Jul i Tivoli

Hygge å Hof, karuseller, julemanden, Nissekøping och en miljon lampor. Det är julmarknad på Tivoli.

Lördagen den 9 december 2006.

Som vanligt på lördagmorgnar väckte Oscar oss med sitt morgonpigga humör. Jag undrar var han har fått det från för varken jag eller Marie-Louise är speciellt morgonpigg. Denna lördag var Oscar extra uppspelt och var ivrig med att vi alla skulle gå upp och äta frukost. Vi skulle ju, som Oscar själv uttryckte det, ”först åker vi buss, sen åker vi tåg till Danmark, sen är vi på Tivoli, sen åker vi karusell.”

Oscar förmådde inte att äta mer än halva sin frukostmacka. Han hade helt enkelt för mycket pirr i kroppen. Han blev inte mindre ivrig när vi berättade att tåget kommer att passera den plats där flygplanet som ska köra oss till Bamses ö i mars, startar. Vän av någorlunda geografiska kunskaper förstår att det är Kastrup jag syftar på.

Vi tog bussen in till Malmö Central. På vägen dit passerar man butiken Mac Support i hörnet av Djäknegatan och Baltzarsgatan. Oscar, som är född med örnblick, fick givetvis syn på butiksskylten och tjoade förnöjt för hela bussen ”där är äppeldatorn.” På centralen löste vi tågbiljetter tur och retur till Hovedbanegården och gick sen till perrongen för att vänta på det Øresundståget som våra goda vänner Toffisarna tagit från Lund mot broderlandet. Ett samtal på mobilen och vi visste vilken tågvagn vi skulle ge oss in i. På tåget sammanstrålade vi så. Oscar och Ludwig, toffi junior, blev som vanligt glada av att träffa varandra. Ludwigs stora passion i hans snart treåriga liv är just tåg så han var mer andakligt upptagen med att njuta av stunden än vad Oscar var. Vi for förbi Kastrup men tyvärr såg vi inte några flygplan så Oscar förstod nog inte riktigt kopplingen till Bamses ö. Han fortsatte glatt att sjunga de julsånger som han har lärt sig på dagis.

Bamses ö förresten. Det är en av Fritidsresors familjeanläggningar på Lanzarotte som åsyftas. Fritidsresor har, som kanske är bekant för många, en Bamseklubb och uppträde, frukost och annat där barnen får träffa och leka med Bamse, Lille Skutt, Skalman och Vargen. Vi ska åka dit på semester i vinter.

På Hovedbanegården var det allmän kisspaus. På herrarnas blev jag antastad av två radikalt överförfriskade danska män. Den ene var liksom jag väldigt kortklippt. Han ställde sig alldeles intill mig där jag stod och gjorde det jag skulle i pissoaren. Han stirrade på mig. Det blev genast lite svårt att göra det jag borde. Knip Jens, knip. Jag vände mig mot honom och undrade om han ville något. Då det blåste lite kyligt i Köpenhamn denna lördag ville han helt sonika köpa min mössa. ”Nä, den behöver jag själv” bemötte jag hans förfrågan. ”För fan mand, du behöver den ju ikke” kontrade den fulle dansken, ”du har ju hår.” Jag tog av mig mössan, log och tittade på honom. ”Faaaaan mand, du är som jag” jublade dansken och frågade snabbt ”var har du köpt den mössan?” Efter att ha förklarat för honom att jag inte minns var mössan är köpt, att jag inte har en aning om vad Top Flite är för något (vita lögner är bra ibland), att jag också tycker att den blå färgen är snygg och att den absolut är varm och skön så kunde jag äntligen lämna de båda toktankade danskarna bakom mig.

Vi strosade de få stegen från Hovedbanegården till Tivolis huvudentré. Tack och lov var vi ute i riktigt god tid och man hade precis öppnat kassorna. Givetvis var det kö ändå, det verkar det alltid vara till Tivoli. Köerna blir dock bara längre och längre ju senare på dagen man kommer dit. En tips till alla som planerar att besöka den mysiga julmarknaden på Tivoli – var ute i god tid. I synnerhet om du har barn med dig de blir ju inte direkt mindre uppspelta av allt ljud, lampor och rörelser.Utanför entrén råkade Toffisarna på två bekanta. De var i Köpenhamn över helgenför att njuta en stund utan sina tre(?) barn. Jisses, jag tycker att det är tillräckligt med ett barn…

Innanför grindarna strålade vi samman med Toffisarnas goda vänner Anna och Johanmed dotter Ella. Riktigt trevliga människor. De har flyttat till Köpenhamn från Stockholm och verkar trivas alldeles ypperligt. Det största problemet verkar vara att hitta en bra barnfrisör.Ludde och Ella är nästan ett år yngre än Oscar så de var något mer sansade än vad han var.Oscars fokus var omedelbart inställd på karusellerna. Dessa hade inte ens öppnat än, fastdet bekom inte Oscar.

Bredvid en klassisk barnkarusell har man placerat ut en massa olika rytminstrument. Där finnsallt möjligt från ganska normala xylofoner till rena fantasiskapelserna i så väl metall som trä.För ögonblicket, d v s runt fem minuter, lät Oscar sig roas av dessa rytminstrument. Karusellentilldrog sig dock allt mer av hans uppmärksamhet och detta fast att den inte rörde sig ur fläcken.Där var inte ens personal kommen ännu. Men, det är klart och skall icke föringas, alla lampornavar tända. Våra sällskapande familjer fastnade på rytminstrumenten medan vi fick ge oss bort motinsläppssnurran till karusellen. Oscar insåg först nu att man inte kunde åka ännu. Marie-Louiseberättade för honom att man måste ha en biljett. De båda gav sig av bort mot köerna till biljettkiosken.

Då jag stod och väntade med barnvagnen på att Marie-Louise och Oscar skulle komma tillbaks frånbiljettinköpet startade man upp alla attraktioner. En efter en. Tivoli har en riktig rysarattraktion i formav en klassisk karusell med slänggungor. Som i bilden ovan. Den stora skillnaden mot karusellenpå bilden är att den i rysarform ger sig av till 80 meters höjd innan den snurrar loss på allvar. Utsiktenär säkert fin, frågan är om man kan njuta av den. ”Någon som vill åka? Ja, jag kan hålla handväskor, kameror, ryggsäckar och annat löst.”

Jul i Tivoli. Glitter och pynt i enorma mängder. Hygge.

Väl tillbaks från biljettinköpet hade Oscar för tillfället tappat lusten att åka karusell. Marie-Louise hadeköpt en heldagsbiljett som Oscar kunde åka hur mycket som helst på under dagen. Myrphys lag.Oscar hade istället fått ett oerhört intresse för pop-cornståndet som stod alldeles bredvid insläppettill barnkarusellen. Anna och Ella tog en tur i karusellen. Oscar lutade sig nöjt tillbaks i sin sulky ochåt färska popcorn.

Så småningom var halva hinken med pop-corn tömd och Oscar fick tillräckligt med förnyad energi föratt ånyo känna stark lust att åka karusell. Marie-Louise och han besteg karusellen andra etage och enliten gungsoffa som var monterad där. På marken stod jag, en besviken pappa, med kameran i högstahugg för att försöka fånga en härlig bild full med glädjen hos ett barn som åker karusell. På markplanav karusellen fanns alla klassiska åkfigurer som hör en dylik karusell till. Hästar, snäckskal och dylikt.Ibland blir det inte som man vill. Viljan hos en 3,5 åring är stark och han hade bestämt sig för var han ville sitta.

Under tiden som Oscar och Marie-Louise åkte karusell beslöt vi andra att vi skulle gå och äta när dehade snurrat klart. Det barnfria paret sa hej då och meddelade att de skulle gå och njuta av en barnfrimiddag. De hade full förståelse hos oss andra i sällskapet.

Vi gick och satte oss i restaurangen som ligger i samma byggnad som konserthallen och akvariet. Allavar hungriga. Inte minst barnen. Oscar ville ha en hamburgare. Sin matkinkiga vana trogen skulle denbara bestå av hamburgerbröd, hamburgare och ketchup. Inget annat. Absolut inget annat.Givetvis blev det språkförbistring. Servitrisen förstod nog inte alls vad Marie-Louise sa. Dock svaradehon att alla ingridienser ligger på tallriken bredvid hamburgaren. Det lät ju tryggt.

När man väl hade fått tag på någon i Köpenhamn som kunde receptet på hamburgare blev vi serverade.Alla ingridienser utom salladen, den råa rödlöken samt ketchupen(!) låg på hamburgaren. Oscar var hungrig.Och trött. Jävligt trött. Hamburgaren var fel. På två röda var hela restaurangen medveten om vår närvaro. Fru toffi, Steffi, förbarmade sig och gick till servitrisen för att få hamburgaren renskrapad. Jag kände total uppgivenhet. När hamburgaren var renskrapad så gott det gick tog Oscar bara ett par tuggor på denvarefter han sa att han var trött och ville lägga sig i sulkyn. Han hade inte svårt att somna. Resan och Tivolihade sugit all musten ur honom.

Jag fick äta upp både min egna Club Sandwich och resterna av Oscars hamburgare. Jag blev mätt.Det var faktiskt riktigt skönt att sitta och njuta av sitt glas Hof när Oscar väl sov. Ella ville också sovaså Johan tog henne på en promenad i vagnen. Ludde vägrade att kapitulera för sin trötthet. Faktisktså somnade inte Ludde förrän vi efter maten delade på oss för att låta barnen åka de olika attraktionersom de ville. Stackarn. Han hade ju sett fram emot att åka Tivolis lilla rundturståg.

Vi fick väcka Oscar när han hade sovit i en timme. Han hade flera gånger berättat att han och jag skulleåka ballongkarusellen – pariserhjulet på Tivoli. Det kändes bäst att väcka honom så att vi kunde göradetta innan vi skulle träffa de andra igen. Oscar var väl inte riktigt glad för att bli väckt men då han insågatt han och jag skulle åka ballongkarusellen piggnade han till.

Å nej. Kön till biljettkiosken var enorm. Vi hade ju bara biljett till Oscar. Nu hade vi dock riktig tur och ettdanskt par kom fram till oss och erbjöd oss att köpa biljetter av dem. De var nog på väg ut från Tivoli förderas barn låg och sov så gott i sin barnvagn. Tack ska ni ha!

Kön till ballongkarusellen var nätt och jämt kortare än den till biljettkiosken. Dock behövde vi ju bara ståi en kö. Oscar var riktigt uppspelt och full av förväntan. Han tyckte att det skulle bli roligt och spännandeberättade han för mig när vi stod i kön. Jag är övertygad om att han verkligen tyckte det också när vi välsnurrade runt där i vår korg i pariserhjulet. Sällan har han suttit så stilla med ett brett leende på läpparna.

Efter färden i ballongkarusellen gick vi för att träffa de andra. Tanken var att vi alla skulle åka hem tillJohan och Anna för att njuta av lite glögg och gemyt. Oscar var dock fortfarande riktigt slut och lättgnällig så vi beslöt oss för att åka hem till Malmö istället.

På tåget hem fick Oscar totalt hjärnsläpp för han kunde inte förstå att vi åkte på ett annat håll för attkomma hem. Det var ju fel håll. Vi försökte och försökte och försökte ännu mer att förklara för honom.En liten flicka i kupén, bara något år äldre än Oscar, försökte också. Inget hjälpte. Det brukar sällangöra det när trotsen slår sina järnklor i barnet. Några minuter efter det att vi hade passerat Svågertorpgjorde Oscar en kovändning. Nu åkte vi på rätt håll tyckte han. Övriga resenärer i kupén log. Den heltobesvarade frågan är om de log åt hans kommentar eller om leendena var uttryck för hur skönt de tyckteatt det var då Oscar hade slutat gråta, skrika och protestera vilt. Det får vi aldrig veta.

Marie-Louise fällde dagens upplättande kommentar. ”När vi kommer hem värmer vi en flaska glögg och delar på.”

Jul i Tivoli, de er dejligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s