Racerapport – Malmö Triathlon

Då har jag äntligen genomfört mitt första triathlonlopp och det blev Malmö Triathlon och olympisk distans (1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning). Planeringen var annars att jag skulle göra min premiär på Trelleborgs Triathlon och den betydligt kortare sprintdistansen men en febersjukdom ville annat. Träningen har gått okej även nu under den varma, rent av heta, sommaren. Min sjukdom, Ménièrs sjukdom, gör att min kropp har lätt för att dra på sig vätska. Det märks framför allt i mina underben och fötter. Periodvis har jag helt enkelt inte fått ner mina fötter i varje sig löparskor eller cykelskor. Det är jobbigt men jag kan bara acceptera att det är så min kropp fungerar och anpassa mig därefter. Simning är perfekt!

De sista veckorna har mina fötter varit någorlunda normalstora så jag har hunnit med en del pass med löpning och cykel och jag kände mig så pass förberedd som jag har kunnat bli när jag nu checkade in mina saker i växlingsområdet. Vädret var perfekt så jag behövde inte ens tänka tanken på att ha vindväst eller något annat kvar vid min plats i växlingsområdet. Det var bara att hänga upp cykeln, placera ut cykelskor, strumpor, hjälm, löparskor och solglasögon sen ta på våtdräkten och lämna in övrig packning i väskförvaringen.

Simning

Jag har varit med på en del träningspass där vi simulerat masstart i simning och även ett träningspass lett av den erfarne triatleten Rasmus Henning där vi körde övningar med syfte på att trycka ner varandra, köra över varandra och allt möjligt konstigt. Alla övningar och simuleringar visade sig inte vara i närheten av verkligheten. Starten gick och redan efter några simtag fick jag en kraftfull spark i ansiktet, några simtag senare en hand rakt över munnen och så fortsatte det under de först 2-300 metrarna. Det var bara att bita ihop. Jag valde efter drygt halva det första varvet av de två vi sam, att hålla ut mer från bojarna för att få en mer störningsfri simning i min egen takt. Simningen kändes, bortsett från starten , riktigt bra. Jag kände mig stark och bekväm i tekniken. Min klocka påstår att jag sam 1,94 km istället för 1,5 km men det tror jag inte riktigt på. Har märkt att GPS-signalen inte är helt tillförlitlig när jag simmar. Vad som gör mig än mer skeptisk är att jag simmade på drygt 28 minuter och jag tror inte att jag plötsligt blivit så snabb.

Växling från simning till cykling

Växling från simning till cykling

Växling

Jag var väldigt yr när jag klev upp ur vattnet och hade svårt med balansen. Fick gå en stund för att kroppen skulle hinna ställa om sig från att jobba i horisontellt läge till att jobba i vertikalt läge. Tog det relativt lugnt i växlingen. Torkade av mina fötter och var noga med att sätta på mig strumporna så att de satt rätt utan några veck på fel plats. Det tog drygt fem minuter från det jag klev upp ur vattnet till det jag klev upp på min cykel. Men bättre att lyssna på kroppen och låta det ta den tid kroppen behöver för om jag stressar finns en risk för yrselattack eller droppattack och då är loppet över.

Cykling

Banan på Malmö Triathlon är rätt teknisk med tvära svängar, vändningar, kullersten och vägbulor. Jag tog det säkra före det osäkra och höll händerna på bromshandtagen genom alla knixiga partier. Sen körde jag på så hårt jag kunde med ett tryck precis under tröskelfart d.v.s precis så att jag bara drog på mig minimialt med mjölksyra. Snitthastigheten över de fyra milen blev 32 km/h och tiden 1 timme och 15 minuter. Det är jag väldigt nöjd över med tanke på alla svängar. Cyklingen kändes också bra. Min Argon 18 E-112 flög fram friktionsfritt utan minsta lilla krångel. Fantastisk cykel! Love it!

Fullt fokus inför en nittiograderskurva

Fullt fokus inför en nittiograderskurva

Växling

Växlingen från cykling till löpning gick smidigt och tog bara två minuter. Jogga in med cykeln till min plats, ta av hjälmen, byta till löparskor, på med solglasögon och iväg.

Löpning

Den första biten av löpningen efter att ha cyklat hårt är alltid en utmaning. Musklerna är inte riktigt överens om att utföra jobbet med löpning. Man får härda ut och musklerna lär sig relativt snabbt att det är en ny rörelse de ska användas för. Mina fötter svullnade under det andra varvet av de fyra vi skulle springa och på det tredje varvet stannade jag och lättade på snörningen för att ge fötterna mer utrymme i skorna. Det hjälpte men tog lite tid eftersom jag använder speciella triathlonskosnören som är lite pilliga att justera. Jag valde också att ta en mugg vatten på tre av de fyra varven. Gick under tiden jag drack hälften av innehållet och slog sen resterande över huvudet. Löpningen kändes okej trots smärtan under fötterna. Jag sprang milen på drygt femtio minuter vilket är bra för mig. Ännu bättre med tanke på tiden jag ägnade åt att lätta snörningen.

Löpning genom Västra Hamnen i Malmö

Löpning genom Västra Hamnen i Malmö

Målgång

Jag kom i mål på tiden 2 h 43 minuter och är himla nöjd med min prestation. Kroppen fungerade så som jag hade hoppats med undantag för när jag klev upp ur vattnet. Visste att jag skulle bli yr men inte att jag skulle bli så yr. I målet mötte Marie-Louise och Ziggy upp.

Vad är väl en kranskulla i Mora mot en Lagotto i Västra Hamnen

Vad är väl en kranskulla i Mora mot en Lagotto i Västra Hamnen

Ett litet konstaterande

Sen en tid bokför jag allt jag stoppar i mig för att få en bättre kontroll över min kost. Min frukost i dag var av gedigen brottarkvalité och bestod av en portion havregrynsgröt med 1 dl blåbär och en halv banan samt mjölk, ett kokt ägg, två Wasa sport med leverpastej och gurka, en rejäl bit Brie-ost, en mugg kaffe och några glas vatten. Det var många fler kalorier än vad jag normalt äter till frukost. Under loppet drack jag en liter sportdryck och åt tre liquid gel. Rena sockerbomberna! Efter loppet moffade jag i mig en påse godis från Haribo. När jag i min app knackade in allt jag stoppat i mig och sen knöt det till den fysiska prestationen visade det sig att jag under resten av dagen kunde sätta i mig 3000 kalorier och ändå inte nå över den dagskonsumtion jag bör ligga på. Triathlon is the shit!

Officiella tider

Tidtagningen på loppet gav mig följande tider:

  • Simning: 0:29:27
  • T1: 0:04:2
  • Cykling: 1:15:47
  • T2: 0:02:13
  • Löpning: 0:51:18

Totaltid: 2:43:09

Ziggy is in da house!

I går kom äntligen dagen då vi fick hämta Ziggy. Han fick sin första dos av valpvaccinationen samt en veterinärsundersökning innan vi hämtade honom. Uppfödaren hade badat, kammat och klippt honom. Han var oerhört fluffig i jämförelse med sina syskon och ännu mer gosedjur än tidigare. Bilresan hem gick utmärkt. Ziggy fann sig till ro direkt i Marie-Louise knä. Väl hemma var det ofantligt mycket att upptäcka. Han hade aningen svårt att slappna av vilket är förståeligt med tanke på vad en valp utsätts för på så kort tid. Lämna den enda trygghet den känner till för att följa med till en ny miljö där allt är obekant. Han somnade sent men sov sen gott i stort sett hela natten.

I dag har han gjort sig mer hemmastadd och utforskat trädgården lite mera. Jag köpte ett stort blomkruksfat som vi kan fylla med vatten så att Ziggy kan svalka sig. Han är dock ännu lite reserverad mot vatten och såg fatet med en diameter på 60 centimeter mer som en gigantisk vattenskål än en svalkande badplats. Han har mer och mer fallit in i valprutiner och sover nu den mesta av tiden. Trägolven är hans favoritplatser just nu trots att stengolven är betydligt svalare.

Den där saken verkar rolig.

Jösses, vilket jobb det var att leka med den där saken. Den vägrade att ligga still. Bäst att ta en paus i skuggan.

Det här var skoj. Jag kan dra iväg hela den här saken och sen släppa den så åker den tillbaka igen så at jag kan upprepa det hela. Störtkul!

Det här är min kompis Ducky. Hur många dagar tror ni att den överlever i det här skicket?

 

Mitt namn är Marley, Ziggy Marley.
Den där tunneln är fortfarande väldigt läskig även om den gör mig sprickfärdig av nyfikenhet.