Vad är en bra bild?

Jag är kreatör med många strängar på min kreativa lyra, eller gitarr är det så klart i mitt fall. Efter att så gott som dagligen de senaste månaderna läst en massa åsikter om vad ett foto är. Varje påstående har fått mig att fundera och rannsaka mig själv och hur jag ser på foto och bilder. En del påstår att ett fotografi är inget annat än exakt det som man plockar ur kameran. Bildbehandling what so ever är en styggelse och en inte något en riktig fotograf pysslar med överhuvudtaget. Andra säger att en digital bild måste gå via vissa justeringar i ett bildbehandlingsprogram. Vad är rätt? Är något fel? Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?

För mig är en bild ett kreativt verk kort och gott. Hur verket är skapat är för mig fullkomligt ointressant så länge det väcker min uppmärksamhet och fångar mitt intresse på något sätt. Om det är ett vackert verk, ett spännande, ett otäckt, ett berörande, ett fruset ögonblick, en verklighetsskildring eller ett verk som väcker tankar hos mig är det ett bra kreativt verk. Det kan vara ett foto, rakt ur en kamera, maximalt bildbehandlat eller skapat med hjälp av en fiffig applikation i t.ex en iPhone, det spelar absolut inte någon roll då det uppenbart väcker känslor i mig och jag på något sätt tilltalas av det. Vem är jag att döma hur det är skapat? Är det ens intressant att diskutera eller hänga upp sig på? Nej, inte i min bok. Ett bra kreativt verk är ett bra kreativt verk. Basta!

Jag kommer inte alls att beröra teckning, måleri eller andra former att skapa bilder i artikeln, utan bara utgå från kreativa verk där en kamera är mer eller mindre involverad.

År 1993 läste jag en halvårskurs i ny illustrationsteknik. Kursen fokuserade mest på Photoshop och Illustrator även om en del andra program också ingick. Vid den tidpunken fotograferade jag analogt. Ja, det fanns inte några alternativ då. Jag tecknade väldigt mycket också. Jag var kreatör redan då med andra ord. Kanske ett felaktigt uttryck, jag har ju tecknat sen jag var en bebis. Jag är född kreatör bestämmer vi här och nu. Klubbat.

Jag stövlade en septembermorgon 1993 in på MacMeckarna i Malmö och slog mig ner i en datorsal. Vår utbildare, Christine, berättade om datorerna vi hade framför oss. Macintosh hette de och det var mitt första möte med denna dator. Efter en kortare genomgång av hur operativsystemet funkar och hur skrivarnätverk och annat skulle hanteras fick vi klicka på en ikon för Photoshop 2.0. Det tog inte speciellt lång stund förrän jag var förälskad. Helt galet förälskad. Bredvid mig på kursen satt en kille en utbildad grafiker och då syftar jag på hantverket. Han hade varit i kontakt med Photoshop tidigare men nu när han kombinerade sin hantverkskompetens med programmet fullt ut satt jag helt häpen bredvid och bara älskade det jag såg honom skapa. Får än idag ståpäls av att skriva om det. En mäktig upplevelse. Ett paradigmskifte i mitt liv.

Ju mer jag lärde mig om Photoshop desto mer insåg jag vilken enorm potential där fanns i att skapa fantastiska bilder med utgångspunkt från ett eller flera fotografier. Jag insåg att ett dåligt fotografi inte alls behöver vara dåligt längre eftersom det kan gå att använda kreativt till att skapa en helt annan bild. En ful ankunge kan förvandlas till en vacker svan och jag får vara trollkarlen, eller H C Andersen för att hålla fast vid metaforen. Låt mig visa ett exempel.

Bilden ovan är en originalbild rakt ut från min kamera. Jag porträttfotograferade en liten flicka och hon var inte riktigt kry. Innan bilden ovan togs hade jag tagit bilder med en annan ljussättning. Flickan hade inte bjudit på något leende direkt – förklaringen visade sig senare, hon hade feber – och jag försökte med gosedjur på huvudet och alla möjliga tricks få fram ett litet leende eller något som liknade ett leende. Precis då jag flyttat om till en annan ljussättning och plockade upp kameran för att ställa om den så började hon att le. Jag tänkte mig inte för utan drog iväg en bild på studs. Bilden ovan. Helt misslyckad, vilket jag såg direkt när jag kollade i displayen. Men istället för att ta bort den tänkte jag att den får vara kvar, kanske att jag kan göra något med den och om hon nu inte bjuder på fler leenden vill jag ha en bild som fortfarande ger mig hopp. Tack och lov bjöd hon på underbara leenden och skratt en stund senare och jag fick jättefina bilder på henne.

Väl hemma gav jag mig dock på bilden ovan och efter en timmes arbete i Lightroom och Photoshop förvandlades den från en helt misslyckad bild till bilden nedan. Du får bedöma själv om du tycker att den väldigt kraftigt bildbehandlade bilden är en bättre eller sämre bild. Min åsikt är solklart att det är en bra bild. Ja, så pass bra att jag valde ut den som en av de bilder jag skrev ut på Crimson och levererade till kunden.

Tycker du ärligt att bilden rakt ut från kameran är bättre än bilden som har bildbehandlats i både Lightroom och Photoshop? Nej, tänkte väl det.

Att skriva om bilder och vad som är en bra bild för mig, vill jag inte att du som läsare ska misstolka eller se som något slags påhopp av företrädare för extremistgruppen en-bild-måste-komma-direkt-från-kameran eller från den motsatta extremistgruppen alla-bilder-måste-bildbehandlas. Jag är absolut inte ute efter att såra någon eller att tala om vad som är rätt och vad som är fel. Ärligt så avskyr jag själv pekpinnar och folk som försöker mästra mig och tala om för mig hur jag ska göra, hur man måste göra och vad som är den enda sanna vägen.

Bildexemplet ovan är ett för mig lysande exempel på hur bra kraftig bildbehandling kan vara. Ja, tänker kanske du som läser, för dig som har jobbat med Photoshop sen 1993 är det ju enkelt att bildbehandla så att det inte syns att bilden är kraftigt fixad. Sant, som all annan kunskap och kompetens blir resultatet av ett arbetet bättre ju mer man kan om själva hantverket eller metodiken. Absolut finns det bilder som inte blir bra efter bildbehandling för att den som har gjort arbetet har för dålig kunskap. Det är för mig dock en helt annan fråga och handlar mer om att man ska lära känna sina gränser och veta när det är dags att stanna och hålla igen så att bilden blir förbättrad inte försämrad.

Jag strävar alltid efter att göra en bild så bra som möjligt när jag fotograferar. Ju bättre en bild är ut från kameran desto mindre, ibland inget alls, efterarbetete behövs. Nu tänker jag enbart i termer av inställningar för exponering- och ljussättning. Kompositionen ser jag som självklar att man alltid försöker skapa i kameran. Men ibland tar jag avsiktligt bilder för att jag ska efterarbeta dem i ett eller fler bildbehandlingsprogram. Anledningarna kan vara många t.ex att jag saknar rätt utrustning för att ta exakt den bilden jag är ute efter från början. Jag anser inte att det är något som helst fel i att tänka så. Istället ger det mig ett perhört mycket större kreativt utrymme att röra jobba med. Ibland går det inte att komponera en bild exakt som jag vill ha den, t.ex kan föremål vara i vägen men då beskär jag i efterhand, det ser jag dock inte som bildbehandling. Men som sagt, en bra bild direkt ur kameran är alltid fantastiskt roligt att lyckas med. Vi tar ett exempel för det är enklare att skriva om bra bilder om där finns en bra bild att relatera till.

Bilden ovan är tagen direkt ur min kamera. Min tanke var att ta en motljusbild till Fotosöndag där jag hade en på gränsen till helt utfrätt bakgrund och ett tydligt motiv, d.v.s motivet skulle bli som om det vore frilagt. Jag kröp omkring på ett vallmofält för att hitta en bildvinkel där solen täcktes av en vallmoblomma och där omkringväxande vallmo inte skulle störa i bilden. Att fotografera rakt mot solen ger som du kanske känner till, mer siluettliknande motiv. För att få detaljrikedom och få fram de underbara färgerna riktade jag en blixt, inställd på full styrka, rakt mot blommorna. Experimenterade mig fram med olika inställningar innan bilden ovan satt. Jag älskar denna bilden, tycker att den blev precis som jag ville ha den. En riktigt bra bild på vallmo ur en bildvinkel som kanske inte är helt vanlig att fotografera blommor. Men jag är kanske inte en helt vanlig kreatör heller. Gillar att ta mig förbi gränser och leka kreativt med mitt bildskapande.

Vad tycker du? Gör det faktum att bilden ovan är direkt ur min kamera det till en bättre bild än den svartvita kraftigt bildbehandlade porträttbilden på flickan? Hoppas att du inte tycker det. Jag tycker att båda är bra bilder. Bra kreativa verk. Hur respektive bild är skapad känns tämligen irrelevant anser jag. Vem bryr sig? Om du bryr dig tycker jag lite synd om dig. Våga släpp sargen. Om din skepticism mot den ena eller den andra metoden beror på ditt egna tillkortakommande är det kanske dags att ge dig själv en energikick i ditt skapande genom att våga utmana dig själv och skapa kreativa verk, bilder, på motsatt sätt till vad du brukar göra. Det kallas för att utvecklas och vad jag vet har hittills inte någon människa dött av det.

Nu glider jag över på det område av bilder som kanske de flesta har åsikter om. Det område där det lite okunniga påståendet ”snyggt Photoshop-jobb” kan höras lik väl som det väldigt dumma påhoppet ”så typiskt Photoshop-jobb.” Jag tänker på bilder som man direkt ser inte är realistiska eller rättare sagt, där man ser att bilden inte återger en verklighet, en verklig händelse eller ens är ämnade att göra detta. Tänker på bilder med häftiga effekter helt enkelt. Här finns det två olika vägar att gå för att skapa ett kreativt verk. Den ena vägen bygger på väldigt mycket merarbete innan bilden tas i kameran och den andra på väldigt mycket merarbete i datorn efter att bilden har tagits i kameran. Jag tycker att båda metoderna är härligt kreativa och om resultatet av respektive arbete ger en bra bild så är syftet uppnått. Om jag kan imponeras, skrämmas eller njuta av en bild som säger mig något, som väcker en reaktion i mig ja då är det helt enkelt en bra bild. Svårare än så är det väl inte? Varför krångla till det och lägga in en värdering i hur bilden är skapad?

Vi tar ett par bildexempel som jag kan sväva ut kring i mitt resonemang.


Foto: Fredrik Marklund

Det här är en bild av och på en kreativ kille i Västerbotten, Fredrik Marklund heter han. En kreativ fotograf och filmare som brinner för att försöka förverkliga sina bildidéer genom ett idogt förarbete innan bilden exponeras i kameran. Fredriks bilder kommer direkt från kameran utan efterarbete i bildredigeringsprogram.

Jag gillar den här bilden. Tycker att den är skitfräck. Effekterna och ansiktsuttrycket förstärker känslan av ondska. Snyggt ljussatt med tydlig avgränsning för belyst och mörkt. En kanonbild!

Hur har han gjort? Jo, och nu får Fredde rätta mig om jag har fel, han har fotograferat en eller flera strukturer av något slag. Dessa har han förmodligen fixat till lite i ett bildbehandlingsprogram för att få exakt den färgton och komposition han är ute efter. När den bilden är klar har han anslutit sin dator till en projektor och visat upp den färdiga strukturbilden genom projektorn. Han har riggat kameran. Placerat sig själv i ljuset som projiceras från projektorn och använd fjärrutlösare för att ta bilden. Garanterat har han testat fram och tillbaka för att få bilden exakt som han vill ha den. Fredrik har alltså spenderat sin tid på ett stort merarbete innan bilden togs med kameran. Vad säger det om bilden i sig? Inte ett dugg som jag ser det. Bilden blir varken bättre eller sämre av att jag vet hur den är skapad. Vad det säger är att Fredrik har en gedigen kunskap och utrustning för att kunna ljussätta och skapa effekter genom ett förarbete och en riggning av ljus. Jag tycker att det är häftigt att kunna skapa en sån här bild med hjälp av den utrustning man har till handa. Själv hade jag aldrig kunnat göra det då jag inte äger en projektor eller ens geléfilter till mina externa blixtar.

En annan bild.


Foto: Pierre Pocs

Det här är en bild av en kreativ kille från Eskilstuna, Pierre Pocs heter han. En kreativ fotograf som brinner för att skapa bra bilder och förverkliga sina bildidéer på det sätt han tycker att han klarar av och har utrustning för. Pierres bilder har så gott som alltid efterarbetats i ett bildbehandlingsprogram mer eller mindre. Nu väger jag in minsta lilla arbete i det. Förklaring av det påståendet kommer senare i artikeln.

Jag gillar den här bilden. Tycker att den är skitfräck. Effekterna och ansiktsuttrycket förstärker känslan av ondska. Snyggt ljussatt med tydlig avgränsning för belyst och mörkt. En kanonbild!

Hur har han gjort? Jo, och nu får Pierre rätta mig om jag har fel, han har ljussatt modellen på ett smakfullt sätt för att skapa ett snyggt porträttfoto med klara kontraster. I Photoshop har Pierre sen tonat ner färger, justerat exponering och svartpunkt för att skapa intrycket av blek hud. Han har bytt ögonfärg och målat blodskvätt antagligen med hjälp av en kreativ pensel eller helt på frihand. Svårt att avgöra. Gissar att stänket på axeln är med en kreativ pensel från deviantART eller liknande källa till roliga tillbehör och att rinningen från mungipan är lite mer på frihand. Någon justering blodets skuggor, kanske med ett ovanpåliggande lager med 50% grått i blandningsläge Soft light och verktyget Burn Tool. Slutligen har Pierre förmodligen smält allt samman med ett justeringslager för kurva och kanske även nivåer.

Än en gång Pierres bild blir varken bättre eller sämre av att jag vet, eller gissar, hur den är skapad. Det säger inte något om bilden att ha den vetskapen. Vad det säger är att Pierre är skicklig på att efterarbeta bilder i bildbehandlingsprogram men det spelar i mina ögon sett inte någon som helst roll för hur jag bedömer bilden. Jag tycker att även detta är en bra bild, en bild jag gillar för att den väcker känslor hos mig som betraktare.

Den uppmärksamma läsaren noterade säkert att jag använde exakt samma mening för att beskriva vad jag tycker om Freddes och Pierres bilder. Ett medvetet val av mig för jag vill ytterligare påvisa att det spelar absolut inte någon roll hur en bild är skapad för att jag ska bilda mig en uppfattning om den.

Ibland undrar jag om de som hävdar att bilder som uppenbart är skapade i ett bildbehandlingsprogram eller i ett annat hjälpmedel, t.ex en applikation i iPhone, är sämre bara för att de är inte är skapade med hjälp av teknisk utrustning, stylist, frisör och makeupartist. Lägg nu inte någon värdering i att jag vänder formuleringen riktad åt det hållet. Anledningen är att det är mest vanligt att det rackas ner på bildskapare som använder bildbehandlingsprogram som ett av sina verktyg för sina kreativa verk. Men är det egentligen någon skillnad på verktyg och verktyg? Geléfilter och annan utrustning är väl lika mycket verktyg som en programvara? Om man saknar teknisk utrustning, ett bildbehandlingsprogram eller tillräcklig kompetens i ett bildbehandlingsprogram, ska man då hålla tillbaks sin kreativitet? Nej så klart inte. Det finns fantastiska bildskapare som enbart använder sin iPhone för att skapa sina bilder. Kolla in Annika Peterssons bilder, alla tagna med en iPhone. Hon har en fantastisk talang för bildkomposition och ett unikt bildseende. Jag gillar hennes bilder och sätt att se på tillvaron i sina bilder. För mig är hon en briljant bildskapare vars kreativa verk ofta lockar mitt intresse. Att hon inte ens äger en systemkamera eller inte lägger en sekund av arbete i ett bildbehandlingsprogram spelar inte någon som helst roll. En bra bild är en bra bild. Hur den är skapad är irrelevant. Om man t.ex vill skapa en bild med kort skärpedjup men saknar utrustning för att göra detta, är det då fel att använda en applikation till iPhone som t.ex TiltShift? Nej, så klart inte. Blir resultatet ett bra kreativt verk som fångar ditt intresse så har kreatören lyckats i sitt arbete.

En del hävdar att det är fusk att använda effekter, så kallade plug-ins i bildbehandlingsprogram, applikationer eller andra hjälpmedel. Men snälla är det verkligen fusk? Är det inte att utnyttja de resurser som finns? Jag tycker det. Känns nästan lite bakåtsträvande att med en åsnas envishet lägga flera timmar på att skapa något som man kan skapa på tio minuter med effektiva verktyg och hjälpmedel. Men självklart går det inte att jämföra. Jag älskar att hålla på med ljussättning i studio och experimentera i timmar. Det är sanslöst roligt. Jag tycker dock inte att det är mindre roligt att jobba i ett bildbehandlingsprogram för den sakens skull. Jag är en öppensinnad människa förstår du. Kreativt arbete handlar kanske till viss del om att utnyttja och kombinera de resurser man har tillgång till. Fusk för mig är mer att du flyttar din spelpjäs fem steg när tärningen visar en fyra.

För att sätta saker och ting på sin spets och visa på det ointressanta i att fokusera på hur en bra bild är skapad. Två bilder. En är rakt genom skapad genom ljussättning och kamerainställning samt endast en liten färgjustering vid framkallningen. Jag kallar det fortfarande att framkalla bilder när jag laddar över dem från min kamera till Adobe Lightroom där jag gör mitt mörkrumsarbete samt taggar och strukturerar alla mina foto. Den andra bilden är ett färgfoto helt omgjort till high key i Photoshop. Är den ena bilden sämre än den andra? Vilken i så fall och varför?


High key, självporträtt. Endast blå färg aningen ökad i färgmättnad vid framkallning. I övrigt helt ur kameran.

High key, modellbild. Rakt genom skapad med diverse olika efterbehandlingsmetoder i Photoshop.

Kan hålla med om att mitt självporträtt är en mer extrem high key och kanske mer vad som avses med genren, men den andra klassas garanterat också som high key om man diskuterar den med andra fotografer.

Vad är då anledningen till att jag har författat denna artikel undrar säkert vän av ordning. Den är enkel. Jag är evinnerligt trött på att läsa och höra människor hävda vad som är rätt och vad som är fel. Personer som istället för att se möjligheter till utveckling hävdar att deras sätt att skapa kreativa verk är den enda sanna vägen. Hädanefter kommer jag att sluta ta personer som försöker mästra mig eller berätta för mig vad jag ska göra, hur jag ska göra och vad jag inte får göra med en stor nypa salt. Ärligt talat, kommer deras åsikter att väga väldigt lite hos mig. Slutar ta dem som seriösa. En kreatör är en kreatör och idag kan man skapa kreativa verk och bra bilder på så många olika sätt. Låt oss vara överens om det och ge varandra respons på bilden i sig, inte på hur den är skapad.

Du som någonsin undrar hur jag har skapat en bild kommer jag gladeligen att berätta det för i exakta steg. Jag har en bred kompetens och är mycket välvilligt inställd till att dela med mig av mitt kunnande. Så om du någon gång undrar, tveka inte utan hör av dig. Jag bits inte. Jag är snäll och jag älskar bilder. Bra bilder ger mig en kick, så snälla alla skapare av kreativa verk som läst denna artikel, fortsätt att ge mig kickar. Jag älskar den energi ni ger mig.

Om du gillar bilder och det tror jag att du gör eftersom du har läst ända hit i denna långa artikel, fundera på det jag skriver och att det faktiskt inte finns något rätt eller fel så länge en bild väcker ditt intresse och lockar dig att titta och få känslor. En bra bild berör. Strunta i hur den är skapad, låt en bra bild vara en bra bild och ge kreatören hjälp genom att kommentera vad och varför du gillar bilden. Det utvecklar dig själv och det utvecklar garanterat kreatören.

Tack för att du läst ända hit. Kärlek och respekt.

Kommentera gärna. Har jag fel? Bemöt mig. Låt oss diskutera det spännande området bra bilder.

******

Den översta bilden är bildbehandlad. Det var tämligen vackra sommarmoln vid tillfället då bilden togs, men det passade inte in i motivet så jag förbättrade verkligheten. Eller försämrade jag den?

About these ads

13 thoughts on “Vad är en bra bild?

  1. Mycket intressant läsning, och ja, jag orkade till slutet. Tycker själv att majoriteten av digitala bilder måste behandlas på något sätt, åtminstone om de är i raw-format.

    Men du har rätt, det är inte hur bilden blivit till som ska avgöra om den är bra eller ej, utan det är slutresultatet. Fast kunskapen om hur bilden blivit till kan ju ändå påverka känslan för den (punctum, är det väl Barthes talar om och som även kan vara bakgrundsinformation). Till syvende och sist är det ju ändå betraktaren som bestämmer om den är värd att titta på eller ej.

    (Jag hittade till din blogg för en tid sedan – minns inte hur, men antagligen via någon annan fotoblogg – men det är första gången jag kommenterar. Återkommer säkert.)

  2. Jättebra bra artikel! Håller helt med, det är totalt orelevant hur bilden har kommit till, om det är direkt ur kameran eller om den har gått via något bildbehandlingspogram.

    Själv älskar jag photoshop och tycker det ger mer rum för att vara kreativ, då jag själv inte har någon ljusblixtar att experimentera med. Jag tar det jag har tillgång till helt enkelt. Om man sen vill använda photoshop eller bilden direkt ur kameran beror helt och hållet på vilken känsla man vill förmedla med sin bild.

    Jag tycker var så kreativa som man kan vara och bryt så många regler det går, det är då man utvecklas och hittar sitt eget sätt att leverera bra bilder som berör dem som tittar.

  3. Väldigt läsvärt Jens och vi tycker väldigt lika. Jag kan älska en bild oavsett, och för hur jag ska uppleva den behöver det inte spela den minsta roll hur den kom till. För just mig är det ultimat att ha en fot i båda världarna. Då pratar jag inte om att skapa en bild, utan vad jag tycker är det allra allra viktigaste. Att ha kul och få vara kreativ.

  4. Fantastisk artikel! Jag tänker som du och förstår verkligen inte varför man ska begränsa sin verktygslåda… När jag läste på Bildlärarlinjen mellan 97-00 så hölls många diskussioner om datorn överhuvudtaget skulle vara ettverktyg för bildämnet. Det fanns alltså folk på utbildningen som hävdade att man bara skulle använda blyerts, kol och pensel typ. Snacka om bakåtsträvande.

    När jag för några år sedan tog över fotokursrn blev det att öppna upp för bildbehandling. Läraren som haft kursen innan mig hade inte tillåtit det. För mig fick man lämna in orginal redigerat. På så vis fick eleverna bra träning i foto OCH bildredigering och ”dubletterna” blev bra underlag för diskussioner om vad en bra bild är…

    Jag har inga som helst begränsningar gällande skapande. Jag tycker om min frihet och det är glädjen i mitt skapande.

    Tack för en inspirerande artikel Jens.

  5. Grym och lång text. Hade den inte haft, för mig, intressant text rakt igenom hade jag nog stannat efter andra stycket när jag insåg hur lång inlägget var.

    Du har helt rätt, enligt min uppfattning. Kreaktiviteten uppskattas vare sig om den läggs före eller efter bilden är tagen. Det handlar i båda fallen om kunskap om hur en bra bild bör se ut o tilltala betraktaren. Det krävs både bra kunskap för att sätta rätt ljus o effekter innan bild tas liksom det behövs bra kunskaper i efterbehandling för att uppnå ett bra resultat.

    Tack för ett utmärkt inlägg!

    Mvh
    Peter

  6. Underbar artikel!
    Typ första gången jag kikar in på din blogg, men nu har du en extra läsare som vill lära sig mer, mer, mer om foto och bild!

    Nena

  7. Ping: Bidrag till tema “Kort skärpedjup”

  8. Hej Jens

    MYCKET bra skrivet!
    En bild är en bild, och jag antingen gillar den eller inte, vad skaparen än har gjort med den.
    Bakåtsträvare är ett ord du använder och det är det faktiskt om man inte anser att ny teknik ska användas.
    Vore ju väldigt konstigt om man skulle stanna kvar i tänket att inget ska göras med en bild, bara för att. Finns kunskap och möjlighet så ska man givetvis utnyttja det.
    En ska som dock stressar mig, som inte kan något om Photoshop, är att jag ofta jämför mina bilder med andra som lyckats förbättra sina bilder mer än vad jag kan.
    Jag är ju ny med min kamera, och ingen megafotograf (ännu), och ibland känns det som om jag aldrig blir bra nog, när jag jämför med photoshopade bilder.
    Nu funderar jag på att gå en kurs till hösten, och då vet jag inte om det är inom foto eller inom PS jag ska utbilda mig?

    Tack för att du så rakt delar med dig av dina åsikter och för att du alltid är så hjälpsam mot oss amatörer på Twitter!

    Åsa

  9. Fantastiskt artikel! Precis vad jag behövde läsa. Jag håller med dig.

    Läste en fotokurs i våras och när vi skulle framkalla bilderna vi tagit och sammaställa i en portfolio så fick vi inte ”göra om” bilderna i Photoshop. Möjligtvis dra i kurvorna lite..
    Eftersom jag älskar photoshop och greja med bilderna efteråt så kändes det rätt surt. När jag lämnade in portfolion var jag inte ens nöjd med mina bilder. Är det verkligen så det ska vara? Precis som många kommenterat här så är det klart att man ska få använda alla verktyg man kan för att få till Den Där Bilden.

  10. Ååååååh, ett låååångt inlägg. Men jag började läsa och kunde inte sluta, så intressant och så likt mittt eget sätt att tänka. En bra bild är en bra bild oavsett hur man har tagit sig dit!
    Tack för detta inlägg, jag känner mig starkare av det här, ännu mer övertygad om att jag faktiskt kan göra som jag själv vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s