Att återupptäcka världen


Foto: GN ReSound

I höstas fick jag efter många om och men samt sju resor via omvägar min första hörapparat. Den var Macistiskt högblankt vit och hette ReSound X-plore. Den gjorde att jag åter kunde ta del av samtal någorlunda fullt ut. En stor livsförändring från att ha haft endast 38% hörsel på ett öra och 0% på det andra. Ja det döva örat påverkades så klart inte, men det andra örat åkte upp i hörselförmåga och gav mig mycket av hörseln åter. Att ha en hörapparat var det första och primära villkoret för att kunna söka arbetsrelaterade hörselhjälpmedel. Processen med den ansökan inledde jag då jag hade haft min hörapparat i några månader. Det hela utmynnade i att jag fick prova en helt ny uppsättning hjälpmedel från GN Resound byggda på den allra senaste teknologin. Har svårt att riktigt sätta ord på känslorna och vilka världar utrustningen öppnade. Sammanfattar med ett wow och beskriver helt enkelt mina nya hörselhjälpmedel och vad de gör.

Läs mer

Masker

Vem är man egentligen?
Är jag den samme i dina ögon som i någon annans ögon?
Ser du mig med mungiporna neråt?

Eller är jag en glad skit?
Skrattar du åt mig eller med mig?
En clown.
Gycklare.

Är jag rock n’ roll?
KISS?
Vivaldi?
Å vi älskar Malmö FF, ja vi brinner för vårt lag.
Betyder?

Vi hygger i byen!
Fröjdar på Tivoli. Tar en Hof.
Karusell.
Snurrar du med eller mot strömmen?
Döda fiskar flyter med strömmen.
Min stjärtfena är stark.

Oavsett vad du ser försöker jag alltid vara mig själv.
Visst bär vi alla masker.
En del saker vill vi inte visa i vissa sammanhang men i andra går det utmärkt.
Livet är ett rollspel.
En teater.
Vi spelar alla med.

Samhällsproblem eller business?

I år har det dykt upp fler och fler tiggare på gatorna i så väl Malmö som Lund. Jag har alltid tyckt att det väcker en viss obehagskänsla i mig. Varför förstår jag inte. Kanske för att det känns så fel att människor i Sverige 2011 kan pressas så långt att de tvingas tigga för att överleva. Det skrämmer mig och jag hade önskat att vårt samhälle som säger sig vara så välutvecklat verkligen hade varit det fullt ut i alla sammanhang. Förmodligen är jag en dålig människa på sätt och vis, men jag har hittills aldrig lagt några pengar i den utsträckta handen, muggen, hatten eller vad det månde vara. Har försökt att försiktigt vänja mig vid tanken att det förekommer tiggare på våra gator och acceptera det. För mig är det viktigt att jag kan förstå och acceptera en företeelse för att jag ska närma mig den och kunna ta mig an del och göra vad jag kan för att förbättra. Med andra ord att skänka en slant eller två.

I förra veckan raserades mina försök rejält. Jag gick ett ärende på en lunch och när jag gick över Stortorget i Malmö passerade jag en VW-buss. Utanför bussen stod en hel grupp människor, rökte, drack kaffe och pratade. De är mer igenkända för mig som de tiggare jag sett på gatorna i stan. Fick mig en direkt tankeställare och synen kändes absolut inte förenlig med de tankar och värderingar jag har försökt vänja mig vid gällande en människa som tvingas till tiggeri för att överleva. Känns som ett hån mot alla de som har skänkt pengar. De här människorna tigger uppenbart för tiggandets skull och inte för sitt behovs skull. Synen av den här gruppen människor fick mig att må dåligt men inte alls av samma anledning som åsynen av dem individuellt har gjort tidigare. Nu lär det dröja ännu längre innan jag skänker pengar till en tiggare. Är väl medveten om att det kan komma att gå ut över människor som verkligen behöver det, men en del gaddar tränger djupt och fastnar.

Som i det mesta andra gällande samhällsfrågor går det säkert att se det här ur olika synvinklar. För mig blev upplevelsen på Stortorget dock en konfirmation av att det, då resurser uppenbarligen finns eller förhållanden är ordnade på något sätt, är girigt att tigga.

Cirkus Hörapparat

I mitt öra brummar det och piper. Det är lite som ett vattenfall ibland kryddat med en pipande badanka. Nu är min hörsel runt 40% på mitt högra öra. Det vänstra är dövt sen födseln. Ja ni förstår kanske att det är lite jobbigt i flera situationer. Mest jobbigt är det i arbetsrelaterade situationer. Lösningen för att underlätta för mig och min omgivning är att skaffa hörapparat och därefter tekniska hjälpmedel avsedda för just arbetsrelaterade situationer som t.ex möten. I februari inledde jag det arbetet och nu har det tagit en ny vända som fört mig tillbaka till rutan precis efter rutan .

Läs mer