Jag trivs ej i öppna landskap

Vilken idiot var det som uppfann kontorslandskapet?

Som mången annan skit kommer påfundet från USA. Kontorslandskapet, eller cubicles som det heter over there, uppfanns av Robert Propst i mitten av 1960-talet. Till hans enda försvar ska tilläggas att han före sin död 2000 kallade sitt omedvetna bidrag till historien för ”sluten dårskap” (monolithic insanity). Dock skänker detta honom ingen som helst upprättelse i mina ögon. Skadan är sen länge skedd.

I det stora landet i väster är det mer vanligt än ovanligt med kontorslandskap. Tyvärr finns det allt för många människor på chefsnivå bland annat i Sverige som anser att många amerikanska arbetsrelaterade påfund måste vara bra eftersom det är ett av världens mest industriellt framgångsrika länder. Det roliga och udda med dessa beslutsfattare är att de personligen aldrig sitter i ett kontorslandskap. Nej, de sitter självklart ensamma i ett kontor. ”Ja, jag kan ju inte sitta i ett öppet kontorslandskap för jag för en del samtal av sådan art att innehållet inte bör kunna höras av andra”, kan jag tänka mig att de försvarar sig med. Det är väl för den här typen av samtal som man har uppfunnit de så kallade ”tysta rummen”? Små kyffen i någon vrå som inte gick att använda till något annat.

På länken nedan kan du läsa en artikel om Robert Propst och kontorslandskapet. Jag gillar verkligen formuleringen ” The cubicle was not born evil…” som inleder ett av artikelns stycke.

http://money.cnn.com/2006/03/09/magazines/fortune/cubicle_howiwork_fortune/

Jag har ett medfött hörselhandikapp – jag har bara hörsel på ett öra. Mitt handikapp innebär rent konkret att jag har oerhört svårt att höra vad folk säger i ljudliga miljöer. Våra hjärnor har en funktion som för normalhörande innebär att ljud kan sorteras bort. Bakgrundssorl och andra samtal sorteras bort och vad den eller de man själv samtalar med säger är det som hörselorganen fokuserar på. Om man som mig, saknar stereohörande fungerar inte den här funktionen i hjärnan. Jag kan således inte stänga av omgivande ljud. Detta innebär att jag oavsett samtalsämne vet vad jag i nio fall av tio säger om jag går på krogen och det är frasen ”Vad sa du.” I arbetslivet innebär mitt handikapp att jag alltid blir störd i mitt arbete av samtal som förs i min närhet. För mig är det som du kanske förstår, en fullkomlig plåga att arbeta i ett kontorslandskap. Nej, nu uttryckte jag mig fel. Att försöka arbeta i ett kontorslandskap, ska det vara.

Min chef känner självklart till mitt handikapp. Han å sin sida ser i första hand till den ekonomiska biten och det inser jag att han nog bör göra också. I min profession arbetar jag på konsultbasis. Jag ser alltid till att informera min uppdragsgivare om mitt handikapp och vad det innebär rent konkret. Tyvärr är det sällan som min information verkligen leder fram till att jag får en arbetsmiljö i vilken jag kan utföra mitt arbete på bästa sätt. Det vanligaste svaret jag brukar få är ”Vi har inte någon annan plats just nu du får testa och se. Om det inte funkar får vi försöka lösa det senare.” Nyckelordet är försöka. Genom att använda det förbinder de sig inte till att göra något. Och det gör de sällan eller aldrig heller. Inte ett jävla dugg! Jag känner mig tidvis, som nu till exempel, oerhört kränkt och diskriminerad. Att inte någon verkar ta mig på allvar är riktigt jobbigt. Ska ända lösningen att komma ifrån eländet vara att byta jobb? Hoppas inte, men det verkar tyvärr vara enda utvägen.

Just nu sitter jag i ett gymnastiksalsliknande rum inredd med arbetsplatser för 14 personer helt oavskiljda med skärmväggar eller annat. I dagsläget är vi inte mer än 13 här så visst kunde situationen vara värre. Man får vara glad för det lilla. Vi flyttade in i det fullt öppna landskapet för några dagar sen och jag är fortfarande förvånad över att det inte finns linjer för en badmintonplan i golvet samt ribbstolar på väggarna. Men som sagt, man ska glädjas åt det lilla och inte gnälla, vi har ju trots allt en nästan fungerande ventilation. Att vi har en ventilation råder det inte någon tvekan om för den hörs verkligen när den sätter igång.

Tyvärr fungerar ventilationen mindre bra. Nu när temperaturen börjar krypa upp till dryga 15 grader och sol så har vi dryga 25 grader varmt i vår gymnastiksal. En alldeles ypperlig temperatur för gymnastiska övningar. Det finns inte en chans att kroppen stelnar till i den temperaturen. Jag undrar hur varmt vi får inomhus när det blir 25-30 grader utomhus…

Så nu sitter jag sålunda i ett stort landskapsrum och har min iPod inpluggad i öronen. En relativt hög volym inställd för att jag ska störas så lite som möjligt att samtal som förs i rummet. Följden för min del blir att jag inte hör om min telefon ringer. Någon av mina kollegor brukar vifta och hojta åt mig om den ringer så ibland hinner jag till och med svara innan den som ringer har lagt på. Jag hör inte heller då någon kallar på mig för att få min uppmärksamhet och kunna ställa en fråga t.ex. Arbetet som jag är inhyrd för att utföra har jag svårigheter att göra på det sätt jag vill. Med ideliga störande moment tvingas jag börja om på samma text flera gånger innan jag har färdigställt den. Känns varken effektivt eller stimulerande. Å andra sidan genererar det ju mer timmar och där med mer pengar så det finns säkert några som är nöjda med situationen.

Bakom min rygg finns tre arbetsplatser. Två av dem som arbetar där kan se vad jag har uppe på min skärm. Jag funderar på en skrivbordsbakgrund bestående av en hand med ett väl valt finger pekandes i luften. Precis bakom min rygg finns även en dörr som leder till ett trapphus. Folk brukar gå den vägen om de ska gå till något av kontoren eller konferensrummen våningen under. Jag tror att även helt döva hade störts av att dels känna sig iakttagna och dels ha folk gåendes bakom ryggen och en dörr som öppnas och stängs med ett vinddrag om nacken vid varje tillfälle.

Fy faaan, vad jag gillar att gå till jobbet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s