Jag, Runes och ett MTB-sällskap

Jag har fått förmånen att testa en energikaka eller Energy Bar som det också kan kallas nu för tiden. En energikaka som togs fram av långdistanslöparen Rune Larsson en gång i tiden. Ursprungligen var syftet att ge ork till trötta soldater i fält. Nu görs det en nystart och satsning med försäljning via webben med Runes Energikaka. Spännande!

Sen några år är jag mer och mer noggrann med vad jag äter och stoppar i mig. Konstiga tillsatser och en massa färgämnen undviker jag så mycket jag bara kan. Av den anledningen tyckte jag att Runes Energikaka verkade mycket intressant. Bra och naturlig energi förpackad i en smidig form om man jämför med att ha t.ex nötter och torkad frukt med sig ut på långa träningspass. Runes Energikaka innehåller havregryn, grädde, sirap, sötmandel och socker.

Idag har jag testat Runes Energikaka under ett drygt två timmar långt och krävande pass på MTB.

Det var helt underbart väder då jag lastade cykeln på bilen och körde till Skabersjö parkering vid foten av Romeleåsen. Där hade redan en grupp på tio cyklister från Malmö Terrängcyklister samlats. Jag gick runt och hälsade på alla samt informerade om mitt hörselhandikapp så att ingen skulle behöva undra vad jag är för filur som eventuellt inte svarar på tilltal under passet. Alla satt upp och vi rullade från terrängen rakt ut i terrängen. Jag som inte tidigare har cyklat på små skogsstigar fulla med stenar, rötter och stubbar fick bekänna färg direkt. Insåg snabbt att jag inte alls har tekniken vare sig vad gäller att cykla på tekniskt svåra partier och dels inte vad gäller att välja rätt spår samt bedöma växelval när jag ser en brant stigning. Alla har varit gröna någon gång, tänkte jag, bet ihop och körde så hård jag kunde. De andra drog ifrån mig direkt när vi kom till dylika partier med väntade snällt in. Det funkade kanon och jag tror inte att någon tyckte att jag sinkade gruppen för mycket. Kändes inte så i varje fall.

Färden gick genom en underbar, vårgrönskande bokskog där marken bitvis var helt täckt av vitsippor. Ett hav av vitsippor. Trots fullt fokus på stigen framför mig, växling och spårval kunde jag njuta lite av den ljuvliga skånska naturen. En riktigt brant klättring belönades på toppen med en alldeles makalöst vacker utsikt över en sjö. Ett gruppfoto och lite andhämtning innan nedfarten från åsryggen i en hissnande utförsbacke. Tjoho! Jag fegade rätt bra och bromsade farten rejält i den övre delen av backen. Gissar att den typen av spärrar släpper allt mer ju fler gånger jag cyklar den här rundan och ju bättre jag blir på att hantera cykeln. Det finns inte några genvägar, bara att älska det hela och köra vidare.

Efter en dryg timme fiskade jag fram en Runes Energikaka ur min CamelBak för att fylla på med energi i kroppen. Var helt klart lite spännande att öppna förpackningen och både se och smaka Runes Energikaka för första gången. Den luktade gott. Mmmm… honung. Söt i smaken. En tydlig karaktär av kola. Kanske aningen för söt för min smak men samtidigt ger sirapen och sockret en snabb energi vilket kändes helt rätt och välbehövligt i den stunden. Några klunkar vatten dämpade även den mest intensiva sötman. Absolut att jag kände en energikick efter att ha ätit den. Havregrynen och sötmandeln ger en mer långvarig energieffekt. Det vet jag sen tidigare eftersom jag ofta äter en blandning av nötter, kärnor och torkad frukt när jag spelar golf. Energikällor som hjälper mig att orka hålla fokus och som jag nu med cyklingen märkte att även ge mina benmuskler förnyad ork. Runes Energikaka är absolut ett bra val och i min bok där jag vill undvika konserveringsmedel, konsistensgivare och andra onödiga syntetiska tillsatser, definitivt en av de bästa. Kanske den allra bästa. Till och med förpackningen känns naturlig och okonstlad.

Mot slutet av rundan missade jag en växling så rejält att jag tvingades kliva av cykeln och gå upp för en brant backe. Jag tappade synlig kontakt med den som låg näst sist och missade när de svängde in på en skogsstig. När vi återsamlades på parkeringen fick jag veta att de hade ropat på mig men jag hade uppenbart inte hört dem. Blev först lite orolig över situationen att befinna mig på okänd stig men passerade ganska snart en av motionsslingorna som utgår från Torups friluftsgård. och visste då att jag inte var långt från platser där jag känner igen mig och vet hur jag ska köra för att komma tillbaka till Skabersjö parkering.

Det var en väldigt lycklig och endorfinfylld Jens som styrde bilen hemåt . Ett fantastiskt roligt träningspass. När dessa rader skrivs några timmar senare är jag redan sugen på att ge mig ut igen.

Annonser

One thought on “Jag, Runes och ett MTB-sällskap

  1. Kul att läsa om någon som har testat den här Runes kakor.
    Jag har också fyra stycken (den femte har maken ätit upp) i skåpet som jag ska testa så småningom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s