Med MTC på Österlen

Efter en stunds klurande i fredags kväll fick jag så ihop mitt takräcke och framför allt min cykelhållare. Knasig instruktion där de hade blandat in alla de komponenter som bifogats i en och samma instruktion. Komponenterna var för tre olika varianter av takräcke. Ja, jag har rätt att morra åt dåliga instruktioner eftersom jag själv har arbetat med att skriva dylika sen 1987. Å andra sidan kan man också tycka att jag är dålig på att läsa instruktioner och kanske aningen trögfattad. Nå väl, cykeln lastades före 07 på morgonen idag och jag körde via Lund, där en klubbkompis plockades upp, till Piratens Rastplats strax norr om Brösarp på Österlen. Här väntade fyra timmars cykling i blandad terräng tillsammans med andra i MTC. Underbart!

Vi samlades på Piratens Rastplats utanför Brösarp och insåg alla, visade det sig, att tidsangivelserna från diverse vägbeskrivningswebbplatser – Oj, det ordet skulle man få in på en omgång Alfapet! – var väldigt olika men med minsta gemensamma nämnare att samtliga hade informerat om att det skulle ta betydligt längre tid att köra till samlingsplatsen än vad det faktiskt gjorde. Jag körde inom Lund och hämtade upp en klubbkompis och det till trots samt att jag körde i laglig hastighet, var vi på Piratens Rastplats 25 minuter tidigare än vad t.ex Google Maps angav. Teknik är roligt och bra men man ska ibland inte lita på den helt och hållet. I fallet med vägbeskrivningswebbplatser är det nog mer det där med vänster, höger och rakt fram som är den informationen man ska ta till sig.

Alla var således på plats i väldigt god tid och guiden för dagen, Andreas, informerade lite om rundan som låg framför oss innan vi gav oss iväg. Även denna gången fick vi nervkittlande information om smala passager med brant sluttning ner i vattendrag, steniga passager och branta backar. Kanske är jag väl lite knäpp men den typen av information gör mig mer nyfiken är rädd och det bästa av allt är att jag har en medvetenhet om knepiga partier då jag kommer till dem och får från fall till fall bedöma om det innebär en för stor risk med min balanssjukdom eller om jag tror mig klara av det. Jag är klok nog att ta det säkra före det osäkra och väljer att leda eller bära min cykel förbi passager där jag får en känsla av osäkerhet. Är övertygad om att ju mer erfarenhet och teknik jag skaffar mig desto färre kommer den här typen av passager att bli även om kombinationen smal stig och brant sluttning med ett presumtivt fall på ett par eller många meter, är något jag inte lär försöka ta mig genom cyklande. Har av naturliga orsaker tendenser att vingla när det går sakta och i den situationen finns ofta inte utrymme att vingla.

Efter en dryg timmes cykling råkade Andreas ut för ett haveri. Bakväxeln gick av efter närkontakt med en grövre pinne. Måste ha hamnat väldigt olyckligt och bakväxelarmen bröts rakt av i godset ända uppe i infästningen till navet. Fanns inte en chans att reparera. Andreas som är från trakterna ringde sin pappa och bad honom köra till en närliggande kyrka med Andreas gamla MTB. Resterna plockades bort, Andreas fäste upp vajern, bröt kedjan, la den på en lagom lätt växel, kortade ner med så många länkar att det blev spänning i kedjan i det läget och sen cyklade vi till den överenskomna mötesplatsen.

I väntan på en MTB-leverans. En skön stund i solen är sällan fel även om det blåste lite kallt och kanske inte var helt optimalt med tanke på nedkylning. Men den bästa lösningen för att kunna köra vidare med Andreas som guide.

Mötesplatsen med Andreas pappa, Hörröds kyrka.

Folket börjar se lite frusna ut. Andreas meckar hårt i vänster bildkant.

Andreas pappa kom med den gamla MTB och efter lite fix med den satte vi upp och körde vidare. Jobbade på lite extra i lägre växlar för att få fart på blodet och få värme i kroppen. Var väldigt glad att jag valde långa vindtäta tights ovanpå mina korta cykelbyxor. Snart var jag varm och svettig igen. Inne i skogen kändes inte heller den lite kyliga vinden. Rundan gick till stora delar i helt underbar natur. Stora höjdskillnader är signum för Brösarp och vi bjuds på ljuvliga vyer och en magisk skånsk bokskog så där underbart skirt grön som bara den kan vara. Träning som ger härliga upplevelser är fantastiskt kul. MTB ger mig verkligen både kroppslig och andlig utveckling och stimulans. Älskar det!

På bilden ovan en brant backe direkt efter ett område med så pass vattensjuk mark att spångar hade lagts ut för att man överhuvudtaget ska kunna ta sig fram på Skåneleden. När spångarna var slut var man precis vid den branta backens början. Inte helt enkelt att start i riktigt brant uppförsbacke då man inte har marginal med växel och att klicka i en fot. Det hör till att man får leda cykeln ibland. Jag är glad att jag köpte tådobbar till mina MTB-skor, de ger ett grymt bra grepp i branta backar. Ser ut som cromade vampyrtänder dessutom. Fräckt! För dig som undrar så är den orange färgen ledmarkering för Skåneleden.

Vi kom till Alunbrukets Kaffestuga där vi stannade för att njuta av deras fantastiska fika. Det var mitt första besök på den kaffestugan men absolut inte det sista. En helt underbar miljö med en fantastisk trädgård. Inte konstigt att det har utsetts till bästa fikabordet i Sverige de senaste sju åren. Kan bara rekommendera ett besök. Ta med kontanter, de tar inte betalkort.

Fel flagga annars är det så genuint skånskt som det bara kan bli.

Hela gänget, minus mig då, vid ett långbord i solskenet. Jag tog kaffe och en wienerbrödsbulle. Den var himmelskt. Bara smälte i munnen och mina smaklökar stämde upp i smäktande arior. Kaffestugans smörgåsar lär vara helt magnifika men jag var inte riktigt så hungrig. Har dock spetsat in mig på en smörgås som jag bara måste få äta. Bara det är skäl nog att köra till Alunbrukets Kaffestuga. Christinehofs slott ligger några hundratalet meter därifrån så en kombination känns helt rätt. Vi satt ner runt en timme innan vi åter cyklade vidare. Sträckningen efter stoppet bjöd delvis på lite snabbare partier med sköna utförslöpor. Jag och några till valde ett extra backpass då vi kom i närheten av Brösarp igen. Vi följde Skåneleden genom ett kullrigt och storslaget landskap. Vår väg gick genom en hästhage där hästarna stirrade på oss som om vi inte vore kloka. De undrade säkert vad det var för konstiga saker vi satt på och hur vi kunde ha så bråttom att ta oss fram istället för att stanna upp och njuta av den milsvida utsikten. Den extra rundan dränerade mina lårmuskler totalt och det var skönt att återse Piratens Rastplats och slutet av dagens runda.

Dagen avslutades med korvgrillning och påfyllning av energidepåerna innan vi skiljdes åt. En härlig dag i trevligt sällskap.

Lite fakta om dagens runda:

  • Totalt klättrade vi 1427 höjdmeter.
  • Min högsta hastighet var 33,0 km/h.
  • Om jag hade kunnat göra ett bunny jump hade det inte blivit lika många avstigningar för att lyfta cykeln.
  • Passet på min Funbeat hittar du här.
Annonser

One thought on “Med MTC på Österlen

  1. Ping: Runes Energikaka blåbär « Jens Rydén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s