöt ögonen, andades djupt och lät mina lungor fyllas av atmosfären för att bli ett med den samma. Vandrade till min plats högst upp på läktaren. Kramade några gamla vänner på vägen. Vi pratade om chansen, mindes forna galna vändningar. Tänk om… Nej, men du såg ju hur det såg ut i första mötet. Jo förvisso men vi vet, vi kan…


Där låg bollen och väntade. Jag undrade vad den hade för äventyr framför sig. Vilket öde skulle den gå till mötes. Du bollen, du ser väldigt ung ut. Du är förmodligen alldeles ny. Jag ska berätta för dig om vilka segrar och mirakulösa vändningar Sveriges mest meriterade fotbollslag har stått för genom åren. Du ska få känna vår ärorika historia, du vet vi vi vet, vi kan…


Den stora mittcirkelsprydnaden fick vara med och få lite vatten på sig. Måste vara skönt för den att få känna något annat deltagande än enbart att bli betraktat, omskakad och sen utburen. Hör du också historiens vingslag? Känner du laddningen som finns i luften? Stanna du i hörngången av arenan och njut av föreställningen. Vi ska visa även dig och ditt stjärnbaner att vi vet, vi kan…


På ett led som hade fått alla militärer att skaka uppgivet på huvudet marscherade ett kompani funktionärer in på arenan. Att ledet var lite rebelliskt och i otakt gjorde dock inte så mycket. Det var malmöpågar som gick där. I deras bröst bultade hjärtan och brann en eld av förhoppning där de gick och tänkte att vi vet, vi kan…


Uppställda och förberedda för att ta emot spelarna och domarna till tonerna av MFF hymnen och Champions League hymnen. Flera av pågarna drog sig nära varandra och viskade övertygande till varandra ”vi vet, vi kan…


Å vi älskar Malmö FF, ja vi brinner för vårt lag… Hymnen sjöngs för fulla halsar denna afton. Det märktes ett engagemang i hela publiken. Alla verkade övertygade om att vi vet, vi kan…


Snälla lägg mig i hörngången, jag vill vara en del av denna magiska afton, jag vet att ni kan. Att vi kan. Vi vet, vi kan…


VI VET, VI KAN – TRE NOLL TILL MALMÖ!


Bonusdomarna som används i Champions League fick vars en halvlek av någorlunda lugn och ro. Det var den halvleken då de stod vid vårt straffområde.


De mörka molnen sprack upp. Den vackraste av färger började att synas ovanför oss. Ännu ett tecken? Vi har spelet men inte riktigt skärpan i avsluten. Kom igen Malmö! Till attack, kämpa på!


Första halvlek var över. Vi står upp. Stadion kokar. Stämningen är helt galen. Magisk. Fantastisk. Vilket-jävla-superlativ-du-vill-istisk!


Skakig av första halvlekens tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Darrig av frustrationen att se ett lag som bara vill få tiden att gå. Dinamask Zagreb! Har du undrat hur det ser ut under en läktarflagga? Så här ser det ut! En bild som hade funkat klockrent till veckans Fotosöndag som har tema avig.


Avbytarna värmde och höll igång i halvtidspausen. Jag kröp fram under läktarflaggan alldeles lagom för att se tre av Malmös avbytare sakta promenera av planen till avbytarbänken. Den andra halvleken började.


Och som den började sen. Di blåe satte högsta fart. Helt plötsligt en perfekt friställande passning. Linjemannen dömde offside. Ytterst tveksamt. Mög! Kämpa på – himmelsblå!


Ännu ett jätteläge. Lite mer kyla i tanken… Stadion kokar!


Igen! Målvakten hinner precis före Pontus Jansson.


Regnet börjar att falla. Kroaterna torde inte gilla 15 °C och regn. Kan det bli ett sånt omslag lite snabbt? Ett tecken?


Jaaaaaa… NEEEEEEEJ! Galet nära!


Så i den 69:e minuten får vi en frispark. Wilton ska lägga den. Samtliga spelare ställer upp för ett hårt inlägg. Det mest logiska i den vinkeln. Alla spelare utom Wilton tänker så…


…Han slår bollen listigt över tvåmannamuren in i mål vid främre stolpen. JAAAAAAAAAAAAAAAAAA!


En helt sjuk räddning av Dinamo Zagrebs målvakt. Han räddar med yttersta fingertopparna och tippar bollen precis utanför krysset. Den unisona sucken hörs över hela stan…


I den 86:e minuten forcerar Pontus Jansson in bollen. Pontus Jansson som i matchen har varit en titan. En gigant. En ledargestalt av episka mått. Om du läser det här Pontus ska du veta att jag älskar dig. Du är på väg och du kommer att bli en legendarisk MFF:are. Man kommer att tala om dig i samma andetag som man pratar om Bosse Larsson, Krister Kristensson och Zlatan. För alltid nummer 15 i vår himmelsblåa tröja!


VI VET, VI KAN – TRE NOLL TILL MALMÖ!


Sanslös läsning den ringa informationen till trots. Tre minuter kvar plus tillägg. Visade sig vara hela fem minuters tillägg och vi skapade chans på chans. Kroaterna var märkbart skärrade.


Centimetrar ifrån… Igen…


Den normalt sett stillasittande publiken på sponsorstolarna gick inte att känna igen i den här matchen. Underbart!


En sista chans. Frispark. Till och med Dusan är uppe i anfallet. Minst fyrtiotusen tummar hålls…


Slutsignal. Ridå.

*******************

Slutsignalen ljöd. Jag tystnade tvärt, men kände direkt att det var fel. Inom mig bubblade en stolthet och lycka fram. Min kärlek till klubben och till spelarna som låg där nere på Stadions gräsmatta visste inte några gränser. En lyckokänsla fyllde mig. Jag grät. Av lycka. Av stolthet. Det var så nära men samtidigt är det svårt att vara annat än stolt över den insats som laget presterar. Kvällen var magisk. Äventyret tog inte heller slut. Vi får inte spela vidare i gruppspelet av Champions League men vi får spela i gruppspelet av Euroleague, det som tidigare kallades UEFA Cupen. Vi är med andra ord garanterade minst tre nya fester på Stadion. Jag är säker på att både spelare, ledare och publik tar med sig alla positiva intryck och erfarenheter från den här matchen in i Euroleague. För även om det inte räckte hela vägen vet vi alla att vi kan.

Vi vet, vi kan – två noll till Malmö!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s