Träning för både kropp och själ

När Marie-Louise hade kommit hem idag bytte jag om till mitt löparställ, snörade på löparskorna och gav mig ut på en joggingrunda. Det var en helt underbar seneftermiddag. Solen höll så sakta på att gå ner och jag beslöt mig för att springa en del av sträckan längs med hela Bjärreds kuststräcka från Långa bryggan i söder till fågelreservatet i norr.

Ju närmare Långa bryggan jag kom desto mer fascinerad blev jag av färgprakten på solnedgången. Solen var verkligen som en enorm fullmogen och oerhört läcker Jaffa. Jag sprang på promenadstigen längs havet och vidare på den lilla asfalterade sträckan vid småbåtsbryggorna och fullkomligt glömde bort tid och rum. Det var bara så underbart härligt att njuta av den vackra solnedgången och de fantastiska färgerna. Ibland önskar man att man kunde få fram sin kamera med ett knäpp i fingrarna.

Nåja, jag sprang där och njöt som sagt. Såg solen sjunka ner bakom Köpenhamns skyline och lämna efter sig ett läckert färgspektrum på himlen. Då vaknade jag upp ur min trance och insåg att jag hade sprungit rätt mycket längre än vad jag hade planerat. Min hjärna funderade men tankarna på vart jag skulle springa slogs bort då jag såg siluetten av det nedstängda Barsebäck torna upp i mitt synfält. I samma synfält såg jag några av Köpenhamns kolkraftverk spy ut sin skit rakt upp i himlen. Vinden drev skiten in över Sverige. Man kan ju undra vem som borde ha protesterat mot energianläggningar egentligen. Säga vad man vill om kärnkraft, men det bidrar inte till den globala uppvärmningen och ej heller till sotsvarta fasader, bilar och lungor.

Danskjävlar…

När jag åter kom ur mina egna tankar som i vild galopp skenade iväg i någon slags intern energidebatt, insåg jag att jag hade kommit ända fram till fågerlreservatet vid Lödde ås mynning. Det här var ju inte så smart. Här finns inte en enda väg hem som är kort.

Tidigare idag hade jag och Martin upptäckt att man med sitt Google-konto kan logga in i Google Maps och där skapa egna kartor i vilka man kan rita ut sträckor och beräkna resrutter. Oerhört smidigt. Jag passade på att mäta ut några olika sträckningar som jag kan tänka mig att springa.

På grund av detta visste jag att jag hade sprungit drygt 4 km när jag var vid fågelreservatet. Min hjärna var förmodligen helt slut dels efter den livsnjutande upplevelsen med solnedgången och dels med sin interna energidebatt, för jag beslöt att fortsätta att springa hem via Löddesnäs. Dumma, korkade Jens…

Efter 50 minuter var jag hemma. Helt slut. Nu har jag precis kollat på Google Maps hur lång den rundan är som jag sprang för några timmar sen. Shit, det var knappt 8 km. Inte så konstigt att jag känner mig helt mörbultad i benen.

Värkande benmuskler till trots, det är underbart skönt så här i efterhand och upplevelsen med solnedgången är en sån som man bär med sig länge. Jag är så tacksam för att bo i en så vacker miljö som vi gör.

La dolce vita.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s