Nu har det gått fyra veckor sen min Ménièrs vaknade till liv igen. Vad som bara dagarna före såg ut att bli en alldeles fantastiskt bra semester kraschade fullkomligt och förvandlades till rena mardrömmen. Det är obeskrivligt påfrestande psykiskt att gå med ett konstant tryck i örat och en tinnitus. Att sjukdomen sitter i det öra jag hör något på gör inte saken mindre jobbig. Den svenska sjukvården är det största skämtet i världen så där får jag bara beklagande empati men fan ingen tid till öronspecialist på något sjukhus. En allmänläkare på en lokal läkarklinik är inte direkt specialist på Ménièrs syndrom. Det kan man inte begära heller. Men av den anledningen kan jag tycka att det vore väldigt rimligt att patienter med sjukdomar likt den jag har, får komma till specialistvård tämligen omgående. Jag har fått ett brev från Lunds Universitetssjukhus som säger att de har fått en remiss från läkaren på Sundets Läkargrupp i Bjärred. Ingen tid. Det har nu gått 3,5 vecka sen remissen skrevs…
Jag skrev på Twitter ”Nu ska jag ta livet av mig. Wish me luck! ;)” och det mottogs inte speciellt uppskattande av en del som följer mina tweets. Känns skönt med omtanken och kanske var det väl dramatiskt skrivet, men å andra sidan är det precis vad jag måste göra och göra i dag. Har haft en helvetsnatt full med brottningsmatcher mot demoner och mörka tankar. Trotsade min akupunktörs rekommendation i fredags och drack ett glas av ett av mina favoritviner. Fick ångest efteråt. Ångesten växte till sig under gårdagen och exploderade i ett existentiellt ifrågasättande av mig själv, min duglighet, syftet med mitt liv och precis allt annat som på något sätt kan relatera till mig och vad jag sysslar med. Även nu i något slags vaket tillstånd brottas jag med mörka tankar och demoner. Jag mår inte bra av det. Inte bra alls och jag sprider negativ energi både i min omgivning och i vad jag skriver. Jag vill inte göra detta. Det är inte rätt av mig att besudla andra människors tillvaro när jag mår så här.
Drar mig undan för att bespara er mina våndor.
Idag ska jag ta livet av mig. Det är oåterkalleligt och absolut nödvändigt. Självklart ska jag inte avsluta mitt liv. Jag ska däremot ta ihjäl de sidor av mig som hela tiden får mig att falla ner i ett bottenlöst träsk. Demonerna ska jagas bort och de mörka tankarna fördrivas. Ska finna en väg att göra detta. På något sätt ska det lyckas. Det måste lyckas. Jag har inte några alternativ. Känner mig fullkomligt oduglig som kreatör även om flera sidor av mig säger motsatsen. Den mörka sidan är kraftfull. För kraftfull. Är så sjukt lätt att bli självdestruktiv. Jag vet att jag kan något. Jag vet att jag är rätt duktig på det jag kan. Jag vet att jag egentligen brinner för min kreativa sida. Ändå tror jag inte på mig själv just nu.
Nu ska de oönskade sidorna av mig dö. Jag orkar inte leva med mig själv längre när de är med på resan. Hur de ska dö vet jag inte riktigt, men jag ska börja med att bekämpa dem genom att bevisa för mig själv att jag visst då kan fotografera och teckna. Försvinner från etern. Vet inte för hur länge, men bara att jag måste fokusera helt och hållet på mig själv nu. Är säker på att ni ändå klarar er bra mycket bättre utan mig i era liv för tillfället. Tills vi hörs igen, lev väl och sköt om er.
Till alla er som på något sätt tagit illa vid sig av vad jag har skrivit eller sagt, förlåt.
Jens Rydén 
INte arg, bara orolig.
Förstår! ❤
Min vän. Min fina vän. Jag vet att du kommer vinna. Skickar dig alla starka tankar jag har. ❤ Hoppas du känner dom alla mil som är emellan.
Fy vad jobbigt det måste vara!
Min far hade något de trodde var Menière tidigare och jag minns ju hur j***igt han mådde!
Hoppas du snart hittar ett sätt att kämpa ner demonerna så att du kan komma tillbaka med nya friska krafter!
För i helvete kompis. Jag finns här. Säg bara till.
Skickar över styrka o varma kramar och hoppas verkligen att du kommer bättra på dig snart och bli av med syndromet som låter som ett helvete!
Ladda, samla kraft, ta ett steg tillbaka och ta hand om dig själv. Skit som tär på en kan ofta behöva ens fulla uppmärksamhet för att orkas tas om hand med. Jag är aldrig längre bort än ett pling eller mail bort om det är något jag kan göra.
Lycka till med allt.
Hoppas på bättring för dig vännen. All kraft till dig!
Hej Jens
Man blir ledsen av att läsa det du skriver.
För mig är det en gåta hur du kan känna att du inte skulle duga, eller ifrågasätta din talang.
För mig är du en stor talang som dessutom verkar ha ett stort hjärta.
Skickar över massor av varma kramar, och håller tummarna för att du kan ta livet av de jobbiga tankarna.
Börja varje morgon med att titta dig i spegeln och tala om för dig själv vilken bra person du är!
Kram Åsa
Åh. Jag har inte läst detta förrän nu, när jag gick in för att utforska ”veckans teckning” (har ju missat den traditionen tidigare).
Minns din tweet, och att jag svarade. Jag blev dock inte orolig, antar att jag förstod/kände igen mig. Känner igen mörkret och känslan av hopplöshet, oduglighet. Trots att solen skiner och alla fakta bevisar att man är smart, duktig, begåvad och älskad.
Jag har kommit rätt långt i kampen med mörkret de senaste åren. Hoppas att jag kan få finnas till för dig när du behöver hjälp, uppmuntran och förståelse.
Kram
Anna
Kära Jens, har inte läst din blogg förrän nu, efter att du hjälpte mig med maneten. Inser hur otroligt lite jag vet om dig, och många andra twänner som jag samlat på mig så snabbt och obetänksamt.
Återigen ett stort tack för din hjälpsamhet. Jag är så glad att jag hittade till din blogg. Dessutom är jag verkligen nöjd att jag läste lite om vad du erbjuder för tjänster. Jag håller på att samla ihop till min gamla mammas memoarer och har massor av gamla bilder från hennes barndom som jag tänker anlita dig – Mästaren – för att restaurera. 🙂
Kramar från Katinka