Inspirerande fotografer • Bruce Percy

Inspiration är viktigt. Att titta på massvis av bilder som andra har tagit är helt avgörande för din egna utveckling som fotograf. Jag har en del favoritfotografer vars bilder, metodiker och sätt att komponera får mig att bli helt lycklig och ibland rörd till tårar. Skickliga konstnärer bör uppmärksammas och jag tänkte dela med mig av några favoritfotografer här på bloggen så att ni, mina kära läsare, okcså kan få ny inspiration och en kick i ert egna fotograferande. Först ut är Bruce Percy.

Läs mer

Foto-, fotograf- och bildtermer

I mitt 7-16-jobb arbetar jag åt ett företag som älskar förkortningar. Nära nog allt har en förkortning. Detta är rätt jobbigt och ställer ofta till problem för oss som skriver de tekniska manualerna till maskinerna företaget producerar. Jag har därför en stor förståelse för hur besvärligt många upplever det här med förkortningar och kände att jag skule vilja hjälpa andra att förstå vad förkortningarna står för. Det är även ett sätt att hålla mig själv ajour och påläst.

Kamera- och bildvärlden är nämligen inte ett dugg bättre än företaget jag arbetar åt. Varenda tillverkare av kameror och kameratillbehör älskar att hitta på förkortningar till sina produkter. I bildbehandlingsprogrammen finns det också diverse förkortningar som gör att USM inte alltid är USM.

Jag har skapat en flik på bloggen för att alltid ha förkortningslistan tillgänglig och lätt att hitta. Hoppas att alla som läser min blogg och denna lista vill hjälpa mig att rätta eventuella fel samt komplettera listan efter hand. Tillsammans kan vi skapa ett bra uppslagsverk för det samsurium av förkortningar som omger oss.

https://jensryden.wordpress.com/foto-fotograf-och-bildtermer/

Kom nu ihåg att hjälpa mig. Tack.

Raps

Efter jobbet och middagen i kväll passade jag på att cykla en runda och fotografera lite bilder på temat raps. Denna underbara växt, det skånska guldet. Ett smycke i vårt underbara landskap. Håll till godo.

Vi har tyad oss hid
for o eda en bid
Vi har aged po tåg o po tjarra,
båd farsing o jyng,
en sjuhelsikes lyng
udå fina o torstia harra.

Här e folk som va me
åppå Prinsens Café
o som tömde sin toddi på Tua
o som suddo på Statt
så de nästan ble natt,
innan di kommo him i sin stua.

Sicka sexor de fanns
åppe hos Åge Hans!
Då så fanns de näggu inga knatta!
Man fick fylla o spis
for ett hyggelitt pris,
o man rölla mä kläm sina hatta.

Udi parken vi satt
mången vårlier natt,
te de ljusna i sta o på vånga,
o frå daggfokti gren
på gorllrajn o syreŽn
di så fularna sjöng, så de ronga.

Nu e varden å le!
Ack du harrerminje
va en titt har de knalt om en tia.
Men en får väl ändå
söga tänka som så,
att de duger nock inte o via.

Assebra o va gla,
for i da ska vi ha
voss ett holians ståtelit gille!
Gammla vänner vi e.
La voss nu en gång te
som i ongdomens vår leva kille!

Är mitt arbete inte värt ett öre?

Billig som ett polskt luder
En billig kreatör.

Fick i går kväll en förfrågan från en privatperson om att hon ville ha en del av bilderna på sitt barn ur den serie bilder jag tog på golftävlingen Götenehus Shortgame Masters i söndags. Hon tyckte om bilderna och ville ha dem för privat bruk. Jag blev givetvis smickrad och svarade att hon gärna får köpa bilder av mig varefter hon återkom och ville veta priset på 1-10 bilder respektive fler än 10 bilder. Då jag läst hennes svar tog jag fram prisguiden från Svenska Fotografers Förbund (SFF) och började bläddra. Hmmm, arkivbilder, privatperson för personligt bruk. Hittade inte någon prisrekommendation. I dag tog jag upp frågan med ett antal fotograf-twenner på Twitter. Varierade svar som väntat. Flera rörande överens med mig om att rekommenderade priser för företagskunder är oskäligt höga för privatperson när bilden inte ska används till annat än ett privat fotoalbum.

Positivt är att personen inte omedelbart backade ur när jag svarade att hon gärna får köpa bilder av mig. Det är tyvärr en allt för vanlig reaktion.

Jag förvånas över hur folk i allmänhet verkar tycka att det jag skapar inte är värt ett ruttet lingon men ändå vill de gärna ha mina foto och teckningar. Är exakt samma sak som att ta med sig en tavla man gillar från Gallerix eller IKEA men inte betala för den. Va kostar den pengar? Nej då vill jag inte ha den. Ja det finns människor som gör så, jag vet. Det handlar dock inte i närheten om lika många som gör samma sak från olika kreatörers hemsidor. Jag vill lägga ut en del av allt jag skapar för att visa vad jag kan och locka folk som gillar mina verk att anlita mig eller köpa befintliga verk. Om man inte syns finns man inte. Så enkelt är det. Blir förbannat trött på att höra löjliga argument som att ”du ska vara glad att någon uppskattar det du gör och vill ha det.”

När jag får min bil reparerad får jag betala för jobbet. Vill jag anlita en läkare kostar det mig. Om jag vill ta in en hantverkare för att fixa något med huset får jag vackert betala för tjänsten och det hantverkaren skapar. Vad är skillnaden mot det jag skapar?

Läs mer

Jag måste svänga, hjälp mig!

Den senaste tiden, i månader räknat, har jag funderat mer och mer på hur jag ska kunna trapa ner på mitt ordinarie arbete för att mer och mer satsa på mitt egna företag och min kreativa talang. Den glädje och kick jag känner när jag arbetar med mitt fotograferande och tecknande börjar bli ett starkt beroende. Jag vill få denna dos av endorfiner varje dag.

Verkligheten är just nu en annan. Tyvärr.

Nu står jag vid en vägkorsning och måste ta ett beslut. Jag måste gå åt ett håll, det finns inte en väg som fortsätter rakt fram. Framför mig ser jag ett bottenlöst träsk som jag inte vill kliva ut i av förklarlig anledning. Svängen åt endera hållet är vid och jag har i nuläget endast fattat ett starkt grepp om ratten i manövervänligt tjugo i fyra-grepp som en övertygad förberedelse inför den sväng som komma skall.

Problemet för mig är hur jag ska göra för att svänga åt det håll mitt hjärta vill. Jag kan inte säga upp mig från mitt 7-16 jobb och bara chansa. Huslån och andra räkningar måste fortfarande betalas. Verkligheten suger verkligen ibland. Ser en stegvis nedtrappning till 75, 50 och 25% som den klokaste metoden för att ta svängen. Jag behöver få ett kontaktnät inom byråer och annat för att skapa en kundkrets och få regelbundna jobb. Men hur gör jag detta? På Twitter följer jag en hel del människor verksamma inom de branscherna. Twitter har givit mig ett nätverk som jag aldrig tidigare har haft. En anledning så god som någon att älska Twitter.

Ni twenner som läser detta inlägg och är verksamma i den branschen jag vill in, har ni några tips till mig? Vad är en bra väg att gå? Är det personliga möten som gäller framför tillsända presentationer och portfolio? Finns det en marknad för en tecknare som jag – har du inte sett min teckningsstil titta under fliken Veckans teckning – och den typ av illustrationer jag gör? Fotograferandet är enklare att marknadsföra och hitta kunder till än tecknandet. Privatpersoner backar oftast ur när jag säger vad en teckning kostar. Då baserar jag priset enbart på tiden det tar att göra den, inte för någon användanderätt. Knepigt det här.

Ge mig gärna konkreta tips, kontakter och allmän pepp på vägen. Jag drar åt handbromsen lite lätt och avvaktar synpunkter.