Kommentarer till Förlåt, jag är handikappad

Av: Ina

Ina — Sat, 27 Nov 2010 11:25:42 +0000

Rädsla för det man inte vet något om? Det är så lätt att kritisera ist för att försöka sätta sig in i något/någon.

En stor kram till dig! Väldigt, väldigt bra skrivet!

Av: Peter R

Peter R — Fri, 26 Nov 2010 18:31:50 +0000

Grymt ledsamt att läsa. Låter som att det är precis som du säger respektlöshet som hägrar med en viss svensk avundsjuka. De tycker säker att det är ”orättvist” att du får jobba hemma och inte de kan/vill/får göra det.
I min värld talar men med varandra inte om varandra för att förhindra missförstånd och att det problem löses snabbt.

Egentligen tycker jag att det är svagt att ”budbäraren” huvudtaget antog uppdraget att skicka e-brevet. I en utvecklad feedback kultur uppmuntrars direktkontakt och inte meddelande via någon annan.

Hoppas på bättring och att missförståndet löser sig, för något annat kan det inte vara….

Av: Johannes

Johannes — Fri, 26 Nov 2010 12:33:19 +0000

Du är läskigt bra på att skriva med känsla. Man blir än mer fast i varje mening du skriver. Väcker en hel del känslor, sympati, förståelse, irritation (inte på dig, såklart) och så väcker det en hel del frågor. Jag hoppas att de som saknar civilkurage (kan man kalla det så?) kan våga stå och visa för vad de tycker. All heder åt dig. Kul att du, även om det inte är helt bra än, mår bättre.

Hoppas det löser sig på bästa möjliga sätt med jobbet. Kämpa vidare!

Av: jensa66

jensa66 — Fri, 26 Nov 2010 10:40:22 +0000

Det har du helt rätt i Johanna. Jag tänkte inte på psykiska sjukdomar utan mer på hur man väljer att må psykiskt. En sjukdom är en sjukdom. Borde ha varit tydligare där.

Av: Johanna

Johanna — Fri, 26 Nov 2010 10:23:30 +0000

Jag hopps att ditt svar skapar större förståelse. Ibland måste man berätta om och om igen hur vardagen och livet ser ut, vad som påverkar och vad som inte funkar – för folk glömmer. Och de glömmer upprepade gånger och lätt. Inget man egentligen kan klandra dem för eftersom deras vardag är så oerhört annorlunda.

Men det är bra och skönt att läsa att du och din familj har hittat ett sätt att leva med sjukdomen.

Fast jag håller inte med om att alla kan påverka det psykiska välmåendet helt och hållet själv. Det finns ju faktiskt psykiska sjukdomar som är precis lika verkliga som din eller min sjukdom.

Av: Åsa

Åsa — Fri, 26 Nov 2010 10:11:05 +0000

Åh, vad tröttsamt med dina kollegor. Vad är det med dem?! Du har anpassat dig till max och gör allt för att livet ska fungera. Hur svårt kan det vara för kollegorna som hör bra, att anpassa sig lite, lite, lite? Kram till dig.

Av: Therese

Therese — Fri, 26 Nov 2010 10:08:51 +0000

Du är en verklig inspirationskälla Jens. <3