En liten tankeställare

Under min löprunda i går kväll sprang jag förbi en busskur. Inne i busskuren i skydd från det tidvisa duggregnet kurade en sliten medmänniska hårt kramandes en burk starköl. Bredvid honom stod hans ägodelar i några platspåsar. Han var tärd och sliten. Våra blickar möttes. Jag fick en känsla av att han avundades mig.

Jag kunde inte släppa detta ögonblicksmöte under återstoden av min löprunda. Så orättvist ödet kan slå. Man måste vara tacksam för det man har och uppskatta det. Hur kan jag gnälla över lite ömmande fötter när jag springer in mina nya 1900 kronors löparskor? Varför klaga när min Garmin Forerunner 305 pulsklocka med GPS får för sig att jag befinner mig 20 meter under vattenytan när jag med blotta ögat ser att jag springer ovanför den samma? Mina bröstvårtor har en tendens att spricka när jag springer länge om jag glömmer att skydda dem med tejp. Det svider ett tag efteråt sen är det glömt. Vad är den svedan och lite blodsutgjutelse på en löpartröja i funktionsmaterial mot en konstant ångest, smärta och sveda både fysiskt och psykiskt?

Nej, var tacksam för det du har och vårda det.

Jag hoppas att mannen i busskuren fick tak över huvudet för natten. Hoppas att han får tillbaks ett liv.

Annonser

4 thoughts on “En liten tankeställare

  1. Ping: Tweets that mention En liten tankeställare « Jens Rydén -- Topsy.com

  2. Nej, sånt köper jag inte. Alla föds inte med samma förutsättningar men alla får en chans att forma sitt liv.
    Min mor var extremt mobbad i skolan för att hon var tjock och hade glasögon. ”Buddha” kallades hon av alla. Innan hon träffade min far så dejtade hon en kille som misshandlade henne. Min far å sin sida bedrog henne med andra kvinnor, trots att hon vid 20 års ålder var vacker som en sommardag.
    Hon uppfostrade två barn helt själv. Hennes dotter äger idag restaurang och jag driver sveriges största NHL-sida.
    Hon jobbade under 35 år och hennes enda last var att hon rökte. När hon blev 51 så fick hon en stroke, hjärnblödning med hjärninfarkt och vi fick beskedet på midsommarafton 2000 att hon inte skulle överleva. Två veckor senare så öppnade hon ögonen och munnen.
    Hon rehabiliterades under ett år och kom tillbaka nästan 100 %. Kunde dock inte återgå till sin tjänst utan blev sjukpensionär. 35 år på apotek satte sina spår i utslitna höfter. När hon sedan drabbades av epilepsi från ärrvävnaden i hjärnen så skakades höfterna tillslut sönder när hon föll i sina anfall och hon fick byta ut båda höfterna. Skall nämnas att synen slogs ut på vänstersidan vid stroken med. Hon fick färdtjänst under ett år sedan drogs den in för hon ansågs för frisk trots att hon inte kan kliva på en buss egenhändigt eller ser trafiken till vänster när hon skall korsa ett övergångsställe. Sedan 15 år tillbaka tar hon dessutom varje helg hand om sin bror som föll vid sju års ålder och blev utvecklingsstörd.

    Livet har med andra ord inte varit speciellt schyst mot henne. Trots detta så var hon den gladaste och populäraste apotekaren på det stället hon jobbade på. Hon vaknar varje dag med gläjde och har ständigt nära till skratt. Att hon är glad, skrattar och skämtar ofta tar folk som ett tecken på att hon är skadad i huvudet efter stroken så någon större umgängeskrets har hon inte och alla verkar vara nervösa av att hon skall drabbas av ett ep-anfall trots att den sedan många år är under kontroll med hjälp av mediciner.
    Hon har det inte fett ställt med pengar. Vi hjälps åt att chippa in under helgdagar och högtider. Men hon gör sitt bästa, tar dagen som den kommer, påtar i hemmet och i trädgården i Klagshamn.

    Så visst skall vi vara tacksamma för vad vi har och vårda det men varken du eller jag skall känna det olustigt eller be om ursäkt för att andra inte spelar sina kort rätt i livet.

    /Mattias, med ett otroligt trögt internet och en sko som klämmer som fan på höger lilltå.

    • Vilken historia Mattias. Stark.

      Men, jag tänker aldrig be om ursäkt för vad jag har och aldrig någonsin känna mig olustig på något sätt över det. Varför skulle jag?

      Om du tycker att jag framställer det så då tolkar du mig fel. Jag fick bara en tankeställare och reflekterade över livet och de olika vägar som det kan ta oss på. Helt klart beroende på vilken karta man väljer att gå efter.

      Att önska en medmänniska en drägligare tillvaro ser jag inte som fel heller. Spelar ingen roll om han försatt sig i en situation som alkoholiserad hemlös själv, det är lik förbannat tragiskt tycker jag.

  3. Ni har rätt bägge två……och ingen av er bör ursäkta sig…man har rätt att ha en åsikt, en tanke så kvittar det vad dom döljer sig bakom den. Något vi däremot måste påminna oss själva och andra om ibland är att många människor (av väldigt olika anledningar) faktiskt inte lever ett liv….de lever i en tillvaro!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s