360° panoramafotografering

Tidigare i år fick jag en förfrågan från en av mina stamkunder gällande 360°-bilder. Bilder där betraktaren kan snurra runt från en punkt och uppleva lite mer av en miljö. Vid tidpunkten då jag fick frågan kunde jag inte leverera den typen av bilder men lovade att undersöka möjligheten och återkomma. En bra kundrelation måste man vårda och interaktiva 360°-bilder har jag alltid tyckt att det är något extra med. Läste och sökte mycket på nätet och hade inom några dagar ett svar till frågeställaren. Jag kan leverera bilderna ni vill ha. Inga problem, jag har löst det.

Som i väldigt många andra fall inom fotografering handlar även 360° panoramafotografering om att ha rätt utrustning. Det finns ett flertal panoramahuvuden och programvaror men i denna artikel kommer jag enbart att skriva hur jag gör och vilken utrustning jag använder.

Jag använder alltid ett vidvinkelobjektiv för mina 360° bilder. I mitt fall med en brännvidd på 17 mm. Kameran monterar jag på ett mitt panoreringshuvud som heter Panosaurus. Panoreringshuvud ska ställas in beroende på vilken kamera och objektiv du ämnar att använda. Det är en rätt omfattande process att ställa in Panosaurus för ett specifikt objektiv och det är en av anledningarna till att jag väljer att enbart använda mitt vidvinkelobjektiv för denna typ av fotografering. Lat som jag är har jag gjort markeringar i panoreringshuvudet så att jag snabbt kan få kameran i rätt position.

Panoreringshuvudet monterar jag på mitt stativ och stativet bör vara en rejäl pjäs som tål en större tyngd och som helst kan förtyngas dessutom. Jag förtynger mitt stativ om det blåser så att kameran riskerar att röra sig av vinden. Mindre rörelser ja, men tillräckliga för en icke önskad rörelseoskärpa. Jag använder alltid trådutlösare för att ytterligare minska risken för rörelseoskärpa.


Här är utrustningen riggad.

Jag ställer in kameran i manuellt läge och manuell fokus. Analyserar miljön där jag ska ta bilden och ställer in tid och bländare i ett läge som ger bäst bilder i genomsnitt, d.v.s i en riktning där det varken är som ljusast eller som mörkast i det 360° synfältet. I min iPhone har jag ett synnerligen trevligt program som heter DOFMaster. DOF står för Depth Of Field och det jag är ute efter är ett värde där man har skärpa i hela bilden.


DOFMaster.

Jag talar om för DOFMaster vilken kamera, brännvidd och bländare jag vill använda och trycker på knappen HD. HD står för Hyperfocal Distance och är det avstånd då objektivet ger full skärpa genom hela synfältet. En term och metod för att ta bra landskapsbilder. Programmet talar om för mig att jag, i det aktuella fallet med brännvidd 17 mm och bländare 16, ska manuellt ställa fokus på 0,62 meter.


DOFMaster har talat.

Jag säkerställer att jag har panoreringshuvudet i nolläge, d.v.s att jag börjar på siffran 0 i gradskivan på huvudet när jag tar min serie av bilder.  Snart är det dags att fotografera men först riktar jag kameran åt det håll där jag vill börja ta min serie bilder. Viktigt att tänka på när platsen för kameran väljs är hur mycket efterarbete i Photoshop du vill göra. Om du själv och utrustningen ger en lång slagskugga kommer du att få ta bort den i Photoshop. Ett tips är att sätta kameran i en befintlig skugga så slipper du det arbetet. Därefter väger jag in stativet med hjälp av ett precisionsvattenpass som sitter på Panosaurus. Det är viktigt att kameran står så rakt som möjligt både horisontellt och vertikalt. Klart. Dags att fotografera.


Tagning.

Jag tar en bild, roterar panoreringshuvudet ett visst antal streck beroende på vilket objektiv du använder, tar en bild till och fortsätter så tills jag har gått hela varvet runt. Nu är min bildserie klar och jag har ett underlag för att skapa 360° panorama i min dator. Bara att packa ihop utrustningen och ge sig av hem till datorn och en kopp kaffe eller tre.

Först laddar jag upp bilderna till Lightroom. Där ställer jag in den första bilden i serien så att färger, svart- och vitpunkt ser bra ut. Jag kopierar samtliga inställningar och applicerar dem på samtliga övriga bilder i serien. Programvaran för att skapa 360° bilden, Panoweaver, kan tyvärr inte läsa DNG eller RAW-filer så jag exporterar ut jpeg av maximal kvalité och pixelantal. Nu är jobbet i Lightroom klart och nära nog en kopp kaffe urdrucken. Lightroom avslutas och Panoweaver öppnas. I Panoweaver väljer jag att starta ett nytt projekt och väljer samtliga av de exporterade jpeg-bilderna.


Panoweaver med de bilder som ska bilda panoramabilden inlästa.

Jag dubbelkollar att bilderna ligger i rätt ordning, vilket de alltid ska göra så länge man inte krånglar till det och döper namn på filerna. Jag väljer vilken typ av panoramabild jag vill skapa, d.v.s om det ska vara en sfärisk, kvadratisk eller cirkulär. När det är klart ber jag Panoweaver att slå samman samtliga bilder. Under tiden det tar för Panoweaver att skapa panoramabilden brukar det bli dags att fylla på mer kaffe. Efter en stund har Panoweaver slagit samman samtliga bilder.


Den sammanslagna bilden.

När bilderna har slagits ihop till en panoramabild gör jag en snabb förhandsgranskning av hur den färdiga 360° bilden kommer att se ut och noterar eventuella perspektivfel t.ex delade objekt, ljusreflexer och skuggan efter mig själv och utrustningen. Nu sparar jag ut panoramabilden som Panoweaver har skapat och stänger den samma i programmet. Dags för Photoshop. Beroende på bild och hur mindre noga man har varit när bilderna togs kan det lätt krävas en kopp kaffe ytterligare för det arbete som ligger framför en. Jag fixar bilden i Photoshop och om det krävs mycket arbete sparar jag först en psd för att kunna mellanspara under tiden jag arbetar. Då bilden är klar slutskärper jag den för visning på bildskärm, ser till att den har färgprofil sRGB och sparar den som en jpeg.

Anledningen till att jag sparar om den som psd från början är att ju fler gånger du sparar om en jpeg desto mer försämrar (förstör) du din bild. Med andra ord, jobba aldrig i jpeg.

Photoshop har nu gjort sitt och jag går tillbaks till Panoweaver. Här importerar jag den redigerade bilden, dubbelkollar med förhandsgranskning och renderar sedan 360° bilden. Till skillnad från sammanslagningen av bilderna går renderingen väldigt snabbt. Det färdiga resultatet blir enligt länken nedan.

360° panoramabild – Klicka

Om man vill göra ett sfäriskt 360° panorama brukar jag ta tre gånger så mycket bilder. Ett varv med kameran vinklad neråt, ett med kameran i rakt horisontellt läge och ett varv med kameran vinklad uppåt. På så sätt uppstår det mest teckning och man kan i Photoshop laga det svara hålet i marken respektive i himlen tämligen enkelt genom kloning. Man bör se till att stativet står på ett icke för avancerat underlag. En enfärgad matta, asfalt, betong, gräsmatta eller liknande blir bra. Om man vill kan man istället för att laga hålen lägga in en runt logga i så väl botten som tak av sfären alternativt på en av platserna.

Hoppas att artikeln inspirerar och ger dig lite mer kunskap om 360° panoramafotografering.

••••••••••••••••••••••

Utrustningen jag använder för 360° panorama:

Annonser

4 thoughts on “360° panoramafotografering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s