Var tog jag vägen?

Jag bara tystnade. Som en väntsal sekunderna efter att rusningstrafiken bedarrat. Knäpp tyst. Man hade kunnat höra en nål falla i golvet om där nu hade funnits en. Vart tog jag vägen?

Min energi försvann nästan. Jag gick ner på sparlåga. Besvären av sjukdomen fick omedvetet mitt fokus. Tänkte inte på det. Förstod inte att jag lät sjukdomen ta över mitt liv. Fastnade i en spiral av negativ energi, fel fokus, dumma tankar, dåligt självförtroende och en allmän olust. Inspirationen att teckna försvann lika snabbt som en tusenlapp i sambons hand på Ullared. Jobbets negativa sidor var de enda sidorna av det samma som jag såg. Fånigt. Min träning som jag verkligen älskar lockade allt mindre till slut tränade jag inte alls. Ännu fånigare. En enda aktivitet har känts inspirerande och har givit mig entusiastisk glädje under perioden då jag varit borta från bloggning. Det är företeelsen Fotosöndag och gruppen med samma namn på Flickr. Har känts som ett kall att engagera mig i veckans tema. Att vara med. Att titta på alla andras bidrag. Att kommentera. Tror att den glädje och energipåfyllning jag får i form av bekräftelser då jag märker att många tycker om mina bilder är det som har hållit drivet uppe.

Igår hade jag ett helt fantastiskt och underbart möte med en tjej som är coach och läser bl.a socialpsykologi. Jag fotograferade henne för en tidningsartikel sen bjöd jag på lunch. Vi satt och pratade ett par timmar och jag hon belyste saker och ting ur ett perspektiv jag aldrig tidigare betraktat mig själv och min situation ur. Ställde frågor. I mitt huvud startades femtioelva processer och tre gånger så mycket tankar. Låter förvirrat men det var precis tvärtom. Ett flöde av energi strömmade genom kroppen och jag kände att jag verkligen fick fundera och besvara hennes frågor ärligt, äkta och rakt från hjärtat. Vi har bara twittrat lite och ändå kändes det helt naturligt att öppna mig för henne. Hon hittade knappar att trycka på som gjorde att jag kände fullt förtroende för henne. En trygghet. Inga falska fasader även om jag inte har några direkta murar eller spelar roller i mitt liv. Jag är den jag är. Ibland är det bra, ibland är det mindre bra, men det är alltid ärligt mot mig själv.

Mötet påverkade mig oerhört positivt. Lämnade henne med lätta steg och full av positiva tankar och energi. Känner idag att en stor process har inletts inom mig. Jag går nu vidare i livet med ett bättre fokus och en liten glimt av de mentala verktyg som kan ge mig stöd och hjälp till självhjälp. Tänker inte låta mitt fokus ligga på något jag inte kan påverka. Inser att det är ett enormt slöseri med energi och ork. Bättre att fokusera på de saker jag kan göra något åt. Vet att jag kan påverka sjukdomen genom att göra en del förändringar gällande livsstil, framför allt gällande sömn. Funderar nu och ska skriva av mig mycket. Öppna mig själv för mig själv. Kanske en del märkliga inlägg kommer att postas här i bloggen. Ha översikt med det. Det är en del i det terapiarbete jag nu inleder.

Mår för första gången sen i juli riktigt bra och känner en genuin livslust och glädje.

Tack Therese.

Vilket möte!

PS Fotot kräver kanske sin förklaring och den hittar du här.

Annonser

2 thoughts on “Var tog jag vägen?

  1. Kul att höra något igen, och kul att det verkar bättre!

    Och fantastiskt cool bild, älskar färgkombinationerna och alla knäppa saker som är kombinerade. Det funkar; känslan levereras.

  2. Ping: Tweets that mention Var tog jag vägen? « Jens Rydén -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s