SM-veckan i Malmö 2010 • Bilder från den 16:e

Idag har jag fotograferar kanotpolo och rugby för 7-mannalag. Två helt nya sporter för mig. Kanotpolo fastnade jag rejält för. Såg grymt roligt ut. Vilken action! Kan inte vara för sent att börja med fast att jag är en dubbelfyra. Måste testas, men först ska jag nog lära mig hantera en sån där liten kajak. Placerar en sån på önskelistan. Måste vara perfekt för träning av överkroppen…

Rugby för 7-mannalag var tufft att fotografera med endast ett 200 mm tele, men jag fick använda min fantasi och sen blir ju bilderna pixelmässigt väldigt stora från en 5D Mark II och tillåter rejäl uppförstoring. Men helt klart, om jag ska fotografera sporter som golf, fotboll och rugby då vill det till att jag investerar i ett fast 500 mm. Någon som vill sponsra mig?

Kanotpolo var desto enklare att fotografera med ett 200 mm tele och fick några riktiga höjdarbilder. Hoppas att ni gillar dem och kommentera gärna bilder du gillar eller inte gillar direkt på min Flickr-sida.

Kanotpolo

Rugby

Samtliga bilder från SM-veckan i Malmö 2010

Annonser

SM-veckan i Malmö 2010

Idag har jag fått ackreditering till SM-veckan i Malmö. En veckotävling där idrotter och sporter som för en lite undanskymd massmedial tillvaro får komma fram och utföras på väldigt publikvänliga platser. Vad sägs om till exempel squash mitt på Lilla Torg bland alla uteserveringar. Nu är väskan packad. Dags att dra. Bilder från idag kommer på mitt Flickr sent ikväll och där fylls det på med bilder varje dag, förhoppningsvis om jag nu får ha hälsan, fram till lördag kväll.

Läs mer om SM-veckan i Malmö 2010.

Lycka

Igår fick jag akupunktur för första gången. Har aldrig tidigare provat detta men hört att det kan mildra, linda och t o m ta bort tinnitus och besvär av Ménières syndrom. Jag har med andra ord inte något att förlora på att prova det. Alla behandlingar är bra mycket bättre än att bara gå och vänta ut att sjukdomssymptomen ska bedarra.

Behandlingen inleddes, precis som annan alternativbehandling – sjukt dumt begrepp, säkert uppfunnit av en västerländsk läkare – började akupunktören, Roger Svensson, med ett samtal och frågor gällande allt som kan relatera till symptomen. Till skillnad från västerländsk läkekonst som enbart fokuserar på symptomen för en sjukdom, fokuserar den österländska på orsakerna till en sjukdom. Symptomen går ofta att bota men det blir aldrig mer än tillfälligt ifall orsakerna till dem inte åtgärdas. En filosofi jag köper rakt av. Sen finns det givetvis undantag som i allting annat.

Jag fick min så min första behandling med akupunktur. Roger placerade två nålar bakom vart och ett av mina öron och tre nålar på ovansidan av mina fötter. Han förklarade vad han gjorde och varför han gjorde det. Gjorde mig lugn att han ger ett så starkt förtroende i sin övertygelse och genuina kunskap. Han är ursprungligen från Piteå och hans norrländska lugn väger också in i helhetsintrycket. Direkt efter akupunkturen fick jag massage av min rygg, skuldror, axlar och nacke för tredje gången på lika många veckor. Massören har nu lyckats jobba bort samtliga muskelknutar och upphakningar förutom två envisa, en bakom vardera skuldra. Igår sa hon att hela ryggen kändes mjuk och fin i musklerna. Ni som går på eller har gått på massage vet vad detta innebär. Massagen blir väldigt djupgående d.v.s den tar ännu bättre och frigör ännu mer.

Redan på anläggningen märkte jag att väldigt mycket energi och annat frigjorts i kroppen och jag kände mig lite mat och aningen suddig i skallen. Cyklade hem de sex kilometrarna i väldigt makligt tempo. Drack några liter vatten hemma. Åt en halv honungsmelon och en hög kallrökt skinka. Duschade. Blev ännu mer matt och trött. Tog det väldigt lugnt.

Efter ett par timmar ökade trycket i örat, det vill säga det besvärande brummet som omöjliggör normalt hörande, förvränger allt diskantljud och klipper bastoner. Jag kände mig yr. Kunde inte gå utan att vingla. Mådde illa. Tinnitus tilltog. Blev väldigt deprimerad och nedstämd. När man ser hur munnen på sitt eget barn forma orden ”jag tycker synd om dig pappa” men knappt kan höra honom säga det, är det svårt att vara stark. Blev väldigt trött och utmattad av den psykiska belastning som sjukdomssymptomen innebär. Rasade i säng så småningom då temperaturen i sovrummet blivit dräglig.

Sömn.

Sov länge. Vaknade. Öppnade ögonen och tittade i taket. Innan jag ens hade börjat tänka efter hur det kändes i örat hörde jag fåglar som sjöng utanför sovrumsfönstret. Jag hörde fågelsång. Första gången på en vecka. Kan du förstå hur det kändes? Jag lyssnade efter, hörde hur sonen pratade vid frukostbordet trots att dörrarna in till sovrummet var stängda. Jag hörde vad han sa utan att jag tittade på hans läppar. Jag hörde honom tydligt. Blev gripen av stunden och totalt euforiskt lycklig. Så underbart härligt! Tänk om… Hoppas att det vänder nu…

Akupunktören sa till mig att reaktionen på den första behandlingen kan bli förstärkta symptom och om det blir det är det ett väldigt gott tecken. Då svarar kroppen på akupunkturen. Jag konstaterar att min kropp svarade. Ja, som den svarade…

Känner i skrivande stund bara ett litet tryck i örat. Har knappt någon tinnitus. Yrseln är borta. Jag är pigg och mår bra.

Lycka.

VM är över – Leve fotbollen

Holländarna må åka hem utan VM-pokalen, men de fick med sig en rejäl jävla haschpipa som bonus. Äntligen ett vettigt användningsområde för vuvuzelan.

Fotbolls-VM är slut. Äntligen. Jag är inte någon större anhängare av landslagsfotboll. Tycker att det är alldeles för mycket defensivt tänkande och sjukligt taktiskt. En landskamp ger sällan den glädje och lycka som en klubblagsmatch kan ge. Tänk bara en match i Champions League om man generellt sett vill se bra fotboll med samspelta lag och en härlig offensiv. Om du har ett klubblag i ditt hjärta tänk vilken glädje lik väl som sorg de matcherna ger dig. Ja, det kanske låter knepigt men sån är jag.

Nu är fotbolls-VM över, Allsvenskan börjar igen. Leve fotbollen!

Sjukvård, var god dröj

Var idag på läkarbesök på den lokala läkarkliniken. Hade då jag var där i torsdags och fick recept på min medicin för sjukdomen Ménières syndrom, bett dem att rekvirera mina journaler så att de fick historiken och alla fakta. Någon journal hade de inte idag. Läkaren jag pratade med kunde inte svara på mina frågor utan tyckte att jag skulle ta dem med en öronspecialist. Jag höll givetvis med. De gjorde ett hörseltest på mig. De av er som har gjort ett hörseltest på en öronavdelning av ett lasarett vet hur det går till och att man sitter i ett totalt ljudisolerat rum. Nåja, idag satt jag i ett vanligt mottagningsrum precis innanför dörren ut mot korridoren där alla går förbi. Satt med ansiktet mot dörren och ryggen mot sköterskans skrivbord. På skrivbordet hade hon utrustningen för hörselmätning. Jo, tjena.

Efter hörselprov fick jag prata med läkaren igen. Han hänvisade åter mina frågor till en öronspecialist. Okej, tyckte jag, när kan jag träffa en sådan? Jag har remitterat dig till Lunds Universitetssjukhus så det är bara för dig att gå hem och vänta på en kallelse. Men, försökte jag, det är ju nu jag behöver komma dit. Det är nu jag har symptomen och vill testa behandlingsalternativ för att se om där finns någon som kan hjälpa mig. De kallar dig när de har en tid att stoppa in dig, svarade han. När kan det bli då, undrade jag. Det vet man inte, svarade han.

Svensk sjukvård är verkligen dålig…